Tant Gröns trädgårdskrönika 11 oktober

Att bli påkommen med att hasa omkring i foppatofflor och joggingbyxor, det vill man ju verkligen inte. Inte om man vill göra ett gott intryck. Slafsigt och vulgärt tror jag de flesta tycker, i alla fall om man har lite känsla för stil och smak.
Det finns en motsvarighet i trädgårdsvärlden.

Den heter tagetes.

Den som radar upp kraftigt gula och orange tagetes i sina rabatter betraktas som en som inte har riktig koll. Lite gammaldags, inte riktigt med på hur det ser ut i trädgårdar nu för tiden. Har nog inte läst på i trädgårdstidningarna, inte fattat vad som gäller.

Frågan är hur en oskyldig blomma har råkat i detta vanrykte.

Jag tror det är så här:

För det första är tagetes gula och gult är fult. Gult har varit totalt ute ur trädgårdsmodebilden, i alla fall de senaste tjugo åren.

För det andra är tagetes lätta att odla upp själv,  de gror snällt och villigt och växer upp till lätthanterliga plantor och blommar tills frosten tar dem. Utan problem. Och så enkelt får det ju inte vara, det är ju ingen sport.

För det tredje planteras de ofta på kyrkogårdar, just för att de är så lättskötta.Och kyrkogårdsblommor, vill  man ha det i trädgården? Nej, tänkte väl det.

Men jag har något att bekänna: Jag har odlat tagetes hemma hos mig i hela mitt trädgårdsliv. Jag skäms inte för det, och jag tror inte jag är ensam. Det vore förresten konstigt, med tanke på att utbudet av tagetesfrön är så enormt- bara i min närmaste frökatalog, den från Impecta, finns det tjugosju olika sorter, så det måste vara fler än jag som odlar tagetes.

Jag får kanske medge att jag undviker de mest illande gula och orange varianterna, de stela med jättestora fyllda blombollar- men det finns ju så många andra.

En som lyser upp just nu i oktober,precis som den gjort i juni,juli, augusti och september, det är den underbara Linnétagetesen. Fröna kommer ursprungligen från blomsterkungens egen trädgård i Uppsala,där har den odlats i snart 100 år,.Den har rödorange enkla sammetsblommor med gul undersida, den blir ganska hög, och blommorna liksom svävar över andra lägre växter i rabatten.

Jag har den i kruka, för den är lättare att freda från sniglar på det viset, men där har den vuxit sig hög  i sällskap med vita margueriter hela långa sommaren.

Det finns också  en ätlig kryddtagetes, som doftar citron och som har små enkla gula eller orange blommor i täta buskiga plantor. Eller den jättehöga mexikanska tagetesen, som ska vara särskilt  bra om man vill få bort nematoder i jorden, nematoder som skadar rosorna.



Oj,hon hör väl inte till arten tagetes, men hon är en trädgårdskatt, så hon får vara med ändå.

Jag tror att trenden är på väg att vända, jag har sett ett och annat vänligt ord om gula blommor på sista tiden. Och Linnétagetesen, den kan inte ens den strängaste smakpolis ha något emot. Så kanske behöver jag inte smyga mer med mina tagetesar. 
Men foppatofflor och joggingbyxor, det skulle jag aldrig sätta på mig.