Hmmmm, vad gör jag av det här då?

Stekt squash, svampfylld squash, squash-och-lök- och-tomat-och-paprikaröra, squash-och-fetaostbiffar, squashostkaka, squashomelett.....visst, det finns massor av trevliga recept på squash.
Men det finns också gränser för hur mycket squash ett hushåll på två personer kan äta.
Tänkte nog inte på det när jag planterade squashen i våras. Inte den här gången heller.

Fem squashplantor, av sorten Diamant (gudskelov en buskvariant och inte en rankande sort) satte jag i jorden. Förra året fick jag ingen squash alls, och inte förrförra året heller. Sniglarna åt upp allt. Så nu tog jag i lite mer, och placerade dessutom squashodlingen nära huset och alldeles utanför ett fönster för att kunna bevaka den ordentligt.

Jag väntade rätt så länge med att plantera ut dem, för att de inte skulle bli uppätna med en gång, men sniglarna gick förstås omedelbart till attack. Bloggkamraten och grannen Henrick tipsade om att lägga ut kaffesump runt odlingen, och det funkade, tillsammans med ett ständigt plockande av sniglar förstås. Så i år blev det squash.

Just nu är produktionen helt måttlös. Bilden föreställer veckans skörd. Förra söndagen blev det lika mycket, liksom veckan innan.Hur bär dom sig åt, hur kan det bara bli så mycket? Näringen i jorden måste vara slut för länge sen, ändå fortsätter plantorna att producera extremt många extremt snabbväxande squashar. Det är ett av de mysterier som trädgårdsvärlden är full av.

Jag bär korg efter korg till jobbet och mina snälla arbetskamrater tackar och tar emot och ser glada ut, men i fredags när jag gick hem låg det en stor och krokig squash kvar på bordet i fikarummet. Imorgon blir det en ny omgång . Jag får väl böna och be dem att förbarma sig. Och kanske dra slutsatsen att jag ska nöja mig med tre plantor nästa år. Påminn mig gärna!