Grekblommor

 Ständigt dessa grekiska underblomster. Mirabilis.De växter överallt, i krukor och trädgårdar, på torg och i gator och gränder. De väntar till eftermiddagen, och sen öppnar de sina knoppar och visar upp alla färger som bara kan tänkas . Röda,  rosa, lila, vita, gula, orange, prickiga och randiga. Förra året tog jag frön från underblomster som växte i en spricka i betongen på en gata i Grekland. Sådde dem i mars, och först i september började den första av plantorna blomma. De övriga fyra är bara gröna buskar, fortfarande.

 De vill nog ha mer sol än vad jag kan erbjuda. Men jag tänker inte sluta försöka. Jag funderar på att ta in rotknölen och försöka förvara den över vintern, som en dahliaknöl. Så kanske det går att få lite bättre fart på dem, nästa år.

 Blomman för dagen gillar också sol. Och kastar sig uppför murar och in i buskar och träd.

Den här fantastiska liljan såg jag första gången förra hösten, på Andros.Jag skrev om den då också, för den är så vacker, och det är så fascinerande att se dessa stora kritvita tjusiga doftande blommor sticka upp ur sand och grus på vilka torra skräpmarker som helst. Pangratium maritimum heter de i min grekflora.

Bougainvillea, förstås.

Å,jag glömde berätta var vi har varit! Kos blev det den här gången. Mest för att det går direktflyg dit från Rygge i Norge, som vi har ganska nära till. Och Medelhavet är underbart var man än befinner sig.

Botanik, droger och soptippar

 Min mamma var högstadielärare och entusiastisk trädgårdsodlare.

Och hon gillade särskilt växter som självsådde sig i hennes trädgård. Under fågelbordet till exempel, kunde det komma upp diverse plantor som hon inte hade sått själv som havre eller solrosor, och som hon tog  vara på.
En vår på 70-talet dök det upp en riktigt präktig, snabbväxande planta med vackert flikiga blad som hon vårdade ömt. Och det höll hon på med fram till den dag när hon fick syn på en bild på just denna planta i en folder i skolan som hon skulle dela ut till sina elever . Ser ni en sån här växt, stod det i foldern, så rapportera genast till polisen.

Stackars mamma , Hon blev förstås alldeles förskräckt och cyklade genast hem och grävde upp sin ömt vårdade planta innan polisen skulle slå till. Det var ingen tvekan, det var en cannabis sativa.

Nu var väl just detta en relativt oskyldig sorts cannabis, en oljehampa som fåglarna tappat och som faktiskt odlas för sina fibrer och inte för att tillverka hasch eller marijuana, men det visste ju inte mamma.

Jag kom att tänka på detta när jag pratade med huvudredaktören för Bohusläns flora, Evastina Blomgren, i Skeppsviken i Uddevalla häromdagen.

För cannabisplantor, det kan man nämligen hitta en hel del på soptippar och andra skräpmarker- där har dom som jobbat med bohusläns flora till och med hittat exemplar av den indiska hampan, som är betydligt kraftfullare när det gäller att tillverka olagliga droger.

Att gå på soptippar och andra skräpmarker och inventera växter är ett särskilt nöje, förstår man. Där kan man hitta plantor utöver det vanliga. Till exempel så förekommer det tomatplator på samtliga av Bohusläns soptippar. Och ju skräpigare platsen är desto bättre är det förstås.

-Det finns ganska många botanister som tycker det är roligt att gå på soptippar för dom hittar så mycket ovanligt där, säger Evastina Blomgren.
Och det är inte nytt, det gjorde de gamla också. Fast dom hade så mycket bättre marker, för dom hade hamnarna.Där hanterade man stora säckar som det läckte ifrån.

-Även soptipparna har blivit tråkigare nu på grund av EU-regler som gör att de måste hållas städade.
Skräpiga soptippar är mycket roligare, tycker Evastina Blomgren.

Botanisk bragd

Det påstås att författande är ett ensamt yrke. Så kanske det är, men inte när det gäller det här projektet. I 18 år har det hållit på, och över 100 personer har varit engagerade i det. Man har delat in hela landskapet  i rutor, som  har genomsökts, meter för meter. Varje växt, från pyttesmå ogräs till stora träd har antecknats, och här är resultatet: Bohusläns flora.
Över 700 sidor text, bilder, kartor, tabeller och register blev det. Grattis,  alla ni som ligger bakom detta, ni har verkligen utfört en bragd!
På tisdag ska Tant Grön ut och göra radio med redaktörerna. Vi hoppas på vackert väder!

Tant Gröns trädgårdskrönika 15 september

Det ligger tre rejäla påsar med äppelmos längst ner i min frys.

