Lakeside gardens

 Idag var det oppet i den lilla botaniska tradgarden intill Lake Merritt. En liten lagom park, med gratis intrade, som gjord for skolbarn med haltimme, pensionarer, foraldrar med barnvagn och hemlosa oaklandsinvanare.

 Japaninspirerade miljoer med vatten, stora klippblock, grus och bonsaiklippta vaxter.

 Och californian poppies forstas. Californiens signaturblomma. Somntuta pa svenska.

 Lite hostfarger kan man se fast det ar 18 grader och sol.

Och massor av helt oradda ekorrar. Och kolibrier och fjarilar, men dem hinner jag inte med att fotografera, de fladdrar ivag alldeles for fort.
Imorgon lamnar jag Californien och aker hem til var svenska november. Ska forsoka hinna med en tur in till San Francisco forst, och vara lite kulturtant.

Californien ar trevligt i november

  Ar pa visit hos dottern i Oakland, California. Hon ar pa jobbet, barnbarnet i skolan, och jag far turista lite pa egen hand. De har blommorna kan jag aldrig lata bli att fotografera. Jag gillar deras framfusiga uppsyn: Hey, I take no shit.

 Snygga. Eldkrona, visst heter den sa? I stora buskage, alla blommor skiftar i olika farger, fran cerise via  orange till klargult.

 Hoppsan, en pelikan! Jag gar runt Lake Merritt, och far skala av mig bade kappa och kofta, for det blir riktigt riktigt varmt. Sjon ar en grund insjo, som ser konstgjord ut-men vad ar inte konstgjort i USA? Den ligger i alla fall mitt i Oakland.

 Jag promenerar runt nastan hela sjon, och i en park vid motsatta stranden hittar jag en botanisk tradgard bakom hoga stangsel. Enligt skyltarna ska den vara oppen mellan 10 och 16 varje dag, men inte sjutton hittar jag nagonstans att ta mig in dar, fast jag gar tva varv runt den. Det far bli ett nytt forsok en annan dag.

Liten promenadvag langs vattnet runt hela sjon, och bankar utplacerade med jamna mellanrum. Och snygga utsikter. Och vackert vader. Californien ar trevligt i november.
Forlat for konstig text forresten, jag vet inte hur jag ska fixa prickar over a och o pa dotterns tangentbord.

I´ll be there!

http://www.rhs.org.uk/Shows-Events/RHS-Chelsea-Flower-Show/2012

tack vare kvinnan som kan konsten att planera, till skillnad från undertecknad. Tack, Sue Batho!

Stockholms gröna holmar

 Kort trädgårdsrapport från Stockholm, författad av en Västkustbo: Det är MYCKET grönare!

Långholmens koloniträdgårdsområde den 30 oktober. Massor av löv på marken, men nästan lika många kvar på träden

Samma koloniträdgårdsområde. Prunkande oktoberastrar. Jag tror jag har fyra blommor på de som växer i min trädgård.

Reimers holme är också en trevlig holme. Jag gillar den här skulpturen.
Ännu en behaglig oktoberhelg. Vi ber att få  tacka!

Höstros

 Lucia heter hon, och ibland händer det att hon får blomma ända till Lucia.Om hösten är vänlig och rådjuren lämnar henne ifred.

Ogräs i oktober

 Fast kanske inte ogräs  ändå. Mer av karaktären förvildade blommor i trädgård. Men ändå. Oktober. Nästan så långt söderut man kan komma i detta land, på skånska sydkusten.

                                                                Mu!

                                       Också ett vackert ogräs. Jag vet inte vad det är.Någon sorts liten potentilla, kanske.

                                              Strandogräs i Kåseberga

 De har vacker utsikt, kossorna vid Ale stenar i Kåseberga.

Och det har vi också, från vårt hus vid sydkusten. Den lilla boden till höger ska nu rivas och ersättas med ett litet bostadshus på 50 kvm.  Min syster och jag har umgåtts med kommunbyråkrater och byggfolk och på köpet fått en helt underbart sommarliknande helg i Skåne. Oktober är det nya augusti!

Radiokrönika den 13 oktober

Det växer två vinstockar i trädgården hemma hos mig. Min trädgård är så full av drömmar att den håller på att svämma över, och det här, det är de sista resterna av en gammal dröm, som jag fortfarande inte har gett upp, den som handlar om en Medelhavsträdgård, om ett annat och varmare klimat, ett klimat där solen alltid skiner och man aldrig behöver mössa och vantar. I den drömmen har jag en stenlagd terrass full av fikon- och olivträd, apelsiner och citroner, kaskader av färgglada klätterväxter som doftar intensivt i skymningen och stora krukor med vackra palmer och blommande rosmarin.

Jag kommer förstås aldrig att lyckas- hur skulle det gå till?-men jag kommer aldrig heller att sluta försöka.

 De stora växtkedjorna, de vet ju det här. De vet att min högsta önskan är en Medelhavsträdgård. Så varje vår så försöker de: redan i entrén börjar de försöka sälja vackra krukor till mig med stora dyra Medelhavsträd, gärna med några mogna apelsiner eller oliver på. Och intill står det en riktigt bekväm vilstol med bord och parasoll.

Där ska man sitta och njuta i solen och göra ingenting har man tänkt sig. Varje år är jag lika frestad, men som den realistiska och kanske till och med lite snåla trädgårdstant som jag är, så tänker jag stillsamt så här: hur många av alla de där doftande apelsinträden som kostar 7-800 kronor styck och som folk släpar hem och ställer på sina terrasser, jag undrar hur många av dom som verkligen överlever till nästa år?

Eller det kanske bara är jag som lyckas ta död på olivträd och apelsinträd och fikonträd och rosmarin år efter år?

Det finns nämligen en mycket stor skillnad mellan teori och praktik hemma hos mig när det gäller Medehavsväxterna. Jag vet hur man ska göra men lyckas aldrig göra som man ska. Jag klarar inte av att erbjuda de här bortskämda träden en Medelhavslik växtplats, framför allt inte på vintern, när de behöver massor av ljus och lagom många plusgrader, för att klara livhanken utan att skrumpna ihop, dra på sig hemska lusangrepp eller få sina krukor fulla av myror. Det är helt enkelt för mörkt och för kallt ute och för mörkt och för varmt inne.

Men vinrankorna framodlade av plantskolor i kalla trakter som Baltikum eller Ryssland, de får stå för Medelhavsdrömmen i min trädgård. Och kanske kanske att den lilla krukan med rosmarin kan överleva vintern, man vet aldrig. Det kanske händer i år.