Nyponen som fått så fina vintermössor sitter på den gigantiska äppelrosen som vaktar ingången till "klosterruinen". Den måste beskäras jättehårt varje år, för att man över huvud taget ska kunna ta sig förbi. Men doften är fantastisk, särskilt i skymningen, tidig sommar. Men den glädjer oss även den här årstiden- dock inte utan visst besvär. Jag sjönk ner till knäna i snö för att kunna ta den här bilden.
Årets första pelargonblomma har slagit ut! Jag har ingenstans att vinterförvara mina pelargoner, så de får helt enkelt stå kvar i fönstren. Ibland går det, ibland går det inte. De som blir för stora tar jag sticklingar av och själva plantan får gå till komposten. Årets första heter passande nog "New Century White" och jag köpte den som stickling från Wyevalei Chelmsford-en sorts engelsk motsvarighet till Plantagen- för tre eller fyra år sedan.
Den dröser vita blomblad på sovrumsgolvet, men det gör inte så mycket, för den blommar ju så flitigt, nästan året runt.
Vi har fortfarande klart och kallt och vitt och vackert, väldigt o-bohuslänskt. Och isen håller på att lägga sig i fjordarna runt Orust. En gång i slutet av 80-talet kunde vi åka skridskor ute i skärgården. Kanske kanske får vi uppleva det igen!
Mycket passande pelargon för det nya decenniet.
SvaraRaderaGod fortsättning!
Hej!
SvaraRaderaHärligt att höra uttrycket ibland går det och ibland går det inte...
Precis på pricken känner jag igen de orden.
Fin pelargon, mina kämpar i rumsvärmen - de som står där vill säga. De som lämnades i växthuset har frusit ihjäl. Ungefär så kändes mina fötter också efter en annars härlig timmes skridskoåknng idag.
SvaraRaderaEva
Mina pelargoner står också på fönsterbrädan men är långt ifrån blomning. Visst lyser nyponen upp i allt det vita.
SvaraRaderaHa det gott!
Det är visst obanvligt vintrigt överallt. Också här har vi fortsatt snö (om än i supertunt lager) om morgonen, fast den smälter framåt eftermiddagen, men dagen därpå har ny kommit. Fint med vita pelargonier, men det är en växt som jag alltid, menar alltid, har misslyckats med. Hos mig är de ettåriga!
SvaraRaderaInressant tangettrassel jag lyckades åstadkomma där...
SvaraRaderaHär har jag lite pelargoner som står i källaren och blommar, under belysning. Fungerar nästan som snittblommor, för det händer att jag plockar en bukett. Din vita passar fint ihop med all snö vi fått.
SvaraRaderaVackert men kallt.
God fortsättning
Birgitta
Och här anmäler sig ännu några pelargondödare... ;-)
SvaraRaderaSkridskor i bohusländsk skärgård låter oerhört exotiskt. Något att hoppas på, eller börjar kylan kännas tröttsam?
Pelargoner är inte kompis med mig ;-( Men man kan väl inte vara vän med alla antar jag!
SvaraRaderaHoppas du får din skridskotur... men var försiktig så du inte drattar i.
Ha´t himla gôrgôtt på nyåret
Nina
Hmmmm, så oerhört märkligt att det finns så många pelargondödare ibland er! Jag har alltid trott att det var växter som man kan behandla lite hursomhelst. Fuchsior lyckas jag däremot ta död på till 100 procent. Vilket gör mig lite sorgsen på grund av svår barndomsnostalgi för min morfar och hans fuchsior i Skåne.
SvaraRadera