September i rosa

 Rosa är ju inte precis den färg man brukar förknippa med hösten, men faktiskt så är det just det rosa som är bäst hos mig just nu. Fuchsian, som hamnade i en gammal murken stubbe, i skuggan mellan ormbunkar och pepparmynta, har trivts storartat med livet hela sommaren, och tänker sig nog att avsluta säsongen med flaggan i topp.
Bäst att ta sticklingar från den, för den blev verkligen en dunderhit.  Det blev så fint med det ljust rosa i dunklet bland skogsväxterna. Waltz Jubelteen heter den (nu kommer jag ihåg det,  Monne!)

 Och den kära gamla favoriten New Dawn, som blommar och blommar och blommar hela långa sommaren och hösten och ibland ända fram till jul. Underbar är hon, och uthärdar allehanda vedermödor, som ogräs och torka och stundtals allmän vanskötsel.

 Söderrabatten är full av sköldpaddsört. Som för ett ganska tillbakadraget liv fram till augusti, när den börjar visa färg och breda ut sig.  Jag har några vita på gång också, frösådda förra året, som kanske kan bli något nästa sommar.

Och här är undantaget från det rosa temat. Jag är ingen gladiolusmänniska, eller snarare så passar väl inte den ganska torra och sandiga jorden här för denna pampiga blomma. Men jag fick några torra lökar av dotter Maria i Californien förra hösten, och trodde nog egentligen inte att det skulle bli så mycket av dem när jag klämde ner dem i rabatten i våras. Men plötsligt manifesterade den sig : en enda, men vilken färg! Eller hur? Ett helt gäng av de här mitt i sköldpaddsörten, visst vore det läckert?

.Växthus. Så får det bli.

Nu har jag gjort ett ärligt och hederligt försök. Det går att klara sig utan växthus. Det gör det . Man kan ta sig igenom en sommar ändå.. Man måste inte sitta inne i ett växthus när det regnar och känna doften av dill och basilika. Man kan faktiskt hålla sig inomhus och sniffa på kryddorna i köksfönstret istället. Och istället för att skörda rädisor i varm och lucker växthusjord i april så kan man faktiskt köpa sina rädisor på ICA. Det blir troligen billigare.

Man kan avstå från nyskördad sallad och spenat till söndagmiddan i maj, och varför ska man odla alla dessa olika tomatsorter-gula och röda och randiga och  runda och avlånga och stora  och små- vad ska man med alla dem till? Egentligen. Och det är ju bara besvärligt att ta hand om kilovis med gurkor som alla blir färdiga på en gång mitt i sommaren, eller hur?

Och tänk vad jobbigt det är att gå igenom alla frökataloger på våren och bestämma sig för vilken chili och paprika man ska skaffa hem frön till, det finns ju alldeles för många sorter att välja på.  Och tänk på all vattning man måste hålla på med hela tiden

Det går helt enkelt alldeles utmärkt att leva utan växthus.
Ni tror inte på mig, va?

Nej, sanningen är nog den att det kändes lite småttigt  med de där körbärsstora kruktomaterna som  fick stå utomhus och som började bli röda nån gång i augusti. Det blev ingen riktig sån där tomatfrossa.

Och att skörda sommarens enda gurka, det var , tja, lite snopet, även om den var god.

Salladen som stod i krukor högt uppe på en ställning för att få vara ifred, den blev liksom gulaktig och hann aldrig riktigt växa till sig innan den blev bitter.

Rädisor, ja det var bara att glömma, de blev snigelmat utomhus på en gång.

Och det var nästan så jag grät av frustration när jag hade planterat ut en hel rad med förodlad persilja i grönsakslandet och allt blev uppätet på mindre än ett dygn av- ja ni vet vad.

Så det där tolv år gamla växthuset som inte gick att montera upp igen efter vinterstormarna förra året, det får nog faktiskt ersättas, så får det bli. Det får bli ett nytt växthus till våren. Ett växthus som står pall för vindarna och som håller mö.....arna ute. Och kanske dessutom några pallkragar utomhus att odla grönsaker i som man kan förse med taggtråd eller liknande som försvar mot de onämnbara odjuren. Om de inte, i den bästa av världar,  har blivit uppätna av Greta grävling vid det laget.

