söndag 3 oktober 2010

Mera Medelhav

Hyr hus hela året. Ja tack! Varje gång vi är i Grekland om hösten börjar vi ofelbart spekulera i möjligheten att stanna kvar över vintern. Bara lämna jobb, trädgård, katter och plikter och hyra in oss i ett bländvitt kykladiskt hus i en gränd med vitmålade trappsteg och bara....softa. Hela vintern, tills vi är säkra på att man kan börja krypa ut ur mörkret och kylan hemma på våra egna breddgrader igen. Men som de ansvarskännande och ordentliga människor vi är så sätter vi oss förstås lydligt i våra lågprisflygstolar och vänder hem som planerat efter en vecka i paradiset.
Är det någon som vet vad den här vackert rödblommande busken heter?
1026 trappsteg ner till stranden. Byn ligger på Andros och heter Paleopolis. "Gammal stad" på grekiska. Den börjar uppe vid huvudvägen, och man tar sig dit med lokalbuss från Batsi. Ju längre ner mot stranden man kommer, desto mer tunnas bebyggelsen ut.
Längst ner vid den kilometerlånga stranden är det helt öde och folktomt. Under antiken låg öns huvudstad där. Den är inte utgrävd, men man hittar marmorblock som en gång använts till tempelkolonner, inbyggda i murar från senare århundraden. Man blir väldigt väldigt sugen på att ta reda på vad som finns längre ner i marken. Men har man ingen spade med sig kan man istället bada utan textil och begrunda historiens vingslag. Sen blir det en svettig promenad tillbaka till busshållplatsen. Gudskelov finns det en taverna där.
Nu har jag äntligen hittat det! Det latinska namnet på den här växten som blommar överallt på torra berg den här årstiden. Vi brukar kalla den greklök, men den heter alltså Urginea maritima. Enligt min lilla rudimentära flora över vildblommor i Grekland, tillhör den familjen liliaceae och är den enda representaten för för släktet urginea i Grekland. Lökarna är jättestora, 15-20 centimeter i diameter, och vi har naturligtvis släpat hem ett antal ex och försökt få fart på dem. Totalt misslyckat. Men det hindrar oss nog inte att försöka igen.

Byn heter Batsi och är den som har flest rum för turister och trevligaste hamnpromenaden på ön, med en fin strand mitt i byn. Rekommenderas. Om man inte vill bo i huvud"staden" Chora Andros förstås. Men den ligger på andra sidan ön och då missar man solnedgången.
Greklöken kan bli över en meter hög, och när den har blommat färdigt, någon gång i slutet av oktober, vissnar blomstjälkarna och bladen dyker upp.
Den här strandliljan hade vi faktiskt aldrig stött på förr.Riktigt spektakulär, fantastiskt vacker, växer i stora sjok direkt i sanden. I min nyfunna grekflora står det att den heter Pangratium maritimum
...och så står det så här: "Turismens explosiva utvecklingen, särskilt vid stränderna, och som medföljer en okontrollerad plockning av blommorna och därför kraftig reducering av plantornas antal." Punkt. Budskapet är i alla fall någorlunda begripligt. Lämna liljorna ifred!
Den här tavernan passerade vi väldigt, väldigt snabbt.
Suck. Varför har inte vi såna här fikonträd? Med den här utsikten?
Stranden i Paleopolis. En urtidsödla, förstenad just när den kravlar sig upp ur havet.
De här formationerna kan jag tänka mig till mitt nya stenparti. Undrar vad det skulle kosta i övervikt på flyget?
Mirabilis. Underblomster. Som allra vackrast just nu. Jag tror att man kan få dem att blomma om man sår fröna så tidigt man vågar på våren. Och om det blir en lång och solig sommar.
Och om man placerar dem så att de kan öppna sig i eftermiddagssolen. Röda och gula och lite fräkniga och alla färgkombinationer däremellan. Frön hittade vi i hundratal under krukor och plantor. Mera Medelhav! Mera mirabilis i Töllås trädgård!

Lite konusmentupplysning: Ön heter Andros och ligger i ögruppen Kykladerna. Man flyger till Aten, tar en färja från Rafina-en halvtimme från flygplatsen-och Andros är första stoppet efter ca 2 timmar. Lokalbuss till Batsi 20 minuter. Vi bodde på Bella Vista, mitt i byn, vid stranden, i en ypperlig välutrustad studio med stor terrass mot havet för 35 euro per natt. Han hyr också ut hela vintern till reducerat pris....

8 kommentarer:

  1. Oj, oj vad jag har njutit av ditt inlägg. Vi är fler grekfantaster...
    Så vackra bilder du har tagit! Den rödblommande busken känner jag mycket väl till som rumsväxt på våra breddgrader, men inte en med hot om yxa...kan jag komma på namn på något språk just nu.Jag tror att du kommer att springa på den själv (alltså om du inte får hjälp här)i Blomsterlandet eller så någon gång./Anja

    SvaraRadera
  2. Jamenvisst Anja, du har rätt! Om man bara minskar ner den lite i storlek, så kan man se den framför sig på Blomsterlandet. Jag skulle nog tagit en stickling i alla fall.

    SvaraRadera
  3. Jisses!!! Tack för det tipset:) Ska visa monsieur C direkt!!!
    Ha det gott,
    Charlotta

    SvaraRadera
  4. Åh, vad lockande det låter:) Vi har aldrig varit i Grekland men vi skulle väldigt gärna vilja komma dit någon gång. Det får bli när vi inte har våra små älsklingar (katterna) längre, men det hoppas jag dröjer:) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  5. åååå...så härligt det låter. Ödlan var jag tvungen att kika närmare på :))

    SvaraRadera
  6. Ser underbart ut. Förstår om ni stannat ett tag till.
    Tack för namnet på 'greklöken'. Såg den blomma i massor i bergen nära kusten. Trodde det var någon form av höstblommande stäpplilja.
    Ha det gott
    Birgitta

    SvaraRadera
  7. Blir verkligen sugen på Grekland igen, minns inte hur länge sedan det var sist, men uppenbarligen alldeles för. Jag har själv blivit rätt anti det där med att nypa sig en stickling utan att fråga alternativt inte ha hela bilden av växtens liv och kultur klart för mig. Detta sedan jag läste om hur trädgårdsmästarna på Sissinghurst kokar av ilska på alla besökare som (trots tydliga vädjanden) inte kan låta bli att ta "bara ett litet topskott, det gör väl inget", utan att ens reflektera över att 2000 andra tänker precis samma sak - och förstör plantorna.

    SvaraRadera
  8. Mmm dit vill jag också åka ser helt underbart ut!! Nu fick jag verkligen längtan efter Greklands semester med feta ost och gott vin,
    Ja tänk om man bara skulle stanna och strundra i allt... tur att vi har lite ansvatskänsla i oss men det är kul att leka med tanken.
    Ha det gott
    Annika

    SvaraRadera