Hallå igen!

 Så trevligt att träffa er, det var  längesen! Sommaren har varit fulltecknad, och trädgården har mest fått agera kuliss. Men idag har jag varit ledig, ensam hemma dessutom, så nu har jag gått en liten runda i lugn och ro, för att datera upp mig.  Och då träffade jag  på dessa små trevliga tagetes.  

 Egentligen hade jag slutat odla tagetes, fast jag gillar dem väldigt mycket. Långblommare, lätta att odla, stabila plantor som kan lysa upp mörka hörn och skapa glöd  i den tristaste rabatt. Men det finns fler som gillar dem väldigt mycket, och som inte nöjer sig med att titta. Och dessa slemmiga äckliga kräk -jag vill  inte ens nämna deras namn- har jag ingen lust att fortsätta mata med mina noggrannt utvalda tagetes.

Men de här plantorna fick jag av min kära svägerska Solweig i våras, och tänk, de har klarat alla strapatser i sommar! Jag vet inte vad de heter, men den mörkorange är lite högre och riktigt vackert sammetsaktig i kronbladen, och den gula med mörka fläckar är låg och kompakt och får massor av blommor och väldigt finflikiga blad. Jag satte dem i stora krukor i maj  tillsammans med en lysande röd,  mörkbladig krasse och ett par plantor mangold med gula stjälkar. Det har sett riktigt glatt och muntert ut hela sommaren.

Ett Tant Grönreportage har jag också hunnit med den här veckan. Det blev en visit i Birgitta O-s prisbelönta trädgård i Ödsmål. Grattis Birgitta och tack för att jag fick komma och titta!