Baskisk snö och Londonvår

Möta våren i Spanien? Hmmmmm. Baskien har ett milt sagt oförutsägbart klimat. Solen står högt på himlen och värmer ordentligt när den är framme, men höga berg och vindar från Atlanten ser till att klimat och temperatur kan bli något helt annat än det man förknippar med pooler och paraplydrinkar.
Det är faktiskt rätt ont om paraplydrinkar när man tänker närmare på saken. Men fantastiskt rödvin, underbar lufttorkad skinka, goda rustika gryträtter och trevliga tapas- pinxos i Baskien- är inte så dumt det heller. Och ett riktigt spännande landskap: grönt(för det mesta) och kulligt omväxlande med vassa kala bergstoppar.
Vår expedition till Baskien handlade mest om att träffa barn och barnbarn. Och vi fick lite vintersport på köpet. Just denna vecka var det faktiskt vinter i större delen av Spanien. TV-nyheterna var fulla av olika frost och snö-relaterade katastrofer.

och kälkåkning funkar utmärkt även mitt inne i byn. Sverige, det betyder å andra sidan sol och bad för mina spanska barnbarn. Tänk så konstigt det kan bli....

Lättare då att möte våren i England. Här står delar av familjen och förundras över en underbart doftande buske i en vinterblommande trädgård vid Themsen i London. Vi gjorde ett litet nerslag där på vägen hem från Baskien. Busken är vintergrön, har blanka buxbomsliknande blad, fast lite större och lite spetsigare, ett kompakt växtsätt, och så dessa vita blommor som doftar honung. Starkt, ungefär som doften av nyutslagna mahoniablommor . Dottern jobbar som trädgårdsmästare här ett par dagar i veckan, och trädgårdens anläggare och ägare hävdar att det är en sorts buxbom. Någon som vet mer?

Ängar av en sorts helleborus i samma trädgård. Underbart, saftigt, grönt.
Kan det var denna som heter grenig julros på svenska? Jag har en grönblommig i min trädgård(som rådjuren har tuggat i sig denna vinter) som heter korsikansk julros, men den är mycket kraftigare och har vassa, hårda blad.

Och vi såg rätt många blommande japanska körsbärsträd i London. Men det såg jag faktiskt redan när jag var där förra gången, i november. Jag antar att de blommar vintern igenom.

Men snödropparna, dem kan vi i alla fall hoppas på här också. Ganska snart. Det brukar inte behövas så mycket mer än att snön försvinner, så dyker de upp.

Och här, de första kameliablommorna. Rent obegripliga skönheter som blomstrar som bäst när det är bistert och kallt. Omöjliga att odla hemma, om man inte har specialtempererat växthus. Ute går de inte, det är för kallt, och inne på fönsterbrädan är det för torrt. Fuktigt och svalt ska det vara. Som England på vårvintern.