måndag 5 april 2010

Kall men vacker Skånepåsk

Vi är fortfarande i snödropps-stadiet av våren, till och med så långt söderut som vid sydkusten. Ändå känns det nästan lite exotiskt att tillbringa några dagar i Skåne, nästan som att resa utomlands. Och det är lite lyxigt att kunna plocka in stora fång av snödroppar från mattorna som breder ut sig under lövträden i den lilla lilla lövskogen utanför vår husknut.
Havet är verkligen vackert men kallt just nu. Det gör sitt bästa för att kyla ner Östersjövinden som sveper in över vår trädgård. Ofta har den med sig doften av gammal tång, en doft som alltid kommer att vara en sommarlovsdoft för mig, förknippad med barfotaspring i gräset och dunket från ålfiskebåtarna när de slår ner ålapålar i havsbottnen för att lägga ut ålahommor.
De som tycker att det luktar illa har jag inte minsta förståelse för.
Här växer det snart nya stora ruggar av grönt gräs, men på den sista biten närmast stranden är gräset alltid kortvuxet. Där trampar man ibland på små tuvor av backtimjan innan man sätter fötterna på de rundslipade varma stenarna vid stranden.
Ibland har påskliljor och tulpaner börjat blomma när vi kommer hit vid påsk för att ha årets stora syskonträff -vi är fem syskon med familjer som äger huset tillsammans-men i år fick krokusen stå för det gula. De lyckliga krokusar som lyckats överleva harar och rådjur.
Än finns det kvar några riktigt gamla knotiga vackra pilträd. En del har nästan fallit isär. Man försöker stötta upp dem i det längsta, men när de är bortom all räddning så blir de ersatta med nya unga pilar. Det tar visserligen många decennier innan de blir sådär vackert grova och knotiga, men gudskelov finns kunskapen kvar om hur man hamlar träden. Och behåller karaktären på landskapet. Ett Skåne utan pilalléer är svårt att tänka sig.

Det här är min morfars landskap. Han som föddes vid Gåsafloden i Abbekås i Västra Vemmenhögs socken och tillbringade sin barndom med att vakta gäss, precis som Nils Holgersson.
Det är inte svårt att föreställa sig, trots att det har gått mer än hundra år.

9 kommentarer:

  1. Underbart inlägg, och en vacker skildring, glimtarna av dåtid, nutid. Pilarna i Skåne är helt fantastiska, gärna i alléform, men enstaka kraftexemplar omfamnar jag också.

    SvaraRadera
  2. Hörde att Abbekås betyder Guds Hamn. Vackert namn på vacker plats. Pilarna är otroligt vackra, särskilt de riktigt gamla.
    Varma hälsningar
    Eva

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Vad underbart att se och höra.
    Förstår att det är svårt att föreställa sig men jag ser faktiskt honom framför mig.
    Så många snödroppar det är rikedom...
    Ha en skön vecka
    Annika

    SvaraRadera
  4. Så intressant, om Skåne och din egen historia. Vilken fin sammanhållning ni har som äger ett hus tillsammans, härligt.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  5. Fantastiskt att ni lyckas samäga ett hus.
    De skånska pilalléerna är riktiga konstverk.
    Ha det gott
    Birgitta

    SvaraRadera
  6. Nilla: jag gillar trädkramare. Vi hade flera sådana i familjen på 80-talet. De försökte stoppa ett motorvägsbygge. Pilträd bör också kramas.

    Eva: Guds hamn, är det sant? Det har jag aldrig hört förut.Intressant. En särskilt trygg hamn, tydligen.

    Annika: Morfar hade kortbyxor och trätofflor när han vaktade gässen, och det måste ha varit någon gång kring 1900 för han var född 1884. Nils hette han också förresten.

    Inger och Birgitta: Ja, det går bra att ha hus ihop, än så länge.Det är våra föräldrars sommarhus som vi har ärvt. Men när det gäller nästa generation så svindlar det lite, för där finns sammanlaget 17 kusiner...Det blir inte lätt.

    SvaraRadera
  7. Det där såg ju faktiskt nästan oanständigt paradisiskt ut...

    SvaraRadera
  8. Å, så underbart att se havet. Tack!

    SvaraRadera