Och så ligger det tre hundra kilo äpplen i timjanmattan på marken nedanför äppelträdet. Ytterligare cirka femhundra kilo sitter fortfarande kvar på trädet, trots att orkanen Katja gjorde sitt bästa för att försöka skaka ner dom härom dagen.
Äppelmoset i frysen är från förra året. Och jag vet inte om jag har någon större lust att skölja och skära och koka och mosa och lägga in äppelmos i nya fryspåsar innan vi är färdiga med förra årets. Inte heller vet jag när vi ska äta upp det. För ärligt talat så blir det inte så värst mycket äppelmos ätet i vårt hushåll längre, sen alla barnen flyttade hemifrån. Fast det är jättegott. Och vackert rosa dessutom, för äpplena har vackert röda skal.
De heter faktiskt Katja, mina äpplen, precis som orkanen, och godare finns inte. De är gulgröna från början, men när de mognar på trädet blir de röda med lite gult i botten, och man kan se när de är ätmogna på att skalet blir blankt och får liksom en vaxaktig yta. Och det doftar underbart.
När man biter igenom det tunna skalet så är äpplet alldeles krispigt, sött och syrligt på en gång och väldigt saftigt.
I år har jag fått mer än vad jag behöver. På äppelfronten råder all time high just nu. Jag funderar på att sätta upp en skylt som bjuder in alla traktens barn är att komma hem till oss och palla äpplen. För inte ens älgen har hjälpt oss att skörda än.
Jag har gjort äppelkakor, men det är ju bara löjligt. Det går åt kanske tre- fyra äpplen av sisådär en tretusen. Vi har satt äppelvin, i tvåtiolitershinkar.Och det är gott så, men det märktes knappt på marken under trädet när den frukten försvann.
Äpplemust och äppledricka - det är också jättegott, men man kan faktiskt inte göra av med hur mycket som helst.
Frysa in i klyftor- visst kan man göra det, men frysen är redan full av körsbär och vinbär och hallon och björnbär och annat som ska bli saft och sylt och efterrätter det närmaste året.
Plocka ner oskadade fina äpplen från trädet och lägga försiktigt i lådor i källaren med tidningspapper emellan, så att de håller sig fräscha i några månader, det ska jag göra förstås.
Men under tiden så äter jag och äter och äter. Ett äpple om dagen håller doktorn borta sägs det..Om det är sant kan jag nog vänta mig en ovanligt frisk höst..
Jo du, det där känner man igen:) Det var faktiskt en av orsakerna till att vi numera inte har några fruktträd, det var ett evigt "skottande" och bortforslande till komposten innan man kunde klippa gräs. Alla blomflugor älskade det dock när frukten blev lite halvrutten;) Men träden är så vackra på våren och det är gott att äta men inte HUR mycket som helst som sagt:)) Fast det är ju bra Cecilia att du kan förvänta dig en frisk och fin höst.Ha det gott/Monne
SvaraRaderaFör första gången fungerade radiolänkarna, så nu har jag inmundigat Tant Grön med öronen, och haft väldigt roligt. Kära nån, vad med äpplen! Skulle gärna ta några, 40 eller så, kilon, här har vi bara sura vildaplar. Och så det där med engelsk sommar (och effekten på växtligheten) - var det til Västkusten den försvann, minsann, den engelska sommaren. Här har vi saknat den. Vi har haft en ganska "svensk" halvslak sommar här, mild men inte varm, och bara delvis solig. Kan du genast skicka tillbaka det behagliga klimatet västerut, här har hösten redan infunnit sig!
SvaraRaderakram
Nilla, jag kan fixa något ännu bättre-jag skickar lite medelhavsvärme till dig! Vi har hastigt och lustigt förflyttat oss till Kos, mitt i egeiska havet, och här är 30 grader varmt. Varsågod!
SvaraRadera