Radiokrönika 16 juni.(Ber om ursäkt för stora mellanrum i texten. Teknikkrångel)

Den som lever riktigt riktigt länge kanske kan räkna med att bli uppåt 100 år. Då har man varit med om en hel del.

Det är ändå inte mycket att komma med om man jämför med många av våra växter. Ta bara pionen som står i blom just nu och ser så ljuv och ömtålig ut. Det är en ren synvilla, kan jag säga. Pionen är en överlevare av guds nåde som klarar de flesta strapatser. Det sägs att världens äldsta enskilda pionplanta är 700 år gammal. Sjuhundra! Den växer vid ett kloster i Kina, och den ska alltså ha stått på samma plats och sett generationer födas och dö, kejsare och dynastier komma och falla, ända sen 1300-talet. Medeltid, alltså. Tänk vad den pionen skulle kunna berätta om den kunde tala med oss. Här hemma kan man ofta se blommande pioner i högt gräs vid gamla övergivna tomter, som vägrar ge upp fast ingen bryr sig om dem längre. Den här veckan är det öppna trädgårdar i Uddevallatrakten och jag hälsade på hos Kerstin Edvardsson, som har en liten villaträdgård i Helenedal. Hennes tomt är sannerligen inte övergiven, den är rena pionparadiset just nu. Hon tillhör sällskapet Trädgårdsamatörerna och hon går grundligt tillväga. Hon sår sina pioner själv. Från frö. Men då tar det ungefär sju år innan dom börjar blomma, säger Kerstin. Men de kanske inte gror första året. Det är tålamod som krävs med pioner. Om man tar frön från en riktigt vacker pion och försöker så dem, vet man då att det ska bli samma sort? -Det finns ju dubbla pioner som ger frön, men oftast blir blommorna enklare, säger Kerstin. -Men här jag jag lyckats få en dubbel ändå, säger hon och visar på en rosa, riktigt fylld pion, med 50-60 knoppar. Den är mellan 10 och 15 år gammal, tror Kerstin. Pioner är inte särskilt känsliga för frost. De är tåliga, och står de bara dränerat så brukar de klara sig bra. -Jag har också en vildpion, en rosenpion som blommar tidigt, och den ger väldigt mycket frö. Fröplantorna går ofta från rosdaröd till ljust rosa och kan blekna till vit också. Det låter som om det var värt att vänta sådär en sex sju år att vänta på en sådan. Annars går det faktiskt utmärkt att inhandla en färdig pionplanta i närmaste plantskola. Men välj platsen den ska stå med omsorg. Den kanske blir kvar i sjuhundra år, vem vet.

Idag börjar pionsäsongen

Lördag förmiddag. Pionknopp med tillhörande myra. Är det någon som vet vad myrorna sysslar med på pionerna? De tycks inte göra någon skada, och så snart blommorna har slagit ut är de borta. Och var bor de? Är det särskilda pionmyror som bor under själva pionerna? Eller går ryktet bland myrstackarna i trakten: "hörni, det är pionknoppar på gång hos Tant Grön...ska vi ta oss en sväng?"

Samma blomma lördag eftermiddag. Solen har tittat fram och värmer lite lagom. Myran har gått hem. Om man skulle ta och slå ut? Näe, jag väntar lite...

Söndag morgon. Helt packat med kronblad innanför det rosa skalet. Det blir nog mera sol idag.

Tadaaaaa! Söndag eftermiddag. Säsongens första pion har bestämt sig för att slå ut på riktigt
! Föreställningen har börjat! Jag tror hon är av sorten Paeonia lactiflora och heter Sarah Bernhardt. Hon står i ett stort sällskap av andra lukt-och bondpioner, samt en stackars förskrämd nyplanterad jättedyr kinesisk luktpion som jag inte tror vågar sig på någon blomning i år.

Men Bowl of Beauty i andra änden av pionrabatten har å andra sidan 97 knoppar. Nu väntar den stooooora pionshowen 2011!

Kära bloggvänner

Tekniken är dum mot mig. Nästan varenda gång som jag går in och försöker kommentera hos er så blir jag utkastad. Jag lyckas bara någon enstaka gång. Och så har det varit i flera veckor.
Inlägg kan jag däremot göra, så härmed presenteras veckans blomma: Iris germanica "Immortality". Gör sig särskilt bra i lite duggregn.

Dagen efter är också gul och blå

Flaggan åkte ner men färgerna finns kvar. Hälsningar från en lätt stressad Tant Grön som är glad för att vissa delar av trädgården sköter sig själva.

