Den här interiören känns som den högteknologiska motsatsen till vad den här bloggen egentligen handlar om. Fast ändå inte. Livräddande verksamhet pågår. Platsen är IVA på NÄL, Norra Älvsborgs länssjukhus i Trollhättan. Slangar in, slangar ut, sladdar, nålar, kanyler, sprutor, dropp, blipp och pling. Prover tas, blod tappas, blod tillförs. Det odlas på alla möjliga håll och på alla möjliga substanser. Bakterier? Virus? Får man napp på någonting, och hur snabbt går det? Hittar dom en orsak till att min älskade man har hamnat här, i centrum för alla dessa apparater? Föremål för all denna övervakning, fullproppad med alla dessa substanser?
Propofol, fentanyl, seloken. Antibiotika, cortison. Blodtryckssänkande. Blodtryckshöjande. Vätskedrivande. Stimulerande. Lugnande. Blodsockerhöjande. Blodsockersänkande. Livräddande.
Jag har de senaste veckorna lärt mig långt mer än vad jag vill veta. Den blå siffran på den svarta skärmen högst upp till vänster, till exempel. Den visar hur mycket blodet syresätts. Den har jag stirrat på i timme efter timme, dag efter dag. Syresättning 91. 91 är okej, men inte riktigt bra. Det ska vara över 95. Under 85 är uselt. Puls 103. Blodtryck 129/67. 4,5 koldioxid ut. Och peepen, siffran på en av de runda prickarna på själva respiratorn, till höger, det är en viktig faktor. Den visar hur mycket hjälp som behövs för att lungblåsorna inte ska falla ihop under utandningen. Kan dom sänka peepen, är det ett gott tecken.
Jag börjar känna mig hemtam efter två veckor på IVA. Respirator-veteran.
Bilden är tagen i förra veckan. Siffrorna är bättre nu. Och bakterieodlingen har gett resultat. Diagnos finns, behandling fungerar. Men det är långt kvar tills vi vågar känna oss trygga.
Du har en svår tid men sjukvården kan vara fantastisk. Så skönt att siffrorna har vänt. Sänder mina varma hälsningar till dig.
SvaraRaderaVerkligen en lättnad att siffrorna vänt och att behandligen börjar ge resultat. Trots att jag inte känner dig personligen utan enbart via din blogg skickar jag mina hälsningar till dig och din make och hoppas allt blir bättre snart.
SvaraRadera/U
Hoppas medicinerna börjat verka o din man snart kan få komma hem igen... visst är det skönt att resurserna finns när det behövs.
SvaraRaderaHa´t så himla gôtt ni bara kan
Nina
Usch..jag tänker på er och undrar hur det går varenda dag..
SvaraRaderaIVA är en märklig miljö...jag tillbringade ett par veckor på olika IVA-avdelningar för några år sen..min son slussades runt efter en tågolycka..
Men jag visste hela tiden att han skulle bli bra igen efter den första kritiska natten...men att föreställa sig i den situation ni är...det går inte förrän man är där
Jag hoppas och tror att allt blir bra..för svensk sjukvård är fantastisk..när man väl kommit in i systemet...
Kram på dig
/Tesa
Har tänkt på dig!
SvaraRaderaSkönt att det är på rätt väg även om det inte är över ännu.
Birgitta
Sänder en hälsning från Sjuntorp,läkarna är duktiga,tänker på er.
SvaraRaderaDet är allt skönt att sjukvården här fungerar så bra! Skönt att det är på rätt väg! /Anette
SvaraRaderaVi har väldigt bra sjukvård, har också suttit på IVA ett par gånger de senasete åren. Min 76-åriga mor dansar igen..
SvaraRaderaTänker på er Kämpa på //Britt
SvaraRaderaKära du, vilken kamp ni för, tvingas att uthärda. En tanke över haven, en förhoppning om att det snart är över och att ni båda kan vandra ut i sensommaren tillsammans.
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaSkönt att det har vänt åt rätt håll.
jag känner inte dig mer än via bloggen men jag önskar verkligen att det ordnar sig.
Svensk sjukvåre är ju bra.
Annika
Good luck! Hoppas att din man tillfrisknar snart!
SvaraRaderaHar tittat på dina fantastiska växtbilder - fantastiskt fina! Håller med dig om vinbärssaften - inte är det kul att köpa lightsaft eller vanlig köpesaft för den delen. Sen jag läste Den hemlige kocken har jag blivit fixerad vid innehållsdeklarationer...
Håller tummarna att allt blir bra och att din man slipper bakslag. Varför är det inte förrän någon i ens närhet blir sjuk som man börjar värdesätta att vara frisk?
SvaraRaderaEva
Tack snälla rara bloggvänner. Jag tycker faktiskt att jag känner er allihop lite grann! Ja, det har varit en berg-och-dalbana utan like denna sommar. Och jag älskar verkligen intensivvården, den har räddat livet på min man vid tre tillfällen under de senaste sex veckorna. Jag kunde väl aldrig drömma om att en infektionssjukdom kunde bli så dramatisk.
SvaraRaderaMen snart hoppas jag att jag orkar fördjupa mig i era bloggsidor igen, och skriva en och annan liten betraktelse själv om det som pågår utanför mina fönster.
Kram på er allihop!
Tack o lov att det gått bra!
SvaraRadera