Läkning

Alvedon och ipren i all ära, men inte är de lika vackra som rosor och ringblommor och malvor! Nu kanske inte en bukett läkeväxter är det första man griper efter när man får huvudvärk eller för den delen har ont av ett brutet nyckelben, men ringblommor har man faktiskt använt i alla tider till både läkning och skönhetsvård. Vikingakvinnorna till exempel, sägs ha tvättat håret i ringblomsvatten för att få det gult och vackert.
Och som sårläkemedel har det använts i hundratals år. Och används fortfarande. Min arbetskamrat Susanne tillverkar en härlig ringblomssalva som läker små sår och allmän rödfnasighet.
Calendula officinalis är det latinska namnet. Officinalis som efternamn betyder att växten har använts till brygder och droger och mediciner av olika slag. Jag brukar knipsa kronblad av ringblommor och lägga i sallader och bröd. Ringblommorna hemma hos mig växer runt grösakslandet, och man brukar få kliva över dem när man ska skörda potatis.
Persilja innehåller sju gånger så mycket A-vitamin som morötter och fyra gånger så mycket som spenat, den är fullproppad med C-vitamin, järn och andra mineraler. Under antiken användes den som universalmedicin, och romarna betraktade den som verksamt afrodisiakum. Det där har jag faktiskt inte testat i skarpt läge, man kanske skulle göra det någon gång. Persilja istället för viagra, vilken affärsidé!
Jag använder den faktiskt som läkeväxt. Jag har nämligen lite svårt att tåla bakpulverkakor och tårtor med sockerkaksbotten och andra godsaker av den sorten. Men det är svårt att tacka nej i alla lägen. Dessutom gillar jag att baka. Men den sortens magbesvär botas snabbt och effektivt av persilja. Bara tugga lite på en färsk persiljekvist, så blir magen som ny igen. Har man dessutom persiljan i en blombukett på matbordet, så är boten nära.
Timjan finns i massor av sorter, och växer gärna i små låga prydliga kuddar. Backtimjan, thymus serpyllum, växer vilt i Sverige, och ger ifrån sig en underbar doft när man trampar på den. Den finns på en av mina favoritplatser i världen, strandstigen som leder till Skivarpsån mellan Abbekås och Mossby på sydkusten. Bakom den steniga stranden finns väl tilltrampade sanddyner som är täckta med backtimjan och andra doftande låga aromatiska örter som blommar i milda färger.
Timjan mår bra på torr och stenig mark, och jag odlar den på en platå som vi har byggt upp bakom lagårds-förlåt-klosterruinen där det är fullt av sten och tegel och annat skrot i jorden. Där har jag planterat ett tiotal sorter av timjan, och det är citrontimjan som trivs allra bäst, och som tar över om man inte hejdar den.
Timjan är slemlösande och används än idag som ingrediens i hostmediciner. Och som matkrydda förstås. Vad vore en älggryta utan timjan, lagerblad och kryddpeppar? Och i lagom mängd tillsammans med persilja, gräslök och vitlök till en crème-fraichesås som serveras till rostade grönsaker...Gott gott.
Malvor är mina favoritblommor om jag måste välja en art. Det finns så många: ettåriga, tvååriga, perenna, alla lika vackra, med kronblad som tunna sidenkjolar eller som fluffiga balettklänningar. Myskmalvan, den tvååriga, fanns i trädgården när vi flyttade hit, både vita och rosa, och de flyttar sig runt som de vill.
Och läkemalvan, Althea officinalis- marshmallow på engelska-är en så vacker perenn att man inte behöver hitta på något medicinska ändamål för att vilja ha den i en plantering. Hemma hos oss blir den två meter hög, den växer på en torr plats tvärtemot vad min örtabok rekommenderar, vilket är sankmark.
Den sägs hjälpa mot halsont och blåmärken. Jag har aldrig försökt mig på att bota krämpor med den, men blommorna är ätliga och goda och vackra i en sallad. Liksom de flesta andra malvablommor.
Unga blad av kärleksört smakar lite syrligt krispigt, och kan också hackas ner i sallad. Men det tycker jag är synd. Då blir det ju inga blommor, och de är värda att vänta på. Tycker både vi och humlorna.
Kärleksörten kom med i den här lilla katalogen mest för sitt namn, faktiskt. För kärlek, visst är väl kärlek det allra bästa läkemedlet mot allt ont, eller hur?

