Parisiska parker och bokhandlare

Den som påstår att Paris inte är en romantisk stad, den måste vara både blind och döv och sakna merparten av våra övriga sinnen. Paris=romantik. Och man måste inte vara ung och nyförälskad, det går så bra att vara medelålders och stabilt gift sedan 20 år.

Kolla bara på rosorna! Det skulle kunna vara lite vulgärt, lite för mycket av det goda - men inte här inte, här är det bara romantiskt. Parken är Jardin de Plantes, Paris´ officiella botaniska trädgård, lekpark, zoo och joggingstråk.Ett naturhistoriskt museum finns också i parken. När vi var där hade stan just drabbats av stora skyfall som förstört en massa växter, men rosorna hade klarat sig bra. Där finns också en mycket innehållsrik örtagård. Och alleér av lönnar och plataner.

Här är en trädgård av den mer storslagna typen. Les Tuileries. Parken som börjar vid Louvren och fortsätter och fortsätter. Den byter namn men i princip så bara fortsätter den spikrakt förbi obelisken vid Place de la Concorde och övergår sedan lika spikrakt i Champs Elysées med sina alleer ända bort till Triumfbågen. Den änden undviker man gärna om man vill fortsätta vara romantisk, där är det ett trafikh-e.
Alltihop är geometriskt exakt, fruktansvärt välplanerat, välklippt och välansat. Inte lika trivsamt som Jardin de Plantes, men visst är det imponerande. Och fullsmockat av turister förstås. En öl i parken kostar 85 spänn. Nästan lika dyrt som i Oslo.

Och se vad vi hittade! En yttepytteliten trädgård mitt i den gigantiska parken. Uppbyggd på en liten plattform av plåt. Komplett med gräsmatta, tusenskönor och en geometrisk plantering i mitten. Och den lilla bokhandeln ligger inrymd, som ett hål i väggen, i den stora terrassmuren som leder upp mot Louvren-delen av parken.
La Musée de la vie Romantique, ja det heter faktiskt så. Museet består av ett författar- och konstnärshem i Montmartre från mitten av 1800-talet. Där bodde bland andra George Sand, hon som är mest berömd numera för att hon levde ihop med Frédéric Chopin under många år.

Själv skrev hon massor av böcker och artiklar och var en tidig förkämpe för kvinnors rättigheter.
Förutom det romantiska 1800-talshemmet hittar man en romantisk rosenträdgård med en liten romantisk teservering i ett orangeri. Och inträdet är gratis.
Och här är det, Shakespeare & Co! Numera finns denna legendariska bokhandel med i turistguiderna, så det är gott om besökare. Inte minst på grund av läget förstås, mitt emot Notre Dame, på vänstra stranden. Rue de Bucherie är gatuadressen.

Kort historik: En amerikansk kvinna vid namn Sylvia Beach öppnade en butik med detta namn på en annan gata i närheten. Den blev ett tillhåll för engelskspråkiga författare och intellektuella som höll till i Paris under 1920- och 30-talen. Till exempel berömdheter som James Joyce, F Scott Fitzgerald, Hemingway, Anais Nin.

Och när engelska och amerikanska förläggare inte vågade ge ut James Joyce´s Ulysses så gjorde Sylvia Beach det istället. Bokhandeln stängdes av nazisterna 1941.

Nuvarande ägaren George Whitman, stor beundrare av Sylvia Beach, öppnade alltså sin bokhandel med samma namn på den nuvarande adressen 10 år senare.
Det är trångt och verkligen packat med böcker, på varenda yta där det kan få plats en bok.

Jo, George Whitman, han är berömd för helt andra saker än Sylvia Beach (som han för övrigt döpte sin dotter efter. Hon heter Sylvia Beach Whitman).
Han låter unga litteraturintresserade människor bo i bokhandeln. Villkoret är att de läser en bok om dagen, och hjälper till i affären.
Min dotter Elin höll till här några månader för tio år sedan.
Då sov hon i den här lilla soffan, på den övre våningen i bokhandeln. Med sina tillhörigheter under huvudkudden, i princip. Hennes kompis bodde på en likadan soffa mittemot. De läste böcker, hjälpte till i bokhandeln, var med och arrangerade poesiuppläsningar och andra litterära evenemang. George Whitman var 86 år och lagade pannkakor åt alla de unga bokläsarna varje söndag.

