söndag 5 september 2010

Vem tar vem?

Frågan är vem som vinner i längden. För den dag man slutar riva runt bland rötterna i denna plantering så är det en av dessa två plantor som kommer att ta över. Och det är inte svårt att gissa vilken.
Vi har planterat en vindruva här, vid portalen in mot vinbärsbuskarna. Den kallades för baltisk staketdruva när vi fick den i present för åtta år sedan, och den växer som bara den. Vi hade visioner av grova vinstockar och klasar med druvor som hänger ner ovanför huvudet precis som på de solstekta terrasserna på grekiska öar där man sitter och dricker ett glas kall retsina och blickar ut över det blåa havet.

Varje år får den massor av klasar med små gröna druvor som i bästa fall hinner mogna. Då är de jättesöta och jättegoda. Och vi får nog vara nöjda med det, absolut. Förra året blev det så många att de till och med fick äran av att vara med i den töllåsiska vinbärssaften. Vem vet, det kanske till och med kan bli en omgång vin så småningom.
Men här gäller det att se upp. Innan vinstocken kom på plats så växte här nämligen humle. Vi grävde förstås bort den innan vinet planterades. Men humlen är en lömsk rackare. Den ligger och lurar under jorden och först när alla andra växter har kommit igång så börjar den skjuta upp sina långa rankor. Och då är det oftast för sent att ta bort den utan att göra åverkan på sånt man vill ha kvar. Vin, till exempel. Och inte hjälper det att det är ganska svårt att se skillnad på humlens blad och vinbladen.

I år lyckades humlen ganska väl. Det är ungefär lika mycket humle som vin i planteringen. Men om man lämnade alltihop åt sitt öde skulle det nog inte bli så många vinklasar kvar. Men okej, humle är vackert det också. Och man kan ju alltid gå en kurs och lära sig brygga öl istället.

9 kommentarer:

  1. Öl på vindruvor kanske :o
    Önskar mig också druvor på en pergola, men det får vänta ett tag - både pergolan och druvorna.
    Vi har haft humle - men på grund av sin aggressiva framtoning fick den stryka på foten till förmån för libbsticka. Ur askan i elden!!
    Numera är libbstickan förpassad till ett hörn i trädgårdslandet där den gör mindre skada.
    Ha de gott. Catarina

    SvaraRadera
  2. Humlen måste borde förstås få dra kortaste strået i denna kamp! Du får märka upp den nere vid marken när du är säker på att det är just den, och sedan knipsa litet under sommaren. Men lite öl är ju förstås inte helt fel....
    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  3. Humle och vinranka tillsammans - rena rama systembolaget! :-D

    SvaraRadera
  4. Så mysigt med vinrankor!
    Humlen är, precis som du säger, en lömsk en. För mig tog det fem år av "blod, svett och tårar" innan jag lyckades förpassa den i de sälla humlejaktmarkerna!/Anja

    SvaraRadera
  5. Så det kan bli...
    Jag skulle satsa på vinrankan, lycka till med att skilja dem åt:)

    SvaraRadera
  6. Catarina, nej, libbstickan är inte heller att leka med. Gör sig absolut bäst i hörn, jag håller med.

    Tack för tipset, Ruben. Märka ut är en bra idé.

    Arboarkticum-Systembolagsvärdiga växter är inte att förakta! Här kan ju fler växter kvala in som malört, johannesört, anis etc. Man kan öppna konkurrerande verksamhet.

    Anja, fem år!!! Det är bara att börja gräva alltså.

    Inger, tack tack, jag ska nog satsa på vinrankan.

    SvaraRadera
  7. Hej vinrankan!
    Jag drar i min humle hela sommaren och i början kan jag hålla den stången men nu.. puh..
    Fast jag vill inte vara utan min för den bildar en portal in i trägårdslandet och det är helt ok.
    Däremot dog min ranka i vintras.. blir en ny nästa år.
    Ha det gott
    Annika

    SvaraRadera
  8. Humlekottar är vackert. Har visserligen ingen humle så jag vet inte vad som krävs för att hålla den på plats.
    Skall du inte brygga öl;-)
    Skämt åtsido:
    Har om jag minns rätt läst att te på humlekottar är rogivade och bra för sömnen.
    Ha det gott
    Birgitta

    SvaraRadera