Terapi mot prestationsångest

Jag fick ett telefonsamtal från hällristningsmuseet i Vitlycke, som föranledde mig att genast gå ut med en packe fröpåsar för att lugna ner mig lite.

Gödsla en bit av grönsakslandet, ta bort ogräset, gräva runt lite, jämna till ytan, dra upp en rad och strö ut morotsfrön, jämnt och fint i raden, och sedan krafsa ihop lite jord över fröna. Vattna lite försiktigt. Såsär. Nu har jag samlat ihop mig.

Budskapet från Vitlycke? Jo, Tanums kommun har utsett mig till kunglig hovleverantör. De tänker ge två tröjor av min design och produktion till Victoria och Daniel i bröllopspresent!
Va?! Nog blir man lite överrumplad sådär på måndagseftermiddagen.

En av tröjorna- Daniels!- har museet redan köpt av mig. Den andra blev jag färdig med för några veckor sedan och den låg hemma i min hylla för att levereras till museet tillsammans med några barntröjor och ett antal stickpaket.
Här är Vickans tröja. Vilken tur att jag inte visste vart den skulle när jag höll på med den.
Men den retroaktiva prestationsångest som jag upplever nu, den är inte heller att förakta.

Tur att man kan gå ut i grönsaklandet och så lite frön. Jag tror det får bli en rad med mangold.

Den förträffliga körveln, del 2

Vi har idag utprovat följande nässel-och- körvel-och -svamp-och ost-paj. Hela Töllås applåderade, så här kommer receptet:

Man tillreder en pajdeg på 3 dl vetemjöl, 125 g smör och 2 msk kallt vatten, trycker ut i en pajform och ställer i kyskåpet.

Man fräser några skivade färska champinjoner i stekpanna, och sätter ugnen på 225 grader.

Sedan tager man en bytta och går ut och klipper toppskott av nässlor, körvelblad, lite gräslök, lite kajplök om man har det, eller något annat lökaktigt. Ca 1-1 1/2 liter.

Detta sköjes, skäres och fräses lätt i stekpanna med smör tillsammans med hackad vitlök och flingsalt.

Förgrädda pajskalet i 10 minuter.

Lägg nässel-och körvelhacket i botten på pajen, och champinjonerna ovanpå. Strö över smulad fetaost, ca 150 g, och om du vill kan du riva lite ost med mera klös i ovanpå. Grana padano eller västerbotten eller prästost kanske.

Vispa ihop 3 ägg med ett par dl mjölk och lite salt. Häll i pajskalet, grädda i ca 25 minuter och ät tillsammans med en fräsch sallad av något slag.

Ogrästoppen maj 2010

Härmed ber jag att få presentera: Töllåsogräsens topp fem! Idag har jag gått i närkamp med dem, och den 10 maj 2010 utropas härmed till historisk ogräsdag.

På femte plats: Kvickroten. Kilar gärna fast sig under tunga stenar, varifrån den är så gott som omöjlig att lösgöra.
Genom åren har den långsamt rasat på listan -från att ha legat i topp under många, många år, har den nu krupit ner till en blygsam femteplats. Men ge akt! Framåt juli kan den mycket väl ha klättrat flera steg på listan.
På fjärde plats: citronmeliss. En trevlig och användbar ört, men ack så expansiv. Har för vana att kura ihop sig under andra plantor med kraftiga rotsystem, gärna taggiga, varifrån den är svår att få loss utan att förstöra rötter och gröna växtdelar. Finns numera inte bara i örtagården, utan i samtliga delar av trädgården.
På tredje plats....ja vad är nu detta? Inte är det mossan, den vill vi gärna behålla. Men fröplantorna, som ser så beskedliga ut, de är hotet mot Töllås trädgård nummer ett, om de skulle få hållas. Askplantor. Två miljoner frösådda askplantor. Inte alls svåra att ta bort, men problemet är att man inte hittar alla plantor.

Och rätt vad det är så springer man på en två meter hög ask som man inte har sett förut i något hörn av trädgården där man inte alls har tänkt sig att ha en ask. Och så får man får plocka fram spade och spett, eller en granne med traktor för att få upp den ur marken.
På plats nummer två: en relativ nykomling. Jag tror att det är nejlikrot, men jag är inte säker. Den får gula små oansenliga blommor och sedan en liten brun tofs som fröställning.

Jag betraktade den som relativt oskyldig när den dök upp i trädgården för ett par år sedan. Ack, vilket misstag! Sonen har spettat upp två skottkärrelass bara ur vinbärsbuskarna de senaste dagarna.

