London är grönt i november

Massor av vintergrönska finns fortfarande i trädgårdarna. Damen som äger den här trädgården, som finns i stadsdelen Bloomsbury, berättade för mig att hon planterade den stora palmen för femton år sen. Den satt i en kruka som hade ramlat ner från ett lastbilsflak. Den pyttelilla trädgården är dotterns utsikt från sitt hyresrum.
Med så mycket regn kan det väl inte bli annat än grönt... 12 plusgrader. Behagligt milt. Ganska typiskt engelskt vinterväder. Det här är Russel Square.
Fast den riktiga blomsterprakten hittar man inne på museerna. Denna underbara lilla enhörning hänger på Victoria&Albert Museum, där det finns fantastiska samlingar med konsthantverk från hela världen.

Bilden är en gobeläng, fullstoppad med blommor och små djur. Tittar man noga bland rapphönsen hittar man bland annat violer och nejlikor och tusenskönor och liljor. Och alla har sina egna symboliska och religiösa betydelser. Själva enhörningen kan bara fångas in av en jungfru, så just den här väntar säkert på Madonnan själv. Liljorna är symbolen för renhet och är jungfru Marias blomma framför andra. Violer betyder ödmjukhet-en blyg viol!- och nejlikor är passionsblommor.
(Allt detta har jag inhämtat hos Karin Berglund i hennes bok Längtans blommor)

Nästa gång ska jag kolla in Willliam Morris´ blommiga tryck, de finns också på Victoria&Albert, som är så stort att man inte orkar med mer än en liten bit i taget. Och helt gratis, liksom de andra stora museerna i London.

Cafeet, förresten, skulle vara en alldeles egen sevärdhet även utan museet. Med färgsprakande kakel, ljuskronor och friser och takmålningar av bästa viktorianska märke.

Tack, Camellia för eskort och guidning och trevligt sällskap!

Längtar efter värme

Jag sitter nu nästan varenda kväll och går igenom gamla Greklandsbilder . Bara för att värma upp själen lite. Detta tror jag är en datura eller änglatrumpetvariant, väldigt fluffig, hos en tant på Amorgos i Kykladerna. Tanten blev fruktansvärt förtjust över vårt intresse för hennes växter. När vi stötte på henne dagen efter nere i byn föll hon oss om halsen och visade upp oss för alla sina vänner.

Själv blir jag också på väldigt gott humör när jag surfar runt på alla era bloggar. Kära bloggkamrater, det är så uppiggande och härligt att ni finns kvar och visar bilder och delar med er av stort och smått! Mitt i mörkaste november.

På lördag åker jag till London. Där lär det också vara ganska blött och blåsigt just nu. Fast det gör ingenting. Återkommer med rapport!

Extrapris på tulpanlökar

Det finns de som har fullständig koll på var alla lökväxter är planterade, hur rabatterna kommer att se ut till våren. Det finns de som har koll på fäger, höjd och blomningstid på alla sina växter, som har koll på att planteringarna är koordinerade i färg och att blommorna avlöser varandra så att rabatten aldrig blir full av fula vissnande blad. Som har koll helt enkelt.
Sådan ska jag bli.
Sådan ska jag bli när jag har lärt mig att INTE rusa iväg och köpa hem kilovis med tulpanlökar på extrapris i slutet av november. När jag har lärt mig att märka ut platserna där jag redan har tulpaner, och att komma ihåg vilken färg de har. När jag har lärt mig att komma ihåg var jag har ställt planteringskorgarna med tulpanlökar som jag så prydligt grävde ner förra hösten och lika prydligt plockade upp när de hade blommat färdigt. Så att jag kan gräva ner dem på rätt plats igen.
Fast när jag har blivit en sådan människa så kommer jag ju att missa alla överraskningar när våren kommer. Och det vore ju synd, eller hur?

Farväl du sköna sommar

Här pågår avklädning av växthus. Nu är det ingen idé längre att ens låtsas att det kan bli en solig dag då man kan sitta inne i växthuset med en kopp kaffe och en god bok och gona sig i värmen. Jag läste i en väderkrönika i GP att november ibland inte har fler än tio soltimmar i Västsverige. På hela månaden. Och då gäller det verkligen att pricka in rätt timme med sitt kaffe och sin bok.
Avklädningen görs för att vi ska slippa springa runt och leta efter bortblåsta växthuspaneler på åkrar och i diken och dammar i grannskapet. De västliga vinterstormarna kan vara skoningslösa.
Till min stora förvåning hittade jag fem rejäla men allvarligt frostskadade gurkor bland de torra rankorna på jorden. De hade gömt sig väl medan de var i ätbart skick. Men jag ska inte klaga på skörden- även denna olycksdrabbade sommar fick vi gurkor så det räckte och blev över till grannar och arbetskamrater.
Och maken som var helt borta från världen i sju hela veckor under sommaren, han är så gott som ny igen.

Dagen efter

De ångrar nog att de höll på att festa så länge igår kväll. Fast det är klart, alla deras sexton kamrater råkade riktigt illa ut. De blev faktiskt slukade med hull och hår av vilda häxor, ninjor och zombier. Bara de här tre tappra vännerna överlevde natten. Så de satt uppe rätt länge och firade. En och annan skråma blev det förstås, och det kanske blev lite för mycket innanför skjortan, men vaddå?
En liten nypa luft och en huvudvärkstablett så är man snart på gång igen.