onsdag 20 juni 2012

Vedervärdiga varelser och undersköna blomster. Radiokrönika den 20 juni


Egentligen borde jag inte göra den här krönikan för man ska inte klaga när det närmar sig midsommar och det är som allra grönast och vackrast och en Tant Grön borde ligga i hängmattan och tugga på ett grässtrå och insupa doften av blommande rosor i fulla drag.
Så jag tänker inte klaga. Jag tänker bara konstatera: mördarsniglar är, och nu tänker jag svära- mördarsniglar är ett rent helvete.

Grönsakslandet är kalätet, inte ens ogräset är kvar, de har käkat upp alla småplantor av sommarblommor, de kryper upp i tomatkrukorna och lägger äckliga högar med ägg och de kryllar, ja verkligen kryllar på det mest vedervärdiga sätt under narcissernas blad som jag har lämnat för att vissna ner. Det hjälper inte att sätta upp krukorna med dahlior på ett bord för att  få ge dem en chans att växa till sig ifred , varje  nytt litet skott blir omsorgsfullt avgnagt av de vedervärdiga kräken som tar sig fram överallt.
Men, som sagt, jag ska inte klaga.
Detta är förmodligen ett i-landsproblem. Det hade varit värre om de hade ätit upp skördarna för folk som svälter. Det gör inte vi.

Vi bara gnäller. 

Och det ska jag sluta med  nu. I fortsättningen ska jag blunda när jag passerar det skövlade grönsakslandet, jag ska blunda och styra stegen mot rosor och pioner istället. Jag ska betrakta de små myrorna som springer runt på knopparna av Sarah Bernhardt och Festiva maxima och den röda bondpionen som har minst femtio knoppar som är på väg att spricka ut. Jag ska sätta mig och rensa lite ogräs under den utslagna busken med vita doftande vresrosor och jag ska knipsa av och ta in blommande schersminkvistar och sätta dem i vas tillsammans med den röda rosen som jag har tappat bort namnet på.


Jag ska gå ett varv inne i lagårdsruinen precis när daggen faller och svepa förbi äppelrosen och så ska jag råka trampa på en kvist av pepparmyntan som växer mitt i stigen, och stanna till några sekunder och bara andas in doften av mynta som stiger upp från marken.
Och då ska jag  inte vara ett dugg arg på några dumma mördarsniglar, jag ska njuta av det som är vackert istället och bara tänka att nu är det den allra ljusaste tiden, det är just den här stunden som vi ska ska minnas och spara och bevara.

4 kommentarer:

  1. Nu är en härlig tid. En tid som inte ens mördarsniglarna, trots årets invasion, får förmörka. Gillar din glada krönika.
    Trevlig midsommar!
    Birgitta

    SvaraRadera
  2. Ja, du mördarsniglarna är ett rent fördärv;( Fast vi har nog mer ont av rådjuren;( Härligt sätt att beskriva eländet i alla fall i din krönika;) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  3. Inte slappna av när det gäller mördarsniglar! Jag hittar kanske fem stycken på en dålig dag, och det tycker jag är fullt tillräckligt för att jag skall bli irriterad (milt uttryckt). Men, fortsätt jaga, och njut dessemellan!! Jag gav upp rensa veronika i gräsmattan till dess den nästan tagit över helt. Så fick jag höra, att det fanns de som lyckats med att hålla den i schack. Jag knäplockade veronikor, meter för meter, idogt kan jag tillägga. Då fick jag höra, att det där med att utrota veronika, det var nog bara kortsiktigt man kunde lyckas med det. De kom igen de rackarna! Men jag fortsatte, och nu är gräsmattan i stort sett veronikafri, och det har den varit i flera år!! (Detta à pro pos sniglar).

    Trevlig midsommar!

    /Ruben

    SvaraRadera
  4. Underbar krönika. Klok dessutom. Och jag kan bara föreställa mig förödelsen. Kanske skulle nematoder funka på dem? Jag körde min första test av de mikroskopiska krypen på senvåren och jag tycker att sniglarna är färre.

    SvaraRadera