Och det finns åtskilligt mer att hämta. Den tar chansen varhelst den hittar en liten fläck med öppen jord.
Och så....tadaaa! Plats nummer ett, en klassisker! Olle Adolphsson får sjunga som han vill om vad han gör med sina maskrosor-mina ska i alla fall inte blomma. Inte i år.

Den här gången kan jag faktiskt med gott samvete skylla invasionen på grannen, som förra året verkligen lät alla sina maskrosor blomma, på åkern utanför vår tomt. Det var hur vackert som helst- ett helt fält, tätt tätt med lysande gula solar-men i år är det maskrosjärnet som får bekänna färg.

Årets mest använda redskap, alla kategorier

Döttrar och söner

Idag har jag planterat om 40 pelargoner. Av någon anledning blev jag gräsligt trött i benen. Det måste betyda att jag har utfört någon typ av motion. Det kanske motsvarar 8 kilometer på motionscykeln eller 30 minuter i simbassängen, vem vet?

Och så har jag kommit på ett nytt sätt att samla på pelargoner. Det finns ju tusentals sorter, så det är ju ingen större idé att börja samla på pelargoner i största allmänhet. Sådana resurser finns inte på Töllås. 40 pelargoner är nog max vad huset tål.
Men pelargoner med samma namn som mina barn och barnbarn, det kan nog bli en kul sport!

Den ljuva damen ovan, hon heter Prinsessan Sandra, har äggskalsmönstrade dubbla kronblad och är införskaffad på den utmärkta plantskolan Gunnebo i Skivarp i påskas. De har alltid roliga pelargonsorter hemma. Just den här sorten hittade dessutom själva Sandra i en annan förträfflig plantskola, nämligen i Ellös hemma på Orust.( Där finns ett pelargonmuseum, rekommenderas!)

Prinsessan Sandra tror jag är dansk och av ädel börd, för i plantskolan stod hon i sällskap med ett gäng danska kungligheter .
Den här har jag fuskat lite med. Det är nämligen jag själv som har hittat på namnet. Marias amerikanska heter hon. Helt enkelt därför att hon härstammar från min dotter Marias kaliforniska trädgård, där hon i sin tur har ärvt den från en tidigare ägare. Blomman är gigantisk, american style. Lite som pelargonernas Big Mac.
Elin, till sist, heter egentligen Mörk Elinros, och kommer från samlingen i Ellös. Det finns en ljusare variant som också heter Elinros och som jag naturligtvis måste skaffa hem. (Då blir det 41.) På plantskolan finns en hel avdelning med riktigt gammaldags pelargoner, insamlade från folk i trakten och med lokala namn, och detta är en av dem.

Elin själv har tagit en stickling av den som hon har i sitt fönster i London, och den har överlevt vintern där också.

Återstår sönerna. Är det någon som känner till pelargoner som heter Alexander(pion:Alexander Fleming, inskaffad idag!), Jakob eller Martin?

Och barnbarnen: Lucia(ros!), Gabriella, Lilian, Ofelia?

Tidig och högst användbar grönska

Allra först i örtagården kommer den spanska körveln, myrrhis odorata. Den har ofta hunnit med att självså någon extra planta också, så det går att ta rejält med körvelblad utan att det märks på själva plantan. Att klippa över soppor och sallader, eller krydda en hemkörd färskost med tillsammans med vitlök och gröna örter som gräslök och timjan och persilja. Eller blanda till en sås av crème fraiche och majonnäs med liknande godsaker.

Körveln luktar lakrits men smakar mest grönt. Jag använder den länge istället för persilja, eftersom körveln har ett sådant försprång i örtagården. Längre fram på sommaren blir den hög och ståtlig-den kan bli uppåt en meter hög, och blomma med vackra vita flockblommor. Men dem brukar jag plocka bort, för att få plantan att producera fler blad.

I helgen gjorde jag en körvel-aioli som blev jättesmaskig(från senaste Allt om mat). Vi använde den som dipsås till bitar av nybakat bröd.

Till en rejäl omgång mixar man 3 dl rapsoja med 25-30 g färska körvelblad. I en annan skål vispar man ihop 2 äggulor med 1 msk pressad citron och 1/2 msk dijonsenap. Tillsätt sedan körveloljan på samma sätt som när man gör vanlig majonnäs, alltså långsamt medan man vispar ordentligt. Smaka av med 1 pressad vitlöksklyfta, 1/2 tsk salt och liteny malen peppar.

Kinnekulle!