Officiellt är det hans dotter som har tagit över verksamheten nu, men George hänger med, fast han är 96. Flickan i kassan berättade att det är fortfarande han som har sista ordet när det gäller viktiga angelägenheter.

Och det finns alltså en bok om livet på Shakespeare&Co, skriven av en kanadensisk journalist vid namn Jeremy Mercer. Han var där samtidigt som dottern och hon och kompisen lär vara omnämnda i boken. Den säljs INTE i själva bokhandeln. George Whitman anser inte att den är helt accurate in all the details. Och det är ju han som bestämmer.

En odödlig skönhet

Töllås Trädgård ber att få presentera: Drottningen själv, denna vecka-Iris "Immortality"!
För ögonblicket är vi så upptagna med att packa och tvätta och packa om och däremellan ägna oss åt påtvingat förvärvsarbete, så vi hinner knappt hälsa på den sköna damen. Bäst att odödliggöra henne här också, så man minns hur hon ser ut.

Dessbättre får hon vara ifred för sniglar, så vi har faktiskt stora chanser att få träffa henne när vi kommer tillbaka.

Förra helgen familjebesök på Gotland, och nu bröllopsdag i Paris. Det var inte meningen från början, men det blev lite tajt mellan utflykterna...

Återkommer med rapport från kastanjealléer och andra parisiska attraktioner! Och Nilla förresten, Shakespeare&Co ingår självklart i planen.

Gotland är fullt av trädgårdar

Den vackraste av dem alla är nog DBW-s botaniska trädgård i Visby. Grundad, och fortfarande omhändertagen av herrklubben vid namn De Badande Wännerna.
Möjligen lite otidsenligt. Men parken är underbart vacker. Här finns mullbärsträd och gigantiska murgrönor, gamla valnötsträd, gingko, tulpanträd och näsduksträd. Stora gamla magnoliaträd.Och vackra planteringar av örter, perenner och rosor. Lugnt och stilla är det i början av juni. Annat var det i Ulf Lundells roman Jack. Det var här som Jack och hans kompisar rumlade runt och knyckte spikklubba ur örtagården och satte i sig.
Almedalen tillhör fortfarande Visbyborna. Snart är det full cirkus här med invasion av hela det politiska etablissemanget med anhang. Almedalsveckan infaller om ungefär en månad. I år blir det säkert ännu mer uppståndelse eftersom det är valår. Vissa Visbybor tycker det är jättekul, andra lämnar stan.
Men än så länge ligger invånarna på filtar under de blommande päronträden och njuter av försommaren.
En trädgård i mycket mycket litet format hittade vi på kyrkogården på Fårö. Här vilar den store IB med sin sista hustru. Jag antar att det kommer busslaster med turister hit när den säsongen är i full gång, men resten av året är det en riktigt fridfull plats med susande trädkronor, en liten stengärdesgård och utsikt över hav och ängar.
Hela Fårö är fridfullt. Med sina raukar och fossilstränder. Kargt och stenigt är det närmast havet.
Men den här lilla vackra fetbladsväxten kryper omkring överallt på marken.
Tillbaka i Visby igen. Sonen med sambo har just flyttat in i en lägenhet med tillhörande balkong och med utsikt över en egen kolonilott. Bra grej! Den som vill får en plätt att odla. Varje liten fyrkant har ett eget fruktträd mitt på plätten, och sen får man hitta på vad man vill med resten.
En liten Gotlandsorkidé. Jag tror den heter Sankte Pers nycklar. Det finns också en vit variant. Längs vägarna växer det fullt av den, tillsammans med blommande liljekonvaljer eller vanliga ängsblommor.
Vi hann inte med några mer avancerade trädgårdsvisiter den här gången, men det är ju bra att det finns mer att se när vi kommer tillbaka.

