Jag visste väl det. Att det är i fötterna det sitter.
Min brevlåda ligger tvåhundra meter från huset, och när jag kommer tillbaka från den, och lägger ifrån mig tidningar eller post på köksbänken, så känner jag mig alltid lite extra handlingskraftig.
Med nya ideer, redo att sätta igång något projekt. Rensa dammen, gödsla julrosorna, så dill och spenat, skriva ett blogginlägg, sätta en surdeg, dra igång en ny stickning.
Och nu har jag fått förklaringen: det är faktiskt i fötterna det sitter.
Varje gång man tar en promenad ökar välmåendet. Under fotsulorna sitter nerver med direktkoppling till hjärnan, visste ni det? Det gjorde inte jag.
Fotarbete reglerar blodflödet till hjärnan. Det frisätter en massa nyttiga ämnen.
Detta, och mycket mer, har jag lärt mig i boken En lisa för själen, skapad av bloggvännerna Eva Robild och Annika Christensen.
Boken berättar, bland annat med bakgrund i Annikas egen historia, om hur och varför man blir en så mycket friskare och gladare människa av att vistas i trädgården. Det räcker med en kvart om dagen.
Och det är förstås nyttigt att röra på sig, det vet vi ju alla. Men att samtidigt jobba i trädgården, det är dubbelt nyttigt. Därför att vi inte bara upplever växter och natur och andas frisk luft, utan vi är med och skapar. Trädgården behöver oss, och våra insatser ger resultat-vackra blommor, frukt och bär och grönsaker.
Och själva Annika fick jag den stora förmånen att få träffa igår! Hon gjorde en liten tur till vårt västliga hörn av landet, och höll föredrag på biblioteket i Tuve.
Annika som var förskollärare och blev sjuk. Och klarade av sin sjukdom rent mentalt genom att vistas i trädgården och lära sig fotografera. Som en ren bonus, utan att hon riktigt visste vad hon gjorde, så rehabiliterade hon sig själv. Och kom ut på andra sidan, betydligt friskare och med ett nytt yrke- som en av våra allra bästa trädgårdsfotografer.
Hon ska till och med få en av sina bilder utgiven som frimärke-vilken grej för en självlärd fotograf! Det är en vacker pensébild på märket som kommer ut i maj, samtidigt som de nya frimärkena inför prinsessbröllopet.
Jag bandade ett kort samtal med Annika också, och på måndag ska jag klippa ihop det till ett radioinslag som ska sändas i programmet Cappuccino i SR Väst i P4, någon gång i nästa vecka.
!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vaffö kom du inte och sa hej.. jag var där med min mor. Visst var det en inspirerande föreläsning, fin bok också (jag pratade om min blogg på finska i Sisuradio idag :).
SvaraRaderaEn både trevlig och rolig kväll med en massa ny kunskap. Dessutom många nya ansikten på 'gamla' bekantskaper.
SvaraRaderaTrevlig helg
Birgitta
Hej Cecilia!
SvaraRaderaHar tänkt på dig hela dagen.
Skull velat sitta och fika i lugn och ro och bara prata med dig.
Vad fint du skriver...
TAck.. och för att du kom.
Synd att det strulade så med datorn så jag glömde säga en massa saker... men då har jag ju något kvar att säga nästa gång....
Stor kram till dig
Annika
som undrar hur du skall få ihop det klippet??
Hoppas jag kom ihåg att säga något bra
Glömde säga att om du kommer neråt så glöm inte att ringa och komma förbi på en titt och en promendad i trädgården ävenom det bara blir en kvart....
SvaraRaderaAnnika
Hannele, din blogg är verkligen värd att sprida i radio! Synd bara att vi okunniga inte begriper så mycket av Sisuradio.
SvaraRaderaBirgitta, kul att träffa dig i levande livet!
Annika, visst var det synd att det blev så kort-men kort är bättre än ingenting, och du sa många bra saker...jag läser boken och berättar om den också, så jag tror det kan bli ett innehållsrikt inslag.
Klart jag slår en signal nästa gång. Vi åker förbi Ängelholm varje gång vi åker till vårt släkthus i Abbekås, ju!
God morgon, visst är det fantastiskt med nervbanorna i kroppen och hur de fungerar! Kineserna har ju haft denna kunskap väldigt länge. Jag håller helt med om trädgårdens kraft, det är en stark och livsgivande kraft som ger energi.
SvaraRaderaLycka till med inlägget, länkar du till det när det har sänts?
Marit
Jag vill också höra ditt inlägg med Annika från radion. Läser boken och känner igen mycket plus ny kunskap som du beskriver. Är själv ett levande bevis på att min trädgård hjälper mig, utan den vore mitt liv så mycket fattigare.
SvaraRaderaAnnikas väg till trädgårdsfotograf har jag hört om förut - en riktigt glad historia. Men nog tror jag att hon hade det "i fingrarna" under hela långa lärartiden.
SvaraRaderaÄntligen hittade jag hit!Det var roligt att träffas och kvällen bjöd på många tänkvärda ord!/Anja
SvaraRaderaSå synd att jag inte åkte ner till Tuve... hade en seg dag, det hade nog varit utmärkt medicin med det föredraget....
SvaraRaderaTröstar mig med boken. Hoppas du länkar till programmet, inte alltid jag lyckas träffa rätt irt....
Ha´t himla gôrgôtt
Nina
Beth Chatto´s trädgård står högt på min önskelista över trädgårdar jag vill se. Just nu drömmer jag om att få se den nästa sommar. Denna är redan fulltecknad - egentligen lite skrämmande men ändå skönt...
SvaraRaderaHa det gott
Birgitta