tisdag 3 maj 2011

Radiokrönika den 5 maj 2011



Om Saabs ägare, den elegante holländaren Victor Muller, hade levat på 1600-talet, så hade han kanske inte behövt resa ända till Kina för att ragga pengar till sin stackars krisdrabbade bilfabrik i Trollhättan. Det kanske hade räckt att sälja några tulpanlökar.


För det var så, under några år i mitten av 1600-talet, att just tulpanlökar blev föremål för en sorts börsboom i Holland, det var ungefär som man idag säljer guld och silver och spannmål på särskilda råvarubörser. Med den skillnaden då att tulpanlökarna, dom gick till rent astronomiska priser. En enda lök till en särskilt värdefull tulpan kunde säljas för en summa som motsvarade tio årslöner för en välbetald hantverkare. Holländarna spekulerade i tulpanlökar så det stod härliga till och folk kunde sälja hela hus och gårdar för en tulpanlöks skull.


Om, vi säger om, Victor Muller till exempel hade ägt en svensk bilfabrik med stora problem på 1600-talet, -vi kan bortse ifrån att det var rätt sällsynt med bilfabriker på 1600-talet-, ja då hade han lätt kunna sälja av ett antal lökar av någon särskilt exklusiv tulpansort för att få fram dom nya fräscha miljoner som krävdes. Han hade inte behövt åka ända till Kina. Han hade kunnat fixa problemet på hemmaplan.


Och hur gick det här till då, frågar sig kanske vän av ordning. Varför denna hysteri kring just tulpanlökar?


Jo det handlade om skönhet och begär. Begär efter tulpaner som var vackrare och mer utsökta än någon annan, rosa tulpaner med vita strimmor, papegojtulpaner med fransiga och spiralformade kronblad, grönstrimmiga och svartstrimmiga djupröda tulpaner, kort sagt, ju tjusigare desto dyrare.Vanliga enkla enfärgade tulpaner var förhållandevis billiga, det var de märkliga och exklusiva man var ute efter.


Den här spekulationsbubblan växte till under några år och när den sprack var det ungefär som när luften gick ur fastighetsmarknaden i USA för ett par år sen- värdet på lökarna sjönk som en sten, banker höll på att gå i konkurs, och folk lämnades utfattiga på gatan. Det kallas än idag för tulipomani och används för att beskriva just en spekulationsbubbla som spricker.


Till Sverige kom de första tulpanerna från Holland under andra halvan av 1600-talet. Och såvitt jag vet har det aldrig förekommit någon tulipomani här. Själv väntar jag just nu på att de liljeblommande violetta tulpanerna med rosa strimmor ska börja blomma, de som jag köpte på extrapris i höstas. Under tiden kan man ju fundera på vilka affärer man hade kunnat göra med dem då, för fyrahundra år sen.








1 kommentar:

  1. Snygg vinkling där ;-). Och en mycket intressant tanke, hur något kan förändras i värde så till den grad. Visar onekligen att värdet ligger hos betraktaren/användaren (i kombination med tillgänglighet förstås). Funderar på vilken tingest som i dag har en liknande status men kommer att förlora den...

    SvaraRadera