Tänk att man kan bli så glad!
Plötsligt dök de upp, nästan alla krokusarna på en en gång. Ena dagen är marken täckt av gråbrunt ris och torra kalla löv, och själv är man täckt av vinterjacka med pälskrage, mössa och tjocka handskar. Och så nästa dag så har de skjutit upp, i hundratal, upp genom ris och löv och kvistar och lyser gult och lila och blått och vitt och man hade inte en aning om att våren faktiskt var här för man har i flera månader vant sig vid att gå och stirra ner i marken och koncentrera sig på att se upp för isfläckar ....
...och så har våren bara legat och lurat inunder allt det gråa och bruna och döda. Nu är den här! Hurra!
Imorgon ska jag prata om pelargoner och annat trevligt på bokavdelningen på Hedemyrs i Tanumhede, inbjuden av min goda granne Helena. Det här blogginlägget är en liten uppladdning.
Ibland går det fort! När man vänder ryggen till - det är då det händer! ;-)
SvaraRaderaHa det gott!
/Ruben
Visst är det underbart att det bara är där helt plötsligt:)) Ha en trevlig helg/Monne
SvaraRaderaKlart att du är glad med krokus i blom:)
SvaraRaderaHa en skön helg!
Hurra va bra att de även har kommit fram hos dig. Visst blir man glad - superglad.
SvaraRaderaLycka till imorgon.
Jag skall till Varberg på onsdagkväll.
Ha en skön helg
Annika
Vilken fin krokus! Kan den heta det komprometterande namnet 'Negro Boy'?/Anja
SvaraRaderaAnja, jag tror du har rätt. Jag hade inget namn på den förut, men den ser ut på bilderna som krokusen med detta olycksaliga namn. Vad bra, man lär sig något nytt varje dag!
SvaraRaderaVad skönt att höra att ni fått vår, äntligen. Men vilka envisa vintrar ni haft senaste säsongerna. Här har våren också tvekat. Fast här innebär det ändå att Hyacinterna har hunnit dyka upp och gå, liksom påskliljorna (nåja, vissa arter står ståndaktigt kvar). Att Primulorna blommar nu är helt rätt, fast jag undrar vad som hänt med Löjtnantshjärtana, de små liven har redan slagit ut (vilket får mig att undra om själva bladverket kommer dö bort redan i maj???) Rosmarinen blommar på sitt försynta sätt och min verkliga vårkänning, körsbärsträdet, har just fått den första flushen av vita blommor (mer kommer, det vet jag). Men allt är inte muntert med årstiden; buskarna växer så det knakar och jag hinner inte med med saxen!! Och jag ser inte ett skvatt fram emot att stå och köra 5 kubikmeter grenar genom tuggen. Fast nåt ska man väl ha som får vår så mycket tidigare. Ha det så gott i solen!
SvaraRaderaHoppas du hade en trevlig kväll när du pratade pelargoner.
SvaraRaderaAllt har så bråttom nu och tiden går ibland lite för fort. Önskar jag kunde stanna den en liten stund ibland när solen skiner och värmer.
Ha det gott
Birgitta