Trädgårdskrönika 10. Om favoritböcker

Hej vänner! Det blev en krönika den här veckan också, fast det satt långt inne. Det börjar bli mörkt nu.... Som vanligt sänds den i SR Väst, Cappuccino, cirka 10:40.

Allt behöver inte bli nattsvart bara för att det blir höst och vinter och kyla och mörker. Man kan läsa en bok. Hör här:

"När man ibland tvivlar på själva livet är det bra att ha en julros vid ytterdörren. Varje gång man går in eller ut påminner blomman om att det är möjligt att värma sig ett hål i iskylan-både bokstavligt och bildligt".

Det är Karin Berglund som beskriver undret med julrosen om vintern i den stora uppslagsbok som heter Din Trädgård. Hon är huvudredaktör för den här nästan femhundra sidor tjocka boken, och det är hennes texter som gör att den faktiskt går att läsa som skönlitteratur, kapitel för kapitel.

Fast det behöver man ju inte göra, även om det är lätt att fastna i textern. För boken, utgiven 1996, är ju egentligen en uppslagsbok med kataloger över växter, instruktioner om hur man beskär fruktträd, hur man anlägger och sköter en gräsmatta etcetera. Vackra foton förstås, och instruktiva teckningar.

Just citatet om julrosen finns med hos en annan av mina favoritförfattare, journalisten Lotte Möller.

Hon har lånat det citatet till ett kapitel i den lilla boken som heter Tankar om trädgården, från 1999. Där hittar man inte en enda bild, inte minsta lilla teckning, men det är väldigt underhållande läsning, och man får lära sig ett och annat därtill. Boken är upplagd som en ABC-bok, är en kåseri-/essäsamling om fenomen i trädgården, om allt från liljebaggar till grannar och trädgårdstomtar.

Det var också Lotte Möller, i en annan bok, Trädgårdens natur, som fick mig att se våra svenska trädgårdar på landsbygden i ett nytt perspektiv. I många generationer har vi ju i det här landet levat instängda i granskogens dunkel, och därför har vi skapat våra trädgårdar för att släppa in ljus, öppna upp en glänta i det mörka och skaffa utsikt över nejden. Därav alla öppna gräsmattor med utduttade buskar och enstaka träd. Man ser dem överallt när man börjar titta.

Och det här är tvärtemot traditionerna i till exempel det tättbefolkade England, där trädgården handlar om att skapa avskildhet, en skyddad plats med höga häckar, avskärmad från trafik och objudna gäster.

Norska Annemarta Borgen är en annan favorit, och då hamnar vi i slutet av 70-talet. Böckerna om hennes trädgård på Hvaler, som ligger granne med våra Kosteröar faktiskt, heter Min örtagård och Min rosengård. Och de är sprängfulla med kunskap och instruktioner om odling.

Men det roligaste är alla myter och legender om växterna. Där hittar man till exempel recept på evigt liv: det är bara att odla salvia i sin trädgård. Enligt ett gammalt arabiskt ordspråk. Självklart finns det salvia i Tant Gröns trädgård.

Annemarta Borgens egen rosengård blev förresten helt ödelagd av vattensork efter att boken var färdigskriven. Det är en sorglig historia.

Här hinner jag inte gå närmare in på den underbara boken om blommornas amerikanska grand old lady, Tasha Tudor. Eller John Seymours klassiker Självhushållning från 1976.

Inte heller hinner jag med Forums stora blombok, med korta och knastertorra beskrivningar av 2048 växter i färg. Mitt exemplar är tejpat i ryggen många gånger för att hålla ihop.

Katalogen från Impecta Fröhandel däremot, den kommer i ny version varje år som tur är.

Och tur är det också att det numera går att få tag på de allra flesta böcker på nätet, hur gamla de än är.

Så för allt i världen, kryp inte in i idet, det går att ordna en grön vinter om man bara vill.