tisdag 9 oktober 2012

Tant Gröns trädgårdskrönika 11 oktober

Att bli påkommen med att hasa omkring i foppatofflor och joggingbyxor, det vill man ju verkligen inte. Inte om man vill göra ett gott intryck. Slafsigt och vulgärt tror jag de flesta tycker, i alla fall om man har lite känsla för stil och smak.
Det finns en motsvarighet i trädgårdsvärlden.
Den heter tagetes.
Den som radar upp kraftigt gula och orange tagetes i sina rabatter betraktas som en som inte har riktig koll. Lite gammaldags, inte riktigt med på hur det ser ut i trädgårdar nu för tiden. Har nog inte läst på i trädgårdstidningarna, inte fattat vad som gäller.
Frågan är hur en oskyldig blomma har råkat i detta vanrykte.

Jag tror det är så här:
För det första är tagetes gula och gult är fult. Gult har varit totalt ute ur trädgårdsmodebilden, i alla fall de senaste tjugo åren.

För det andra är tagetes lätta att odla upp själv,  de gror snällt och villigt och växer upp till lätthanterliga plantor och blommar tills frosten tar dem. Utan problem. Och så enkelt får det ju inte vara, det är ju ingen sport.

För det tredje planteras de ofta på kyrkogårdar, just för att de är så lättskötta.Och kyrkogårdsblommor, vill  man ha det i trädgården? Nej, tänkte väl det.

Men jag har något att bekänna: Jag har odlat tagetes hemma hos mig i hela mitt trädgårdsliv. Jag skäms inte för det, och jag tror inte jag är ensam. Det vore förresten konstigt, med tanke på att utbudet av tagetesfrön är så enormt- bara i min närmaste frökatalog, den från Impecta, finns det tjugosju olika sorter, så det måste vara fler än jag som odlar tagetes.

Jag får kanske medge att jag undviker de mest illande gula och orange varianterna, de stela med jättestora fyllda blombollar- men det finns ju så många andra.

En som lyser upp just nu i oktober,precis som den gjort i juni,juli, augusti och september, det är den underbara Linnétagetesen. Fröna kommer ursprungligen från blomsterkungens egen trädgård i Uppsala,där har den odlats i snart 100 år,.Den har rödorange enkla sammetsblommor med gul undersida, den blir ganska hög, och blommorna liksom svävar över andra lägre växter i rabatten.
Jag har den i kruka, för den är lättare att freda från sniglar på det viset, men där har den vuxit sig hög  i sällskap med vita margueriter hela långa sommaren.

Det finns också  en ätlig kryddtagetes, som doftar citron och som har små enkla gula eller orange blommor i täta buskiga plantor. Eller den jättehöga mexikanska tagetesen, som ska vara särskilt  bra om man vill få bort nematoder i jorden, nematoder som skadar rosorna.

Oj,hon hör väl inte till arten tagetes, men hon är en trädgårdskatt, så hon får vara med ändå.
Jag tror att trenden är på väg att vända, jag har sett ett och annat vänligt ord om gula blommor på sista tiden. Och Linnétagetesen, den kan inte ens den strängaste smakpolis ha något emot. Så kanske behöver jag inte smyga mer med mina tagetesar. 
Men foppatofflor och joggingbyxor, det skulle jag aldrig sätta på mig.



5 kommentarer:

  1. Bra sagt! Jag odlar också tagetes varje år- kryddtagetes:) Tur att man kan odla vad man vill i sin trädgård:) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  2. Vilken underbar krönika! Väslkriven och mycket underhållande. Måste erkänna att jag varken är förtjust i gult, eller tagetes. Men jag faller lite för din orangeröda, också mycket tack vare att blombladen är så fint "fällda". Sedan det där med gult, det kan vara väldigt fint i mildare nyanser och i mindre mängd, tycker jag, som accenter som ger värme i en annars svalt färgsatt trädgård t ex. Det är väl den där skrikgula som är så jobbig, särskilt om den finns i mängder (fast visst är ett rapsfält helt fantastiskt...).
    Och det där med kläder, visst är det skönt med något slappt och bekvämt när det inte betyder så mycket. Och när det gör det, är det också kul att klä upp sig lite. Kanske är det också så med tagetes, de passar bra i rätt mängd i rätt sammanhang!

    SvaraRadera
  3. Ha ha, du kan få till det du! Jag tror på dina teorier! Jag har odlat Linnétagetesen i flera år, men så fin som den blev första året har den aldrig blivit mer. Kan det bero på för lite sol?

    Jag tror nog som du, att gult har varit ute så länge nu, så att inte gilla gult är väl inte så exklusivt längre. För att visa, att man hör till odlareliten får man nog hitta på en annan färg att inte gilla!

    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  4. Hej, hej Tant Grön!
    Hos mig har gult aldrig varit fult - jag har sedan 8 år tillbaka en rabatt som heter Gula rabatten. Men, den är inte alldeles enkel att få till så där riktigt bra som jag vill. Dock blir den lite finare för var år.
    Jag kan bli lite irriterad över när man pratar om färger så som om de vore EN nyans. Tänk vilken oändlig variation av spektrat gult det finns?
    Tagetes skall jag odla den dagen mitt köksland blir klart (om?) och den höga mexikanska odlade jag för många år sedan ;)!
    De där tofflorna äger jag inte men slitna träskor och uttjänta brallor och sliten T-tröja är min nationaldräkt i trädgården när jag jobbar där även om jag är överromantiker och skulle gärna sväva i brodyr och siden med sandaletter...;)))!/Anja

    SvaraRadera
  5. Gillar din krönika.Kul! Tror också att trenden är på väg att vända. Tur att det finns människor som går sin alldeles egen väg.
    Ha det gott
    Birgitta

    SvaraRadera