söndag 22 juli 2012

Baskiska märkvärdigheter

           Puppy heter denna favorithund i Bilbao.
Den består av 65 000 plantor, är skapad av konstnären Jeff Koons, och är placerad/planterad utanför Guggenheimmuseet. Två gånger om året får den ny kostym. Detta är sommarvarianten-på vintern är det penseer som gäller. Här är det tagetes, lobelior, petunior, begonior mm, vanliga sommarblommor alltså.
Och det är ju inte så märkvärdigt- men det som får en att fundera ett extra varv på värdet av konst och kultur, det är ju vad det här underverket-och då menar jag varken Puppy eller barnbarnet Lucía,-har åstadkommit med själva staden Bilbao.
Den gamla och slitna och faktiskt rätt risiga stan behövde fräschas upp, och innan man gjorde något annat,  så beställde man ett nytt museum av den privata stiftelsen Guggenheim Foundation. Den baskiska regeringen satsade 100 miljoner dollar och fick denna skapelse i glas och titanplåtar, ritad av superarkitekten Frank Gehry ,en byggnad som  man kan se från alla håll i stan.

Det visade sig att den baskiska regeringen gjorde helt rätt- Guggenheimmuseet blev en turistmagnet av stora mått och på bara några år hade den betalat sig i form av storartade skatteintäkter.

I stan byggs det nytt och renoveras och det är inte mycket kvar av de ruggiga bostadsområden och gamla övergivna industritomter som vi såg första gången vi kom till Bilbao för 15 år sen.  Hotell och butiker blomstrar, Michelinstjärnor regnar över krogarna, de gamla stadsdelarna är renoverade och fulla av besökare. Bra tänkt, Baskien. Åk dit! (Insidan av museet är förresten också värd ett besök:  Fram  till den 30 september kan man se en stor utställning med gigantiska färgsprakande landskapsmålningar av den engelske konstnären David Hockney.)


Hit kan man också åka. Detta är också Baskien. Fast utan glas och titan, bara böljande berg och jordbruksmarker, en och annan kal bergstopp med cirklande örnar och gåsgamar. Här och var små byar med gamla stenhus. Ett av dem har sonen med familj tagit sig an, vilket är en god sak, annars hade man nog inte hittat till dessa avlägsna bergstrakter.
Högst upp på ovanstående berg växer det blåbär, och med tanke på att toppen ligger på 900 meters höjd, så är det förenat med vissa besvär att komma åt dem.
I Baskien är till och med blåbären märkvärdiga.

2 kommentarer:

  1. Avundas dig på ett sätt att ha barn och barnbarn på så olika håll i världen, det gör ju att du får se mycket på dina visiter och Baskien verkar ju spännande:) Samtidigt måste det vara trist att ha dem så långt bort från sig för övrigt, men det får ju gå det också:) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  2. Där var du! Tack för det lilla fina reportaget från ett hörn av Europa jag aldrig varit till.
    Jag tycker bra om modern arkitektur, och brukar gilla de som de där riktigt stora snickrar ihop. Men det där var ett monster, du. Och så slår det mig att konstmuséer ofta blir det numera, som om arkitekten måste överträffa kreativiteten av alla verken som visa inuti – samtliga, samtidigt.
    Och så den kontrasten med lilla landsvägen bortom staden... Ha en fortsatt skön semester!

    SvaraRadera