And the winner is....

.....Finola! Hon får priset som Årets Uthålligaste Tulpan på Töllås.
Knäppt namn på ståtlig tulpan.
Hon är den sista akten i tulpanshowen 2011. Som,om jag får säga det själv, har varit något i särklass. För mig som sysslat med mer lönearbete än vanligt och byggande av hönshus hela våren, så var det ett bra knep att plantera massor av tulpaner. Dom står över sådant som vanskötsel och ogräs, och fortsätter obekymrat att blomma och se vackra ut.
Finola har jättestora dubbla blommor, nästan som pioner, med läckert rosa-vita kronblad. En del blommor har gröna strimmor . På etiketter står bara namnet, ingenting om ursprung och art. Någon som vet?

Radiokrönika den 19 maj

Inte Chelsea men fint ändå.

Det är förstås utsålt i år igen, flera veckor innan det börjar. Och naturligtvis råder det full panik. En hel båtlast med fransk lavendel är försenad, hundratals dyrbara irisar har börjat blomma för tidigt och rosorna- herregud, dom har fel färg. Svettiga och hålögda trädgårdsskapare som inte har sovit på flera veckor intervjuas i de stora dagstidningarna inför årets viktigaste händelse: Chelsea Flower show i London. Den öppnar den 24 maj och stänger den 28-e, och Under dessa fem dagar måste varenda kronblad sitta på plats, varje grässtrå ha exakt rätt längd, inte ett salladsblad får vara visset. Allt måste vara helt perfekt.

Det här är nog världens mest prestigefyllda trädgårdsutställning.

Trädgårdsskapare har ägnat det senaste halvåret åt att planera sina utställningsträdgårdar, som kanske kostar 2-3 miljoner att bygga upp och plantera och sköta om . Och sen får inte ett grässtrå vara krökt på den stora dagen när trädgården visas upp för drottningen och hela hovet och en jury i kritstrecksrandiga kostymer, och kanske kanske kan den vinna en liten liten medalj. Under sedvanligt brittiskt ståhej, med te och gurksmörgåsar och champagne och damer i märkliga hattar. Och sen , när showen är slut, ska den plockas ner, grävas upp och fraktas bort.

Och just nu råder alltså den sedvanliga paniken. Som vanligt gäller det vädret: det har varit den varmaste aprilmånaden på 350 år och massor av blommor har slagit ut för tidigt, och kommer troligen att vara helt utblommade lagom till showen. Och då blir det inga medaljer. Ett annat år var det för kallt, och då stod förtvivlade trädgårdsskapare och försökte locka fram blommor in i det sista med extra starka lampor och hårtorkar med varmluft.

Men det är inte bara tokiga britter som deltar. För två år sen var det en svensk som tog hem det finaste priset i Chelsea, landskapsarkitekten Ulf Nordfjell gjorde en trädgård som blev Best in show minsann.

Om jag har varit där? Nej. Mina engelska vänner påstår att man inte ser så mycket när man försöker knô sig fram bland 160 000 besökare. Det är ungefär som en kändisbegravning eller ett prinsessbröllop, det blir nog bäst i TV.

Fler tulpaner

Tulpanernas tid är nu, och nu ska de dokumenteras! Det här är rabatten jag grävde i höstas, med alla extrapristulpanerna som jag lyckades få ner i jorden, den sista helg som det över huvud taget var möjligt att gräva.Innan den långa hemska vintern slog till. Vilken tur att man inte visste det då. De rosa skönheterna fick jag inget namn på, men den dubbla ljust ljust rosa till vänster heter Finola, och den höga liljeblommande Purple dream.

Denna fransiga klarröda vet jag inte heller var den heter. Det är en överlevare från tidigare år, och finns bara kvar i några enstaka exemplar.

Och detta är min favorit, alla kategorier! Inget namn på den heller, men den är helt ljuvlig med de orangeröda kanterna med lite strimmor på varje kronblad. Den drar mer åt orange under tiden som den åldras. Jag har tjugo av dem i år, och de lyser fantastiskt i motljus på morgonen och i medljus på kvällen.

Oj, den blev visst inte helt skarp...men visst är det en tjusig färg? Och denna variant får jag bara fler och fler av för varje år. Kanske för att de står i en väldigt torr rabatt i söderläge, under vassa rosenbuskar där man inte är och krafsar så mycket.

Varenda en av halva-reapriset-lökarna lyckades. Och rådjuren har inte ätit upp en enda en. Ren tur, eller flitigt blodmjölande, vad vet jag?