Och så ligger det tre hundra kilo äpplen i timjanmattan på marken nedanför äppelträdet. Ytterligare cirka femhundra kilo sitter fortfarande kvar på trädet,  trots att orkanen Katja  gjorde sitt bästa för att försöka skaka ner dom härom dagen.

Äppelmoset i frysen är från förra året. Och jag vet inte om jag har någon större lust att skölja och skära och koka och mosa och lägga in äppelmos i nya fryspåsar innan vi är färdiga med förra årets.  Inte heller vet jag när vi ska äta upp det. För ärligt talat så blir det inte så värst mycket äppelmos ätet i vårt hushåll längre, sen alla barnen flyttade hemifrån. Fast det är jättegott. Och vackert rosa dessutom, för  äpplena har vackert röda skal.
De heter faktiskt Katja, mina äpplen, precis som  orkanen, och godare finns inte. De är gulgröna från början, men när de mognar på trädet blir de röda med lite gult i botten, och man kan se när de är ätmogna på att skalet blir blankt och får liksom en vaxaktig yta. Och det doftar underbart.

 När man biter igenom det tunna skalet så är äpplet alldeles krispigt, sött och syrligt på en gång och väldigt saftigt.

I år har jag  fått mer än vad jag behöver. På äppelfronten råder all time high just nu. Jag funderar på att sätta upp en skylt som bjuder in alla traktens barn är att komma hem till oss och palla äpplen. För inte ens älgen har hjälpt oss att skörda än.

Jag har gjort äppelkakor, men det är ju bara löjligt. Det går åt kanske tre- fyra äpplen av sisådär en tretusen. Vi har satt äppelvin, i tvåtiolitershinkar.Och det är gott så, men det märktes knappt på marken under trädet när den frukten försvann.

Äpplemust och äppledricka - det är också jättegott, men man kan faktiskt inte göra av med hur mycket som helst.

Frysa in i klyftor- visst kan man göra det, men frysen är redan full av körsbär och vinbär och hallon och björnbär och annat som ska bli saft och sylt och efterrätter det närmaste året.

Plocka ner oskadade fina äpplen från trädet och lägga försiktigt i lådor i källaren med tidningspapper emellan, så att de håller sig fräscha i några månader, det ska jag göra förstås.

Men under tiden så  äter jag  och äter och äter. Ett äpple om dagen håller doktorn borta sägs det..Om det är  sant kan jag nog vänta mig en ovanligt frisk höst.. 

Ack, varför blommar den inte?

 Jag har en hel skog av rosenskära i min trädgård. Men hallå, varför blommar den inte? Det är snart mitten av september, och den har ännu inte producerat en enda blomma.

 Stora fina plantor är det, och visst duger de som dekoration i den nya -tja i alla fall halvnya-rabatten, men varför, ack varför, blir det inga blommor?

Det är ingen konstig hybrid det handlar om, bara en enkel rosablommande rosenskära, som jag sådde i april och planterade ut i maj. Jag vill ha blommor!

Hallå igen!

 Så trevligt att träffa er, det var  längesen! Sommaren har varit fulltecknad, och trädgården har mest fått agera kuliss. Men idag har jag varit ledig, ensam hemma dessutom, så nu har jag gått en liten runda i lugn och ro, för att datera upp mig.  Och då träffade jag  på dessa små trevliga tagetes.  

 Egentligen hade jag slutat odla tagetes, fast jag gillar dem väldigt mycket. Långblommare, lätta att odla, stabila plantor som kan lysa upp mörka hörn och skapa glöd  i den tristaste rabatt. Men det finns fler som gillar dem väldigt mycket, och som inte nöjer sig med att titta. Och dessa slemmiga äckliga kräk -jag vill  inte ens nämna deras namn- har jag ingen lust att fortsätta mata med mina noggrannt utvalda tagetes.

Men de här plantorna fick jag av min kära svägerska Solweig i våras, och tänk, de har klarat alla strapatser i sommar! Jag vet inte vad de heter, men den mörkorange är lite högre och riktigt vackert sammetsaktig i kronbladen, och den gula med mörka fläckar är låg och kompakt och får massor av blommor och väldigt finflikiga blad. Jag satte dem i stora krukor i maj  tillsammans med en lysande röd,  mörkbladig krasse och ett par plantor mangold med gula stjälkar. Det har sett riktigt glatt och muntert ut hela sommaren.

Ett Tant Grönreportage har jag också hunnit med den här veckan. Det blev en visit i Birgitta O-s prisbelönta trädgård i Ödsmål. Grattis Birgitta och tack för att jag fick komma och titta!