Det växer två vinstockar i trädgården hemma hos mig. Min trädgård är så full av drömmar att den håller på att svämma över, och det här, det är de sista resterna av en gammal dröm, som jag fortfarande inte har gett upp, den som handlar om en Medelhavsträdgård, om ett annat och varmare klimat, ett klimat där solen alltid skiner och man aldrig behöver mössa och vantar. I den drömmen har jag en stenlagd terrass full av fikon- och olivträd, apelsiner och citroner, kaskader av färgglada klätterväxter som doftar intensivt i skymningen och stora krukor med vackra palmer och blommande rosmarin.
Jag kommer förstås aldrig att lyckas- hur skulle det gå till?-men jag kommer aldrig heller att sluta försöka.
De stora växtkedjorna, de vet ju det här. De vet att min högsta önskan är en Medelhavsträdgård. Så varje vår så försöker de: redan i entrén börjar de försöka sälja vackra krukor till mig med stora dyra Medelhavsträd, gärna med några mogna apelsiner eller oliver på. Och intill står det en riktigt bekväm vilstol med bord och parasoll.
Där ska man sitta och njuta i solen och göra ingenting har man tänkt sig. Varje år är jag lika frestad, men som den realistiska och kanske till och med lite snåla trädgårdstant som jag är, så tänker jag stillsamt så här: hur många av alla de där doftande apelsinträden som kostar 7-800 kronor styck och som folk släpar hem och ställer på sina terrasser, jag undrar hur många av dom som verkligen överlever till nästa år?
Eller det kanske bara är jag som lyckas ta död på olivträd och apelsinträd och fikonträd och rosmarin år efter år?
Det finns nämligen en mycket stor skillnad mellan teori och praktik hemma hos mig när det gäller Medehavsväxterna. Jag vet hur man ska göra men lyckas aldrig göra som man ska. Jag klarar inte av att erbjuda de här bortskämda träden en Medelhavslik växtplats, framför allt inte på vintern, när de behöver massor av ljus och lagom många plusgrader, för att klara livhanken utan att skrumpna ihop, dra på sig hemska lusangrepp eller få sina krukor fulla av myror. Det är helt enkelt för mörkt och för kallt ute och för mörkt och för varmt inne.
Men vinrankorna framodlade av plantskolor i kalla trakter som Baltikum eller Ryssland, de får stå för Medelhavsdrömmen i min trädgård. Och kanske kanske att den lilla krukan med rosmarin kan överleva vintern, man vet aldrig. Det kanske händer i år.
"Plötsligt händer det" ;)) Inte så illa pinkat att ha fina vinrankor i trädgården i alla fall. Vi har nog alla våra mer eller mindre realistiska drömmar om hur vi vill ha det i trädgården men det får bli som det blir;) Ha det gott/Monne
SvaraRadera