torsdag 26 april 2012

Radiokrönika den 26 april. Alternativ till asfalt

-Jag vill att du ska hjälpa mig att fixa en riktigt lättskött trädgård, sa en god vän till mig en gång.
-En trädgård med växter som man inte behöver greja så mycket med, som man inte behöver vattna och sådär.

Vad hon menade var att hon inte är ett dugg intresserad, men ville ha det lite fint ändå.
Det tog alldeles stopp i min hjärna. Asfalt, tänkte jag, elakt men tyst. Det håller i alla fall ogräset borta. Asfaltera din trädgård så blir det nog bra..
Nästa sak jag såg framför mig var en typisk sjuttiotalsträdgård med betongplattor, kortklippta gräsmattor och utduttade barrväxter här och där. Lättskött, ja kanske det,om man skaffar en sån där robotgräsklippare som kilar runt och klipper gräset på egen hand , men hur kul är det?

Okej. Köp några stora krukor och ett automatiskt bevattningssystem och plantera några färgglada tåliga sommarblommor då. Det hade kanske också kunnat vara ett gott råd.
Men en trädgård som inte kräver några arbetsinsatser, finns det? Ligger det över huvud taget i trädgårdens natur, kan man kalla det för trädgård?  Är det inte så att växter växer, blommar och skjuter nya skott, de vissnar och strör ut sina frön som blir nya växter; en del bara försvinner om de står för torrt och en del drunknar om de får  för mycket vatten. Kort sagt, växter lever och har olika behov. Och är det inte det som är själva idén med trädgårdsodling? Växterna lever, och av det följer att de behöver lite omsorg och kärlek.

Och en del lever faktiskt längre än andra. Det finns växter som jag borde ha rekommenderat istället för att börja fantisera om asfalt och betongplattor. Gammaldags påskliljor till exempel, vita narcisser eller bondpioner som kan bli hundra år om man lämnar dem ifred. Syrener, schersminer, nyponrosor, kaprifol... det finns faktiskt massor av växter som är väldigt tåliga och lättskötta.

Man behöver inte bli expert på yttepyttesmå stenpartiväxter från Tibet eller Sydafrika, man behöver ine heller stå och formklippa sina buskar med nagelsax . Men lite, lite intresse krävs det allt. Annars kan man lika gärna asfaltera.

5 kommentarer:

  1. Jag får inte in den här kontrasten i min hjärna. Hur kan man så vilja ha en fin trädgård, och SAMTIDIGT inte vilja ta hand om den???!!!

    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  2. Den största delen av glädjen och nöjet med trädgård är ju att pyssla om den, men visst finns det växter som man inte direkt behöver 'gulla' med för att de skall trivas.
    Trevlig helg
    Birgitta

    SvaraRadera
  3. Så sant. Samtidigt tillhör jag den skara militanta som tycker kortklippta gräsmattor är grön asfalt.... och hellre ser en snygg stenläggning. Och massor med tätvuxna rabatter! Fast visst är det jobbigt ibland, och slitigt, när man vill göra rabatt av negligerade hörn med hur mycket ogräs och skräpbuskar som helst, och därtill tunga lerjordar. ...och tänker att aldrig mer. Men, så blir man barnsligt glad när det gror våren därpå (läs denna vår). Trädgård måste vara det yttersta exemplet på att ett hårt arbete lönar sig!

    Va, vita narcisser håller i hundra år? Kan du prata allvar med några jag har när du kommer, är du snäll. De blommade så fint två år, men i år tjurar dom och har bara skjutit blast, inte en enda blomma. Jag trodde det var en signal på att nästa år kommer nog inte ens så mycket upp (och att de alltså är ytterst kortlivade). Vad är det för fel??

    SvaraRadera
  4. ps. jag har också poeticus, satte ett gäng lökar i mörkaste november och tänkte jag väntat för länge. Men de har varit min lyst denna vår. Tänker trycka ner 30 till i höst...

    SvaraRadera