Dahliorna vs. sniglarna: 20-5

Nu kan vi konstatera: det blev en del dahlior trots allt i år. Dock ej utan viss ansträngning. I maj hade jag tjugo blytunga krukor med rejäla dahliaplantor färdiga att sätta ut i rabatterna. Strategin var då att försöka få dem så kraftiga som möjligt för att inte sniglarna skulle glufsa i sig alltihop på en gång. Det lyckades någorlunda.

De höga röda som jag ärvt från min lilla svärmor Sonja har försvarat sig duktigt i rabatten ut mot grannens åker. Jag har också hjälpt till lite, får jag väl tillägga i alla blygsamhet...
Här är en som inte lyckades lika bra. Den satte jag i de stora mellanrum som uppstod efter nerfrusna och stendöda New Dawn-rosor, mot staketet i örtagården. Av sex plantor var det fem som blev snigelmat och slutade som dahliaskelett. Där står också en pytteliten och tapper kärleksört som försöker trösta trots att den själv har stora snigelhål i bladen...
Den här fick fortsätta bo i kruka. Men trots att jag höll koll på den så blev de första blomskotten halshuggna av sniglar, så den har inte börjat blomma förrän alldeles nyss. Fleurel heter den, och blommorna är stora som barnhuvuden. Men bladen är svårt angripna, så hela plantan ser dessvärre lite ruffig ut.

Tack, Annika, för inspirationen till detta inlägg! Jag såg att du hade gett upp och börjat odla zinnior istället. Jag ska nog också fundera på den saken. Kunde bli ett bra komplement i alla fall.