Läkning

Alvedon och ipren i all ära, men inte är de lika vackra som rosor och ringblommor och malvor! Nu kanske inte en bukett läkeväxter är det första man griper efter när man får huvudvärk eller för den delen har ont av ett brutet nyckelben, men ringblommor har man faktiskt använt i alla tider till både läkning och skönhetsvård. Vikingakvinnorna till exempel, sägs ha tvättat håret i ringblomsvatten för att få det gult och vackert.
Och som sårläkemedel har det använts i hundratals år. Och används fortfarande. Min arbetskamrat Susanne tillverkar en härlig ringblomssalva som läker små sår och allmän rödfnasighet.
Calendula officinalis är det latinska namnet. Officinalis som efternamn betyder att växten har använts till brygder och droger och mediciner av olika slag. Jag brukar knipsa kronblad av ringblommor och lägga i sallader och bröd. Ringblommorna hemma hos mig växer runt grösakslandet, och man brukar få kliva över dem när man ska skörda potatis.
Persilja innehåller sju gånger så mycket A-vitamin som morötter och fyra gånger så mycket som spenat, den är fullproppad med C-vitamin, järn och andra mineraler. Under antiken användes den som universalmedicin, och romarna betraktade den som verksamt afrodisiakum. Det där har jag faktiskt inte testat i skarpt läge, man kanske skulle göra det någon gång. Persilja istället för viagra, vilken affärsidé!
Jag använder den faktiskt som läkeväxt. Jag har nämligen lite svårt att tåla bakpulverkakor och tårtor med sockerkaksbotten och andra godsaker av den sorten. Men det är svårt att tacka nej i alla lägen. Dessutom gillar jag att baka. Men den sortens magbesvär botas snabbt och effektivt av persilja. Bara tugga lite på en färsk persiljekvist, så blir magen som ny igen. Har man dessutom persiljan i en blombukett på matbordet, så är boten nära.
Timjan finns i massor av sorter, och växer gärna i små låga prydliga kuddar. Backtimjan, thymus serpyllum, växer vilt i Sverige, och ger ifrån sig en underbar doft när man trampar på den. Den finns på en av mina favoritplatser i världen, strandstigen som leder till Skivarpsån mellan Abbekås och Mossby på sydkusten. Bakom den steniga stranden finns väl tilltrampade sanddyner som är täckta med backtimjan och andra doftande låga aromatiska örter som blommar i milda färger.
Timjan mår bra på torr och stenig mark, och jag odlar den på en platå som vi har byggt upp bakom lagårds-förlåt-klosterruinen där det är fullt av sten och tegel och annat skrot i jorden. Där har jag planterat ett tiotal sorter av timjan, och det är citrontimjan som trivs allra bäst, och som tar över om man inte hejdar den.
Timjan är slemlösande och används än idag som ingrediens i hostmediciner. Och som matkrydda förstås. Vad vore en älggryta utan timjan, lagerblad och kryddpeppar? Och i lagom mängd tillsammans med persilja, gräslök och vitlök till en crème-fraichesås som serveras till rostade grönsaker...Gott gott.
Malvor är mina favoritblommor om jag måste välja en art. Det finns så många: ettåriga, tvååriga, perenna, alla lika vackra, med kronblad som tunna sidenkjolar eller som fluffiga balettklänningar. Myskmalvan, den tvååriga, fanns i trädgården när vi flyttade hit, både vita och rosa, och de flyttar sig runt som de vill.
Och läkemalvan, Althea officinalis- marshmallow på engelska-är en så vacker perenn att man inte behöver hitta på något medicinska ändamål för att vilja ha den i en plantering. Hemma hos oss blir den två meter hög, den växer på en torr plats tvärtemot vad min örtabok rekommenderar, vilket är sankmark.
Den sägs hjälpa mot halsont och blåmärken. Jag har aldrig försökt mig på att bota krämpor med den, men blommorna är ätliga och goda och vackra i en sallad. Liksom de flesta andra malvablommor.
Unga blad av kärleksört smakar lite syrligt krispigt, och kan också hackas ner i sallad. Men det tycker jag är synd. Då blir det ju inga blommor, och de är värda att vänta på. Tycker både vi och humlorna.
Kärleksörten kom med i den här lilla katalogen mest för sitt namn, faktiskt. För kärlek, visst är väl kärlek det allra bästa läkemedlet mot allt ont, eller hur?