Idag har jag planterat om 40 pelargoner. Av någon anledning blev jag gräsligt trött i benen. Det måste betyda att jag har utfört någon typ av motion. Det kanske motsvarar 8 kilometer på motionscykeln eller 30 minuter i simbassängen, vem vet?
Och så har jag kommit på ett nytt sätt att samla på pelargoner. Det finns ju tusentals sorter, så det är ju ingen större idé att börja samla på pelargoner i största allmänhet. Sådana resurser finns inte på Töllås. 40 pelargoner är nog max vad huset tål.
Men pelargoner med samma namn som mina barn och barnbarn, det kan nog bli en kul sport!
Den ljuva damen ovan, hon heter Prinsessan Sandra, har äggskalsmönstrade dubbla kronblad och är införskaffad på den utmärkta plantskolan Gunnebo i Skivarp i påskas. De har alltid roliga pelargonsorter hemma. Just den här sorten hittade dessutom själva Sandra i en annan förträfflig plantskola, nämligen i Ellös hemma på Orust.( Där finns ett pelargonmuseum, rekommenderas!)
Prinsessan Sandra tror jag är dansk och av ädel börd, för i plantskolan stod hon i sällskap med ett gäng danska kungligheter .
Den här har jag fuskat lite med. Det är nämligen jag själv som har hittat på namnet. Marias amerikanska heter hon. Helt enkelt därför att hon härstammar från min dotter Marias kaliforniska trädgård, där hon i sin tur har ärvt den från en tidigare ägare. Blomman är gigantisk, american style. Lite som pelargonernas Big Mac.
Elin, till sist, heter egentligen Mörk Elinros, och kommer från samlingen i Ellös. Det finns en ljusare variant som också heter Elinros och som jag naturligtvis måste skaffa hem. (Då blir det 41.) På plantskolan finns en hel avdelning med riktigt gammaldags pelargoner, insamlade från folk i trakten och med lokala namn, och detta är en av dem.
Elin själv har tagit en stickling av den som hon har i sitt fönster i London, och den har överlevt vintern där också.
Återstår sönerna. Är det någon som känner till pelargoner som heter Alexander(pion:Alexander Fleming, inskaffad idag!), Jakob eller Martin?
Och barnbarnen: Lucia(ros!), Gabriella, Lilian, Ofelia?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag köper också växter efter namn :)
SvaraRaderaHej du;) Jag har en fuchsia som heter 'Martin's Yellow Surprise' den kan du få om du vill:)
SvaraRaderaVisst spelar växternas namn roll, men ännu roligare tycker jag att det är med deras historia, och dina pelargoner har ju både särskilda namn och en historia. Toppen!
SvaraRaderaJakobs stege! Och så finns det en ros som heter något med Martin. Men dessa är ju inga pelargoner, men i nödfall ....
SvaraRaderaHa det gott! /Ruben
Hannele, kul! Och vissa växter får man köpa trots deras namn-jag har en pelargon som heter Wilhelm von Langguth-hur tjusigt är det?
SvaraRaderaMonne: En GUL fuchsia som heter Martin?! Klart jag vill ha en sån! Kan du maila en stickling?
Inger: Ja, det blir ju ännu roligare när man har minnen förknippade med växterna. Jag sätter extra mycket värde på plantor jag har fått av min mamma eller svärmor, som båda är borta nu. Men de lever kvar i min trädgård.
Ruben, du har rätt! Jakobs stege har jag ju!!! Jag kan sätta den i kruka och försöka få den att se ut som en pelargon.
SvaraRaderaVilken lysande ide - efter barnbarnen!
SvaraRaderaJag har inga barnbarn ännu men jag hoppas på snart.
40 verkar räcka bra tycker jag det skall ju skötas också.
Mina pellisar klarade inte övervintringen i år heller. Har nog inte tillräcklig gröna fingrar.
Skall hålla koll efter de nanmnen.
Skall få hem de nya sorterna som kommit i år på tisdag. Kanske där finns .. vem vet.
Ha det gott
Annika
ps du har säkert förbränt massor av kalorier så det kan bli något extra gott.
Annika, skulle inte DU ha gröna fingrar? Det låter ytterst märkligt!
SvaraRaderaMin erfarenhet är att man knappt behöver några fingrar alls för att övervintra pelargoner. Mina står bara kvar i fönstret. Och så får de en skvätt vatten när jag kommer ihåg det.
Årets nya pelargoner ska bli kul att se!Men du har nog rätt, det räcker med 40.
Det underlättar väl att alla 40 vill väl ha ungefär samma skötsel ;)
SvaraRaderaJag gillar när växterna har en historia..
Vilka söta pellisar :D
SvaraRaderaHa en skön söndag!
"pelargonernas Big Mac" - underbart. Jag själv är dessvärre inte alldeles vän med denna art (kanske var det för att storasyrran klådde mig på blommor när vi var unga - och hennes triumf stavades just p-e-l-a-r-g- o-n). Jag har dock försökt (säg inget till syrran) i vuxen ålder, och duddeliduttat och fixelidittat enligt konstens alla regler, men nog gulnas det i bladen, falnar i blombladen och så tvärdör det. Ena riktiga viktigpettrar - fast du kan säkert övertyga mig om motsatsen.
SvaraRadera