.Växthus. Så får det bli.

Nu har jag gjort ett ärligt och hederligt försök. Det går att klara sig utan växthus. Det gör det . Man kan ta sig igenom en sommar ändå.. Man måste inte sitta inne i ett växthus när det regnar och känna doften av dill och basilika. Man kan faktiskt hålla sig inomhus och sniffa på kryddorna i köksfönstret istället. Och istället för att skörda rädisor i varm och lucker växthusjord i april så kan man faktiskt köpa sina rädisor på ICA. Det blir troligen billigare.

Man kan avstå från nyskördad sallad och spenat till söndagmiddan i maj, och varför ska man odla alla dessa olika tomatsorter-gula och röda och randiga och  runda och avlånga och stora  och små- vad ska man med alla dem till? Egentligen. Och det är ju bara besvärligt att ta hand om kilovis med gurkor som alla blir färdiga på en gång mitt i sommaren, eller hur?

Och tänk vad jobbigt det är att gå igenom alla frökataloger på våren och bestämma sig för vilken chili och paprika man ska skaffa hem frön till, det finns ju alldeles för många sorter att välja på.  Och tänk på all vattning man måste hålla på med hela tiden

Det går helt enkelt alldeles utmärkt att leva utan växthus.
Ni tror inte på mig, va?

Nej, sanningen är nog den att det kändes lite småttigt  med de där körbärsstora kruktomaterna som  fick stå utomhus och som började bli röda nån gång i augusti. Det blev ingen riktig sån där tomatfrossa.

Och att skörda sommarens enda gurka, det var , tja, lite snopet, även om den var god.

Salladen som stod i krukor högt uppe på en ställning för att få vara ifred, den blev liksom gulaktig och hann aldrig riktigt växa till sig innan den blev bitter.

Rädisor, ja det var bara att glömma, de blev snigelmat utomhus på en gång.

Och det var nästan så jag grät av frustration när jag hade planterat ut en hel rad med förodlad persilja i grönsakslandet och allt blev uppätet på mindre än ett dygn av- ja ni vet vad.

Så det där tolv år gamla växthuset som inte gick att montera upp igen efter vinterstormarna förra året, det får nog faktiskt ersättas, så får det bli. Det får bli ett nytt växthus till våren. Ett växthus som står pall för vindarna och som håller mö.....arna ute. Och kanske dessutom några pallkragar utomhus att odla grönsaker i som man kan förse med taggtråd eller liknande som försvar mot de onämnbara odjuren. Om de inte, i den bästa av världar,  har blivit uppätna av Greta grävling vid det laget.