Radiokrönika den 12 april. Om den galenskap som uppstår om våren.

Det händer ibland att jag undrar om jag är riktigt klok. Det händer oftast framåt hösten när jag tänker tillbaka på den närmast desperata kamp jag har fört under hela den ljusa årstiden, en kamp för att hålla ordning och hyfs och fason på den vilda växtlighet som håller på att välta min trädgård helt överstyr.

Varför ska man hålla på, vad är det för mening egentligen? Det blir ju ändå aldrig så som man tänkt sig. Rosorna får bladlöss och svartrost, grönsakerna blir uppätna av sniglar eller kvävda av ogräs, tomater och potatis får bladmögel och växthuset blåser sönder. Vildvinet växer alldeles för vilt och algerna har tagit över i dammen. Det är då som jag undrar om jag är riktigt klok.

Varför bor man inte i en lägenhet i stan i stället? Man kan ju läsa trädgårdsböcker och promenera i botaniska trädgårdar istället för att jobba och slita och böka och stöka för att försöka få hyfs på sin egen lilla gröna plätt som bara kräver och kräver. Drömmen om sol och sommar och avkoppling med en god bok i en solstol, inte behöver man tretusen kvadratmeter för att förverkliga den?

Så tänker jag ibland  i slutet av oktober.

Vad jag då icke tar i beaktande det är den drift som uppstår vid den här tiden på året.  Jag vet inte vad man ska kalla den för; en instinkt kanske som vaknar av lite ljus, av lite sol och fågelkvitter och några uppstickande gröna blad, den som är orsaken till hela trädgårdsgalenskapen.

Är det växtlighetshormoner kanske? Eller en gammal ingrodd vana som fastnat i hjärnbarken, en signal till att ta på trädgårdshandskarna och greppa spaden vid samma tid vartenda år? Och verkligen längta efter att få komma ut och ta itu med allt det där ogräset.

Glömda är alla förnuftiga tankar på att begränsa arbetet den här säsongen, kanske lägga igen ett par vildvuxna rabatter och låta delar av den jättestora gräsmattan växa igen och försöka lyfta blicken och ha det lite trevligt och umgås med släkt och vänner i sommar istället.

Glömda är bladlöss och sniglar och bladmögel- det här är säsongen för de romantiska drömmarna: växtkatalogerna som lockar med nya kinesiska pioner som man bara måste ha, och nya frösorter av tomater... det går säkert bra i år om man bara pysslor om dem lite extra.  Prunkande krukor och ett överdåd av krispiga nyskördade grönsaker, frukter och bär, allt det där som faktiskt finns inom räckhåll för en trägen odlare.

Radhus får det bli en annan gång.