The return of Tant Grön

Efter en sommar med sju sorger och åtta bedrövelser, en make som lurat döden med en hårsmån och äntligen sluppit ut från sjukhuset, och själv lätt handikappad med ett alldeles eget brutet nyckelben, så vågar sig tant Grön ut på nätet igen... Dock knappt ut i trädgården, ehuru det kostar på att plocka och rensa och krafsa och gräva. Och hu vad det ser ut överallt! Men tänk att hösten är god mot oss ändå. Älgarna har så här långt skonat trädet med de underbara äpplena av sorten Katja.
Och om man inte vågar sig på att klättra på stegar eller sträcka sig längre än vad nyckelbenet tillåter så ramlar en del av dessa härligheter ner i timjanmattan under trädet och slår sig inte alls särskilt mycket.
Och hösthallon, tänk vilka förträffliga bär! Varje gång jag går förbi hallonbuskarna tänker jag att jag ska gå in och hämta en skål och plocka lite, men när jag har stått där tillräckligt länge så är det inte så många hallon kvar faktiskt. Efterrätter behöver inte vara mer avancerade än så.
Min kära trädgårdsmästrande dotter, hon har sina nyckelben i behåll. Hon kom flygandes från England några dagar i början av september, med ärende hos sin tandläkare , men det blev ett bra röj i trädgården på köpet.
Herrskapet på Töllås ser fram emot goda tider igen.

Saker som händer medan man tänker på annat

Till exempel så bestämmer sig en clematisranka för att klättra upp i en närbelägen tistel.
Och äppelträdet ger snällt frukt (åt älgen förstås) trots att hela planteringen runt omkring är grovt ovårdad.

Och vinrankorna bryr sig inte ett dugg om att de inte blivit upphängda eller beskurna i sommar. Det kanske inte blir några mogna druvor i år heller, men det gör inte så mycket.
Jag fortsätter tänka på annat ett tag till, verkar det som. Men det var en trevlig liten tur i trädgården idag.

Intensiv vård

Den här interiören känns som den högteknologiska motsatsen till vad den här bloggen egentligen handlar om. Fast ändå inte. Livräddande verksamhet pågår.

Platsen är IVA på NÄL, Norra Älvsborgs länssjukhus i Trollhättan. Slangar in, slangar ut, sladdar, nålar, kanyler, sprutor, dropp, blipp och pling. Prover tas, blod tappas, blod tillförs. Det odlas på alla möjliga håll och på alla möjliga substanser. Bakterier? Virus? Får man napp på någonting, och hur snabbt går det? Hittar dom en orsak till att min älskade man har hamnat här, i centrum för alla dessa apparater? Föremål för all denna övervakning, fullproppad med alla dessa substanser?

Propofol, fentanyl, seloken. Antibiotika, cortison. Blodtryckssänkande. Blodtryckshöjande. Vätskedrivande. Stimulerande. Lugnande. Blodsockerhöjande. Blodsockersänkande. Livräddande.

Jag har de senaste veckorna lärt mig långt mer än vad jag vill veta. Den blå siffran på den svarta skärmen högst upp till vänster, till exempel. Den visar hur mycket blodet syresätts. Den har jag stirrat på i timme efter timme, dag efter dag. Syresättning 91. 91 är okej, men inte riktigt bra. Det ska vara över 95. Under 85 är uselt. Puls 103. Blodtryck 129/67. 4,5 koldioxid ut. Och peepen, siffran på en av de runda prickarna på själva respiratorn, till höger, det är en viktig faktor. Den visar hur mycket hjälp som behövs för att lungblåsorna inte ska falla ihop under utandningen. Kan dom sänka peepen, är det ett gott tecken.