Nu blir hon glad

Massor av äppelblom och perfekt pollineringsväder. Det kan bli gott om äpplen till älgen i år!

Den tionde bilden

Det är maj 2007. Jag har just köpt min första digitalkamera och vi ska åka till Grekland imorgon. Jag smäller iväg ett antal bilder för att kolla funktionerna på kameran( en kompaktkamera som heter Panasonic Lumix TZ1), och maken skyndar sig att hugga så mycket ved han kan för det väntas bra torkväder medan vi är borta.

Detta är nummer 10. Den bilden hade jag nog inte granskat närmare om jag inte fått en fotoutmaning av Nilla, tack för den!

Det lätt yrselframkallande skjulet är vår ved- och redskapsbod. Bakom den ligger en byggnad som dessvärre inte tillhör vår tomt, men som en gång var gårdens smedja. Därinne finns eldstaden kvar och det ligger gamla redskap på golvet. I vårt hus finns det detaljer som säkerligen är tillverkade i den smedjan en gång i tiden: dörrbeslag och gångjärn och nyckehålsbeslag och liknande. Och ibland stöter man på gamla hemsmidda spikar och andra prylar när man gräver i jorden.

Nu förfaller smedjan snabbt, dessvärre. Men kameran har jag kvar och jag gillar den mycket!

50 svala narcisser och en glödande het tulpan

Jo, jag gick ut på pingstdagens morgon och plockade 50 narcisser. Så nu är det väl bara att vänta på att det där med småkreaturen ska uppenbaras för mig.

Narcisserna och påskliljorna fanns i trädgården när vi flyttade hit, och inte så mycket mer. Den hade bestått av fruktträd i raka rader som en tidigare ägare hade sågat ner för att hindra traktens ungar från att palla äpplen. Det var vad vi fick höra i alla fall. När vi tog över var trädgården en igenbuskad gräsbacke och tre rader med stubbar.

Men narcisserna stod överallt, i stora ruggar. Det kanske var för småkreaturens skull, vad vet jag? Förutom poetnarcissen finns en dubbel variant som slår ut lite senare. Den doftar också fantastiskt.

Är det någon som vet vad denna fantastiskt flammande tulpan heter? Med persikoliknande kronblad med vackert röda kanter. Den fanns med i ett sånt där lökpaket med färgsammansatta lökar som jag köpte för några år sedan. Det tänker jag förresten aldrig göra igen- de lökväxter som till äventyrs blommade samtidigt skar sig förskräckligt i färgen. Men tulpanerna blev kvar

Och just den här tulpanen är utan konkurrens trädgårdens superstar just nu. Den glöder i solen och lyser i skymningen. Den syns på långt håll. Den står där på sin plats och förkunnar: gå ut i solen och våren, hänryckningens tid är här!

Superdoftare

Nu börjar skomakarens semester. Han som satte upp en lapp på sin dörr "stängt mellan hägg och syren". Den tiden är precis just nu.

Den här häggen står utanför mitt fönster, alldeles intill en syrenhäck, och när vi öppnar sovrumsfönstret får vi in hela hela doften i rummet.
Att ta in den är däremot ett misstag. Då luktar den riktigt illa.
Vi hoppas att den klarar sig från häggspinnmal i år.

Det var den här blomman som fick mig att gå runt och leta i trädgården härom dagen efter den fantastiska doften som följde med mig när jag var på väg mellan bilen och ytterdörren. Jag kände så väl igen doften, men kunde inte placera den. Var kom den ifrån?

Dagen efter visade det sig att det var den allra första pingstliljan som hade slagit ut. En enda utslagen narciss, dold under en buske. Narcissus poeticus, poetnarciss.

Karin Berglund skriver i sin bok "Längtans Blommor" att det finns ett danskt talesätt som säger att den som på pingstdagens morgon kan plocka 50 utslagna pingstliljor i sin trädgård samma sommar får tur med småkreaturen.

Imorgon är det pingstdagen, så jag får väl göra ett försök. Vilka småkreatur jag i så fall kommer att få tur med återstår att se.