Trädgårdsfanatikern på semester. Krönika 6

(Oj, det blev fel bild. Det här var också trevligt, men det föreställer inte trädgårdsfanatikern själv utan en annan familjemedlem. Han samlar också frön men vill nog inte kalla sig fanatiker)

Hej alla! Jag ska snart lägga in lite bilder från Grekland, men först kallar plikten: torsdagskrönikan. Sänds i www.sverigesradio.se/vast i programmet Cappuccino efter 10:30-nyheterna (som också presenteras av Tant Grön idag förresten).

Här är texten:

Vi trädgårdsfanatiker, vi har en del skumma saker för oss när vi är på semester. Vi badar och äter och dricker och åker på utflykter som alla andra. Vi sitter också på hotellterrasser och tittar ut över havet med ett glas kallt vitt vin på kvällarna. Precis som alla andra. Vi har också kamera och vatten och badgrejer med oss när vi ger oss ut, precis som alla andra.

Men det finns en sak som skiljer oss från den normala semesterfiraren, nämligen den lilla plastpåsen som alltid ligger i varje sann trädgårdsfanatikers väska. Och blicken , blicken som söker av omgivningen efter växter och frön och kottar, som är möjliga att stoppa ner i den där plastpåsen och ta hem.

Man är Ready for action.

Man sätter på sig sina starkaste glasögon och letar frön. Man kollar så att ingen är inom synhåll, och så smyger man runt och skär av översta toppen på särskilt praktfulla buskar och krukväxter. Man samlar frön och sticklingar och lökar och kottar och små övermogna och förtorkade frukter och lägger, snyggt sorterat, i små plastpåsar, som man packar ner i bagaget och tar med sig hem.

Och man inbillar sig saker. Man inbillar sig att precis sådär kommer det att se ut hemma, precis såna där praktfullt blommande buskar och krukor kommer man att få bara man sköter sina frön och sticklingar ordentligt.

Det är förstås en illusion. Det finns en bister sanning som man gärna väljer att bortse ifrån när man är på solsemester vid Medelhavet, och den sanningen heter klimat. Eller på trädgårdsspråk:odlingszon.

I Sverige finns det åtta odlingszoner-från zon 8 strax under fjällregionen till , zon 1, längs Skånekusten. I Grekland finns det en, den subtropiska zonen. Den har dessvärre inget som helst att göra med våra svenska odlingszoner.

Tant Gröns trädgård ligger hur mycket man än skulle vilja ändra på det, i kalla Norden, i zon 2. Vissa delar av den, där det blåser kallast om vintern, kryper nog över i zon 3. Det är helt okej jämfört med hur många andra har det i Sverige. Jag kan odla de flesta svenska fruktträd, jag kan odla rosor och blommande buskar, och med lite hjälp av växthus och annat trixande brukar det också bli både tomater och gurkor.

Men man vill ju så mycket mer! Man blir ju så avundsjuk! Man VILL ju verkligen ha ett subtropiskt klimat! Varför kan inte jag odla citroner och fikon och mullbär och granatäpplen och sån där bougainvillea som kastar sig vilt och vackert över vita Medelhavsmurar? Det skulle bli så SNYGGT i min trädgård också!

Och det är ju där som trädgårdsfanatikern på semester kommer in.... Under min greklandsvecka har jag nu samlat ihop skott från en oidentifierad överdådigt rödblommande buske, några pelargonsticklingar, ett gäng frön av gula och orange underblomster, ett par ekollon från en Medelhavsek som inte alls ser ut som en ek utan har åretgruntgröna blad, och så dyrgripen, en lök från en supertjusig vitblommande lilja som växte i stora ruggar på stranden, direkt i sanden. Och ett gammalt skrumpet fikon, nerfallet ur ett träd.

Allt detta har jag nu släpat hem. Nu ska sticklingar sättas i vatten och senare i jord, frön och ekollon ska sorteras och läggas i små påsar och planteras till våren. Nu ska alla odlingszoner glömmas bort och nästa sommar, då ska jag minsann ha en sån där prunkande Medelhavsträdgård, Hemma hos mig. I Sverige. I odlingszon 2. Härligt, eller hur?