Ja, det var verkligen dags. Förra gången jag gjorde en utflykt till Kinnekulle gick jag i fjärde klass i folkskolan. Det var 1962. Vi åt medhavda smörgåsar-en klasskamrat hade med sig pannkakor som alla var avundsjuka på- och tittade på en tusenårig ek.

Idag var det öppet hus i nästan varenda stuga på Kinnekulle och vi åkte till Hannu Sarenströms trädgård. Vilket ställe! Ja det vet ju alla ni som läser hans blogg också, men det var väldigt roligt att se det hela på plats.

Breda grusgångar, klippta buxbomshäckar, präktiga murar, en stram struktur- och så full blomning vid fötterna av de gamla äppelträden. Julrosor, nunneört, balkansippor. Och stenlejon och hundar och skulpturer och gamla kanonkulor.

Och jag gillar verkligen den glada tulpanen som får titta upp mitt i buxbomen. Den har varit listig och gömt sig på rätt ställe, klart den ska få vara kvar!
Och här är beviset: jag var där! Tack för mottagandet Hannu! Synd att du hade sålt slut på boken bara, jag hade tänkt köpa den... Den vackra röda stegen mot äppelträdet matchar i alla fall tulpanen.
Perfekt väder för en Kinnekullerunda, men lite knepigare att ta riktigt bra bilder.
Här är i alla fall runda timjanplantor längst ner, lavendel i samma form fast en storlek större i nästa nivå, och runda buskar av buxbom på den översta nivån. Och Vänern bakom träden. Superfint.
Och mera av de runda buxbomformerna bakom den rejäla muren. En bokhäck ner mot vägen, sedan skogen och Vänern. En fantastisk plats att bygga en trädgård på. Det var kul att få se i verkligheten, efter att ha sett så många bilder på bloggen.
Mera vårrunda: Forshems gästgivaregård.

Här kan man njuta av en otroligt god ramslöksoppa och insupa historisk atmosfär. Här har varit gästgivaregård i nästan tusen år.
På köpet kan man få okonventionellt sällskap till lunchen.
Som man kan få med sig hem, om man vill. För 50 000. Jo, det är sant, vargen är till salu.
Granne till gästgivaregården ligger Forshems kyrka. Till den här platsen kom det pilgrimer för nästan 1000 år sedan.
Takmålningarna inne i kyrkan är helt underbara. Över hela taket bilder av ansikten, med eller utan gloria på huvudet, med olika uttryck. Någon ler, en annan ser dyster ut, någon har änglavingar under hakan, en annan gloria över huvudet. En del har namn och är apostlar. Alla är omgärdade av snirkliga organiska former. Taket kan vara målat på 1600-talet, och långskeppet i kyrkan härstammar från 1100-talet.

Och sen fanns det massor, massor av hantverksutställningar, gallerier, fler kyrkor, trädgårdscafeer och ännu fler utställningar att besöka på denna vårrunda.
Imponerande!

Gula sippor och valborgsmässosnäckor

Stora mattor av grönt doftande vitsippor. De är överallt, i skogsgläntor, ladugårdsbackar och vägkanter. Det är något nästan Astrid Lindgrenskt över det hela. Vår i Bullerbyn, glada barn och plaskande vårbäckar.

Underbart är det, men ack så svårt att fotografera. Lite lättare då att få syn på den här lilla ruggen av gulsippor, som tillhör kategorin fådda blommor.

Min före detta svärmor Majbritt är det som har bidragit med denna glada färgklick, inplanterad i trädgårdens vilda del. Den del som vi lämnade som referensyta en gång när vi började röja runt här, bara för att se hur det skulle utveckla sig om man inte gjorde något alls...så man kan väl egentligen säga att gulsipporna bryter mot själva idén. Men strunt i det, regler är till för att brytas.
Allra gladast denna Valborgsmässoafton är våra kamrater vinbergssnäckorna. De som vi hämtade i en lövskog i Hörte på sydkusten och planterade in här för tjugo år sedan. De var tolv från början, nu skulle de säkert vara tusen om vi lämnade dem ifred.

De vaknade till för bara någon vecka sedan, och älskar verkligen både valborgsmässovädret och det skräp vi lämnar efter oss när vi röjer i rabatterna. Snart får vi nog göra en liten runda - samla ihop snäckor i hinkar och plantera ut dem i lämplig lövskog lagom långt härifrån. Eller kanske börja sälja dem på postorder. Någon som vill ha vinbergssnäckor?

Glad valborg på er, imorgon är det maj!