Frukta icke giftiga växter! Trädgårdskrönika 4

Hej hopp, här kommer texten till min torsdagskrönika! Som vanligt kan du höra den i Cappuccino i SR Väst P4, på förmiddagen strax efter halv elva.

så här blev den:
Nu ska jag prata om giftiga växter. Du som tycker att giftiga växter är farliga, och vill fortsätta tycka det, du kan sluta lyssna nu, för det här är ett försvarstal för giftiga växter.

Jag vill hävda att giftiga växter, dom är visserligen giftiga, men de är inte farliga. De ligger inte och lurar i rabatten och kastar sig över dig när du går förbi. Det är inga aggressiva lömska typer som tränger sig på och har ihjäl oskyldiga och försvarslösa människor.

Jag vill till och med hävda att giftiga växter är de som har gjort mest nytta för mänskligheten genom alla tider. Våra bästa läkeväxter är ofta giftiga i fel doser. Tänk så många liv som har räddats av örtmediciner, många hundra år innan vi började framställa medicin på kemisk väg. Och de allra flesta av dessa örter, de tillhör faktiskt kategorin giftiga växter. Fingerborgsblomma, stormhatt, rölleka, malört och så vidare och så vidare.

Men om du, som sagt, vill fortsätta vara rädd för giftiga växter så kan du börja med att vara rädd för potatis. Det är ju en av de allra vanligaste giftväxter som vi odlar i våra trädgårdar.

Samtliga ovanjordiska delar av potatisen är nämligen giftiga. Precis som sina övriga släktingar i familjen, bland annat tomat och aubergine, så finns giftet solanin i alla potatisplantans gröna delar. Och solanin, det är inte att leka med: det är ett gift som påverkar mage och tarmar, det kan orsaka illamående och dessutom kan det ge hallucinationer. Förr i tiden användes solanin för att behandla epilepsi, och i höga doser kan det vara dödligt. Läskigt, eller hur?

Och det är inget ljug, det är helt sant. Ändå är vi ju inte så värst rädda för potatis, hur det nu kan komma sig... Jo, men det är klart, det är ju knölarna vi äter, det skulle inte falla oss in att knapra i oss av blasten. Eller hur? Knölarna är ju inte det minsta giftiga. Det krävs förstås att man får i sig ganska mycket potatisblast för att bli sjuk, och innan dess har man nog slutat knapra, för potatisblast är ju ingen större delikatess. Men säger man att potatisplantan är giftig, då brukar folk bli väldigt förvånade.

Och precis så är det med de allra flesta giftiga växter. Man måste tugga i sig ganska mycket för att bli sjuk. Ändå är det ytterst ytterst sällsynt att barn till exempel verkligen blir förgiftade av växter, trots att småbarn faktiskt stoppar i sig ett och annat som inte vuxna skulle äta. Statistiken säger också att det var mer än trettio år sedan det förekom någon växtförgiftning med dödlig utgång.

Och det finns massor av växter som jag inte tycker man ska avstå ifrån bara för att de har fått en giftstämpel

Den vackra digitalisen, eller fingerborgsblomman-giftig. Stormhatt, en högrest blåblommande gammal klassisk torpväxt-jättegiftig. Änglatrumpet med sina enorma doftande klockblommor-jättegiftig. Ricin, en praktfull planta som är vanlig i offentliga planteringar-hemskt giftig. Julros, tobak, liguster, murgröna och så vidare och så vidare. Giftiga allihop. Men måste vi därför kasta ut alla dessa växter ur våra trädgårdar?

Nej, det är klart vi inte ska. Det är klart att vi ska fortsätta odla fingerborgsblommor och änglatrumpeter. Och potatis med för den delen. Vi har väl vett i skallen, eller hur? Varför skulle vi ÄTA fingerborgsblommor eller potatisblast?

Jag har fött upp en hel drös barn i min trädgård som är full av giftiga växter, och de har alla överlevt sin barndom. Inte en enda har någonsin ätit någon olämplig växtdel, såvitt jag vet. Oansvarigt? Ja kanske det. Men jag är fullständgit övertygad om att det finns betydligt farligare saker i världen än växter.