Spöregn och förkylt

 Så det är väl just nu man kan glädjas som bäst åt ett lagom torrt växthus, där man kan få utlopp för planteringsdriften. Fyra gurkplantor och tolv tomater på sina platser inne i växthuset, och ytterligare tio små kruktomater, Vilma och Sweet´n Neat, som ska få komma ut när vädret blir lite bättre. Och ett antal chilliplantor: Cayenne, Vampire och Loco. Också i krukor. Plus två aubergine Ofelia och en physalis som jag hoppas ska bli två, eftersom jag knipsade toppskottet.
 Gurkplantorna har sett olyckliga ut sen jag planterade ut dem i söndags, men idag är de jätteglada och har kommit med massor av nya blommor.

Och den här tomaten, av sorten Indigo Rose, är jag inte riktigt säker på hur den ska se ut när den är mogen. Den har varit svart och vackert blank i flera veckor. 

Och så har jag planer på en stor bönodling i år, på det gamla växthusets plats där vi odlade potatis förra året. Jag har planterat gula, gröna och lila buskbönor, klättrande blomsterbönor  och brytsockerärtor, i krukor i växthuset. Plus en påse luktärter. Har bara lyckats med luktärter en enda gång i livet, men skam den som ger sig. Detta är visionernas tid.

Hej igen!

Nu har jag äntligen hittat ett sätt att uppdatera den här sidan från min ipad. Jag blir helt förskräckt när jag upptäcker att det senaste inlägget är från 2013!
Så härmed inviger jag 2015 med en nyutslagen backsippa:

Ursäkta, men.....

 ...här kommer en omgång pioner igen. De går liksom på knock-out just nu. Går inte att bortse ifrån. Vilket formidabelt överdåd. Sommarens drottning är den här kinesiska luktpionen:´Den upphöjda sandstjärnan´.Perfekt samlade  kronblad, utsökt doft.

 Den rufsiga bondpionen ger också allt vad hon har, och har massor av knoppar, kommer att fortsätta länge.

 Sarah Bernhard, lite tung i huvudet är hon med sin enorma tätt fyllda blomhuvuden.

 Och Bowl of Beauty, som bara blir större och större för varje år. En enda planta, som får säkert uppåt hundra blommor om alla orkar slå ut.

Och den här, Charles White, som har stått och stampat på samma ställe i flera år, den visar  äntligen upp sig. Första blomman kom i år.

Alternativ användning för potatis

God  morgon potatis!Visst skulle väl den här fungera utmärkt i en prydnadsrabatt? Ska försöka påminna mig själv om det nästa år när det uppstår förargliga hål i planteringarna efter  vintern. Sätt en potatis, helt enkelt.
Cherie heter den här.

England, ständigt detta England

 Snyggt hus vi har skaffat, eller hur? Man kan ju alltid drömma. Detta är Mottisfont Abbey, i Hampshire i södra England. Medeltida kloster, omgjort till bostadshus och museum, perfekta engelska gräsmattor, ståtliga träd och så egendomens stolthet: The National Collection of Historic Roses. Ja herregud, hade man bara tre meter höga tegelmurar och ett lagom milt klimat, så vore det väl en baggis att fixa en sån här trädgård?

 Vi var där i förra veckan, och rosorna har just börjat blomma. En del har inte ens slagit ut än, och det klagas våldsamt över den hemska och kalla våren som har försenat alla trädgårdar i flera veckor. Men den har i alla fall inte tagit död på rosorna. Den här skönheten vet jag inte vad hon heter, men hon har vackert sällskap av digitalis och riddarsporrar.

 Detta är i alla fall en Nevada. Den tänker jag skaffa. Visst är den härdig även hos oss?

 Bästa sättet att använda en rund tegelmur,eller  hur? Om man nu hade en sån. Kanske dags att bygga en.

 Ett hav av ljusblå iris som underplantering till rosorna. Mottisfont Abbey är ett av de stora turistmålen i England, och jag och min trädgårdsvän Sue tyckte att vi kunde få anställning som guider där, för det kom fram folk till oss och frågade efter namnen på olika växter. Kan tänka mig det som en liten lagom pensionärssyssla.

 Det här är väl också en alternativ trädgård. Salisbury Cathedrals klostergård. De visste vad de gjorde på medeltiden.

 Och här är Sues egen hemmaträdgård i Locks Heath utanför Southampton. Hon skulle också kunna ha guidade visningar här, för här finns 6-700 olika växter, på en yta av ett par hundra kvadratmeter. Med pyttepyttesmå gräsmattor mellan rabatterna. Fint med böljande höjder och bladfärger och former som kompletterar varandra.

Sista engelska trädgården är egentligen italiensk. Från ett utgrävt romerskt palats i Fishbourne i närheten av Chichester. Här hade romarna en storartad bosättning, komplett med mosaikgolv, centralvärme och badanläggningar, och så förstås en örtagård med vin och fikon och medicinalväxter, på riktigt medelhavsvis. I England. Man vill ju bo där!

Sidenpionen

 Den är så vacker, i alla sina skepnader, från knopp till frö! Så här ser den ut just nu.

 Och så här. I det här stadiet, med en sprickfärdig knopp, som kommer att veckla ut sig så snart solen kommer åt , tycker jag att blomman är som allra mest sidenliknande.

Och jätteramsen, den bara står där, bakom komposthögen, intill osorterade trädgårdsredskap. Man får gå ganska nära för att slippa få med röran på bild. Men den lyser verkligen upp.
Annars är det rätt ostädat i trädgården just nu. Allt ska hinnas med i maj, inte minst på jobbet. Men snart, snart är växthuset glasat och klart!

Nu blir det växthus igen på Töllås!

 Tomatplantorna växer så det nästan syns,chiliplantor och physalis har tagit ordentlig fart,och gurkplantorna lär bli besvärliga att trassla ut där de hakar fast sig i varandra i vardagsrumsfönstret. Så det är faktiskt hög tid nu. Växthusets timme är slagen!

Och den här lilla sötnosen till sockblomma träffade jag på idag när jag lyfte blicken från potatislandet. Fast jag behövde inte lyfta den så högt, för blommorna tittar ner mot marken, precis som julrosor. Jag har tappat bort skylten, så jag vet inte vad hon heter i efternamn, men det är första gången hon blommar hemma hos mig.
Annars har vintern varit hård och skoningslös och haft ihjäl massor av plantor och skadat ännu fler. Men sånt är livet. Ut med det gamla och in med det nya!