Färgchock

Wow. Det är inte bara världens vackraste pion, med det vackraste bladverket, de snyggaste knopparna och så de underbara blommorna:  den kommer också med världens  överraskning frampå höstkanten: kolla vilka fröställningar!
Än en gång tack,  Monne för att du reserverade denna tiopoängare åt  mig. Nu gäller det bara att klara den över vintern.
Namnet: sidenpion. Paeonia wittmaniana.
Kul att vara tillbaka i bloggvärlden igen förresten!

Elin & Elin

Thalictrum ´Elin´ och dotter Elin.

Baskiska märkvärdigheter

           Puppy heter denna favorithund i Bilbao.

Den består av 65 000 plantor, är skapad av konstnären Jeff Koons, och är placerad/planterad utanför Guggenheimmuseet. Två gånger om året får den ny kostym. Detta är sommarvarianten-på vintern är det penseer som gäller. Här är det tagetes, lobelior, petunior, begonior mm, vanliga sommarblommor alltså.

Och det är ju inte så märkvärdigt- men det som får en att fundera ett extra varv på värdet av konst och kultur, det är ju vad det här underverket-och då menar jag varken Puppy eller barnbarnet Lucía,-har åstadkommit med själva staden Bilbao.
Den gamla och slitna och faktiskt rätt risiga stan behövde fräschas upp, och innan man gjorde något annat,  så beställde man ett nytt museum av den privata stiftelsen Guggenheim Foundation. Den baskiska regeringen satsade 100 miljoner dollar och fick denna skapelse i glas och titanplåtar, ritad av superarkitekten Frank Gehry ,en byggnad som  man kan se från alla håll i stan.

Det visade sig att den baskiska regeringen gjorde helt rätt- Guggenheimmuseet blev en turistmagnet av stora mått och på bara några år hade den betalat sig i form av storartade skatteintäkter.

I stan byggs det nytt och renoveras och det är inte mycket kvar av de ruggiga bostadsområden och gamla övergivna industritomter som vi såg första gången vi kom till Bilbao för 15 år sen.  Hotell och butiker blomstrar, Michelinstjärnor regnar över krogarna, de gamla stadsdelarna är renoverade och fulla av besökare. Bra tänkt, Baskien. Åk dit! (Insidan av museet är förresten också värd ett besök:  Fram  till den 30 september kan man se en stor utställning med gigantiska färgsprakande landskapsmålningar av den engelske konstnären David Hockney.)

Hit kan man också åka. Detta är också Baskien. Fast utan glas och titan, bara böljande berg och jordbruksmarker, en och annan kal bergstopp med cirklande örnar och gåsgamar. Här och var små byar med gamla stenhus. Ett av dem har sonen med familj tagit sig an, vilket är en god sak, annars hade man nog inte hittat till dessa avlägsna bergstrakter.
Högst upp på ovanstående berg växer det blåbär, och med tanke på att toppen ligger på 900 meters höjd, så är det förenat med vissa besvär att komma åt dem.
I Baskien är till och med blåbären märkvärdiga.

Men vad heter den???

Här trivs den alldeles ypperligt, denna av Monne på Alen trädgård uppfostrade lilla fuchsia. En sönderfallande trädstubbe, inne i woodland-avdelningen av ruinen, fick den bo i. Omgiven av ormbunkar och pepparmynta. Denna regniga sommar har jag nog bara behövt ge den vatten en enda gång.
Och när jag tänker närmare på saken så minns jag faktiskt att vi haft en härdig-ja i alla fall på papperet-fuchsia planterad på denna plats tidigare. Jag tror den klarade tre vintrar innan den fick ge sig. Jag tror den heter Fuchsia magellanica,  och är den sort som man hittar som villahäck och vid vägkanter på Irland.
Så den lär gilla vårt rådande klimat.
Men jag tappade namnskylten långt ner i botten av stubben när jag planterade den. Vad heter den???

Snart ska jag sluta...

...ägna mig åt mina pioner, för de är dessvärre på upphällningen. Detta kan vara en av de sista av denna sort- Festiva maxima??-  som fortfarande är fräsch. Det står två liknande pioner intill varandra, som först är rosa, sedan övergående till vita, med enorma tunga blomhuvuden. Jag vet att den ena är Festiva Maxima och att den har röda stänk till en början, och sedan bleknar. Den andra har jag tappat bort skylten till.
Men Bowl of Beauty kommer att visa upp sig ett tag till. Den har den goda vanan att utveckla sina sidoknoppar, dessutom är stjälkarna kraftigare så den håller sig upprätt. Bra pion.
Men, fortfarande önskas fler tips på pioner som blommar senare på sommaren!