Ogrästoppen maj 2010

Härmed ber jag att få presentera: Töllåsogräsens topp fem! Idag har jag gått i närkamp med dem, och den 10 maj 2010 utropas härmed till historisk ogräsdag.

På femte plats: Kvickroten. Kilar gärna fast sig under tunga stenar, varifrån den är så gott som omöjlig att lösgöra.
Genom åren har den långsamt rasat på listan -från att ha legat i topp under många, många år, har den nu krupit ner till en blygsam femteplats. Men ge akt! Framåt juli kan den mycket väl ha klättrat flera steg på listan.
På fjärde plats: citronmeliss. En trevlig och användbar ört, men ack så expansiv. Har för vana att kura ihop sig under andra plantor med kraftiga rotsystem, gärna taggiga, varifrån den är svår att få loss utan att förstöra rötter och gröna växtdelar. Finns numera inte bara i örtagården, utan i samtliga delar av trädgården.
På tredje plats....ja vad är nu detta? Inte är det mossan, den vill vi gärna behålla. Men fröplantorna, som ser så beskedliga ut, de är hotet mot Töllås trädgård nummer ett, om de skulle få hållas. Askplantor. Två miljoner frösådda askplantor. Inte alls svåra att ta bort, men problemet är att man inte hittar alla plantor.

Och rätt vad det är så springer man på en två meter hög ask som man inte har sett förut i något hörn av trädgården där man inte alls har tänkt sig att ha en ask. Och så får man får plocka fram spade och spett, eller en granne med traktor för att få upp den ur marken.
På plats nummer två: en relativ nykomling. Jag tror att det är nejlikrot, men jag är inte säker. Den får gula små oansenliga blommor och sedan en liten brun tofs som fröställning.

Jag betraktade den som relativt oskyldig när den dök upp i trädgården för ett par år sedan. Ack, vilket misstag! Sonen har spettat upp två skottkärrelass bara ur vinbärsbuskarna de senaste dagarna.

Och det finns åtskilligt mer att hämta. Den tar chansen varhelst den hittar en liten fläck med öppen jord.
Och så....tadaaa! Plats nummer ett, en klassisker! Olle Adolphsson får sjunga som han vill om vad han gör med sina maskrosor-mina ska i alla fall inte blomma. Inte i år.

Den här gången kan jag faktiskt med gott samvete skylla invasionen på grannen, som förra året verkligen lät alla sina maskrosor blomma, på åkern utanför vår tomt. Det var hur vackert som helst- ett helt fält, tätt tätt med lysande gula solar-men i år är det maskrosjärnet som får bekänna färg.

Årets mest använda redskap, alla kategorier