fredag 12 juni 2009

Vågar man hoppas?

Det är bara tre år sedan som det började byggas. Äldste sonen letade upp den största asken på tomten, med grenar på lagom avstånd från varandra för att kunna rymma golvet till ett trädhus. Han byggde en plattform första sommaren, insåg att han inte skulle hinna bygga färdigt hela huset på en gång, så han satte upp ett staket. Det blev en extra terras några meter ovanför marken-en plats för lek och saftkalas och en härlig vinterterrass att klättra upp till på nyårsnatten för att skåla in det nya året. Förra sommaren blev det ytterligare en våning, i nästa grenvarv. Så småningom, är det tänkt, ska det bli ett riktigt trädhus med väggar och tak. Om asken står kvar.
För tre år sedan var det ingen som hade hört talas om askskottsjukan. Men så här ser en annan ask ut. En präktig, flerstammig ask som skuggar pergolan vid dammen. De yttersta grenarna står nakna och kala efter vintern. Den här asken har råkat ut för askskottsjukan. En svampsjukdom som tar sig in i kvistar och grenar vid bladfästet. Den upptäcktes först i Europa i slutet av 90-talet, i Baltikum, och nu sprider den sig. Förra sommaren upptäcktes den på kyrkogårdar i Västsverige, och enligt Skogsstyrelsen vet man inte hur det kommer att sluta. Om askarna kommer att dö helt och hållet, om alla askar kommer att drabbas, eller om vissa klarar sig. Annars kommer det att gå precis som med almsjukan- träden försvinner på sikt.


Och på sina håll ser det verkligen riktigt illa ut. Det här är några unga askar i vår trädgård. De fick inga nya löv efter vintern. Och längs vägen till mitt jobb, en sträcka på 25 kilometer, har jag räknat till ett 30-tal nästan helt kala unga askar.
Vågar man hoppas att det stora askarna står kvar? Att sonen kan bygga färdigt trädhuset innan själva trädet dör?
Och att detta fantastiska mytomspunna imponerande och vackra lövträd blir kvar i vår natur?

11 kommentarer:

  1. Uh? Att bli av med askarna skulle vara en sorg av samma kaliber som utrotning av tex älgar eller rådjur..., fast ännu mer påtaglig, eftersom vi har så många av dem så nära inpå oss. Det är dessutom ett av de vackraste träden jag vet; askens långa, böjda grenar och luftiga lövverk är estetiskt fulländade. Dess trä är utmärkt för allsköns ändamål. Det skulle vara en enorm förlust! Finns det ingenting man kan göra enligt Skogsstyrelsen?

    SvaraRadera
  2. Min ask som äntligen har börjat bli ett litet träd...hoppas verkligen att den får lov att växa sig stor och maffig..Det har jag ju drömt om så länge..en egen Yggdrasil!
    Vad mysigt med ett trädhus..eller en trädterass..
    Här har träden i trädgården varit förbjudna..tyckte dom (ungarna) kunde bygga i skogen men nu ångrar jag mig ju nästan..Kanske ska ge minsteman lov att bygga i eken..hmmm

    SvaraRadera
  3. Asken har så vackert svarta knoppar.
    Hoppas sonen kan bygga klart trädhuset. Det skulle vara roligt att se mer utav.
    Trevlig helg
    Birgitta

    SvaraRadera
  4. Ett trädhus! Så häftigt. Jag har sett några färdiga ask-kojor och de blir bara så fina. Jag hoppas dina träd klarar sig. Jag har två stora askar och de har fått lite sjuka i toppen. Jag näns bara inte ta ner dem... Hoppas verkligen inte det blir som med almarna.
    Eva

    SvaraRadera
  5. Vilket roligt projekt, tråkigt med trädsjukdomar.

    SvaraRadera
  6. Martin:nej, de vet inte varför det händer, inte heller hur det kommer att gå. Hemskt om askarna försvinner. Det blir inte samma sak med ett trädhus i ett träd utan grönska.
    Tesa: bygga i skogen är ju egentligen hela idén med trädhus. Fast då får man förstås ingen extra terrass till huset.Låt sonen bygga i eken! Fast helst utan att spika i den förstås
    Birgitta:
    Ja, det hoppas jag med. Fast är fint som det är också. Och det finns en anordning så man kan fästa ett tak och slippa bli blöt om det regnar.
    Eva: Jag håller tummarna för dina askar.Det är verkligen hemskt att såga ner stora gamla träd. Det blir så stora tomrum efter dem.
    Hannele: tack för beundran!

    SvaraRadera
  7. Så ledsamt med askskottsjukan, det finns väl inget du kan göra för att hejda förloppet?
    Kreativt med ett trädhus!
    Ha det bra!

    SvaraRadera
  8. NEj, vad tragiskt om din ask skulle lägga av! När sonen lagt ner så mycket arbete. Det blir ju inte detsamma med en kal ask! Trevlig helg och hoppas på det bästa! /Ruben

    SvaraRadera
  9. Fantastiskt trähus- påminner mig om det mycket ovasnliga hotellrum jag och min son bodde i några nätter på en ö utanför Tanzanias kust häromåret. Tråkigt och läskigt om sjukan – särskilt som ingen verkar veta hur man rår bot på dem. Jag håller tummarna för din sons projekt, det var suveränt också i halvfärdigt skick!

    ps. Tack för mejl och varma ord!

    SvaraRadera
  10. Hej, askarna som är så majestätiska och har så vacker bladverk, det vore en katastrof om de dog ut.

    Vilket fantastiskt trädhus, ni har bokstavligen skapat ännu ett rum i trädgården.

    På bloggåterseende

    /Marit

    SvaraRadera
  11. Vad kul med trädhuset. Såg ett program härom kvällen just med trähus//Britt

    SvaraRadera