Jag börjar känna mig hemtam efter två veckor på IVA. Respirator-veteran.

Bilden är tagen i förra veckan. Siffrorna är bättre nu. Och bakterieodlingen har gett resultat. Diagnos finns, behandling fungerar. Men det är långt kvar tills vi vågar känna oss trygga.

Det är en sorts tröst

...att det fortsätter att ske saker i naturen och trädgården, trots att min egen värld just har stannat till. Lunginflammationen blev inte bättre. Den blev sämre och nu ligger han på IVA och doktorerna försöker förtvivlat hitta vad det är för fel. Han andas med hjälp av respirator och jag tillbringar en stor del av min tid och hundra procent av min mentala närvaro hos honom.

Till min stora förvåning så klarar sig det mesta utan mig, och jag kan plocka in gurkor till våra måltider och blommorna fortsätter att blomma utan att jag riktigt noterar det.(men bilderna föreställer mina kaliforniska krokodilpelargoner!)

Jag tyckte att ni borde få veta varför jag inte är så aktiv på den här platsen just nu.

Sångstenen

Detta är platsen för uruppförande av diverse sångnummer. Publiken kan antingen sitta på parkett, fast där blir det väldigt fort fullsatt, eller stå på muren ovanför och titta ner, som fotografen gör. Sångstenen ligger mitt inne i klosterruinen, och bilden är från förra året. I år krävs det massiv ogräsrensning innan man kan ta en liknande bild.
Imorgon kommer hon flygande igen, sångfågeln själv, tvärs överAtlanten. Håll tummarna för att det går bra! Och håll tummarna för min man som ligger sjuk i lunginflammation och 40 graders feber. Imorgon tror jag att han är på gång igen.

Istället för FUN light

Jag kollade på safthyllan i min butik idag, bara för skojs skull. Finns där någon FUN light att bekämpa myror med, som Ruben föreslår? Sure. Det är vad som finns. FUN light, i femton olika smaker och storlekar. Hela hyllan. Nästan inget annat i saftväg.
Och vad i innehållsförteckningen kan det vara som har ihjäl myrorna då? Jo, det finns en del att välja på. Och det är fullständigt sjukt, kolla här:Det börjar med vatten. Bra. Men sedan:

E950(acesulfan K), E951(aspartam), E104(kinolingult), E161b(lutein), E202(kaliumsorbat), E296(äppelsyra), E300(askorbinsyra).E331(natriumcitrater), E414(gummi arabicum), E415(xantangummi),samt E445(glycerolestrar). Slut.

Vilken myra som helst skulle dö av blotta anblicken av den här katalogen. E951 aspartam lär vara den direkt myrdödande ingrediensen, men övriga E-nummer kan säkert också göra ett gott jobb.

Inte ett spår av någon frukt. Det är ju helt GROTESKT! Vilken kemibomb! Denna brygd är det alltså meningen att man ska bjuda barnen på till jordgubbstårtan i sommarstugan. Det är ju bara inte klokt vad de kan lura i oss intet ont anande konsumenter. Och det är godkänt och tillåtet av Livsmedelsverket.

Bilderna på denna sida föreställer ett gott alternativ.
Jättelätt. Du behöver:2 liter vinbär. Mest svarta. 7 dl vatten. Koka i 10 minuter. Häll upp i silduk, och låt rinna minst 30 minuter. Mät saften. Tillsätt 5-6 dl socker per liter avrunnen saft. och koka upp igen. Om du ska spara saften i varmt utrymme kan du behöva tillsätta 1 kryddmått natriumbensoat utrört i lite varm saft. Häll upp på rena flaskor och tillslut genast.
Krusbär kan du också blanda i om du vill. Eller körsbär, eller blåbär eller hallon eller vad du har till hands. Det blir inte "light", men vem vill vara smal och full av kemikalier om man kan vara söt och glad?
Eller också kan du göra Töllåsvin. Det blir man också glad av. Det receptet ska du få en annan dag!