Tant Gröns radiokrönika 27 september

Töllås krog och trädgårdar erbjuder idag följande meny:
Till förrätt: en utsökt kompott av färska rosa rosenblad av sorten Romanze

Till huvudrätt: Saftiga rödgula mogna äpplen, serverade med färska toppskott och gröna blad, så mycket du orkar äta.

Till dessert: små nyutslagna knoppar av kärleksört, på en bädd av lammöra och citrontimjan.

Krogen öppnar i skymningen, du kan vara ostörd hela natten, kan till och med lägga dig ner och smälta maten på ett bekvämt underlag av sedum och dagliljor.

Dåligt bordsskick

Hm. Ja det är  väl en sorts sammanfattning av ryktet som går bland traktens älgar just nu.

För jag har gjort det igen. Bjudit dom på mina allra godaste äpplen. Det är  klart att de inte tackar nej. I samma veva passar de på att anställa massaker på rosor, kärleksört och timjan, där de kliver omkring, inte alls lika diskret som de nervösa rådjuren, nej de klampar runt i rabatterna och knäcker buskar och grenar under sin framfärd.

Man glömmer  bort mellan varven, det kanske är lika bra det.

Jag kommer att tänka på en som hade det mycket, mycket värre. Hon hette Annemarta Borgen, och hade en trädgård på Hvaler i södra Norge, Hvaleröarna som ligger strax norr om Koster. Jag såg hennes hus på avstånd när jag åkte runt på Hvaler i somras, och kände stor sympati, fast hon är död sen länge och trädgården ägs av någon annan.

Hon skrev ett par trädgårdsböcker som var min allra största inspiration när jag  började odla växter en gång. Min rosengård och Min örtagård heter de, och där beskriver hon sin trädgård-utan hjälp av minsta lilla fotografi och med en ofantlig lärdom i bagaget- så levande att man känner att  man är med och strövar omkring där  i solen och plockar rosor i stora korgar, och lyssnar på surrande bin och fru Borgens underhållande berättelser.

Och hennes trädgård, den blev en vinter helt ödelagd av sork. Stora gamla fruktträd, en hel örtagård och tvåtusen rosenbuskar grävde sorkarna upp och hade ihjäl,  och det var så illa att hon aldrig orkade återställa sin fantastiska rosengård igen.

Så jämfört med det kan jag väl klara av att bjuda mina älgar på en trerätters meny.

Vem tar hand om disken?

Och om det kan vara till någon tröst för Annemarta Borgen i sin himmel så lever både hon och hennes trädgård kvar i min bokhylla.