Pelargon nr 2

Avanti Pink. Det låter inte så värst ljuvt och romantiskt, men det är just vad den är, tycker jag. Sådd av frön från Impecta-tror jag-för två år sen, och överlevd. Härom dagen slog den ut dessa mycket lätt rodnande blommor-fina eller hur? Den märks inte så mycket om sommaren, men nog sätter man lite extra värde på pelargonblommor i januari...
Och så här ser det ut just nu utanför fönstret på mitt jobb. Det har fryst och tinat, fryst och tinat, i många veckor nu, och istapparna börjar blir riktigt imponerande.
De ger en ny dimension till utsikten, en sorts extra utomhusgardin.
Som tur är så finns det ett lägre tak nedanför, annars tror jag de här spetten vore direkt dödande för de arbetskamrater som brukar stå nere på gården och ta sig ett litet bloss.

Att överleva vintern

Nej, några fiskar fanns inte i den här lilla dammen. Som tur är. Grodor och salamandrar däremot brukar simma omkring här om sommaren. Dammen är bottenfrusen, men om man ska tro min lilla skrift om grodor, ödlor och ormar, så är det inte i dammen de övervintrar, utan under löv och stenar. Så de borde komma tillbaka igen.
Den lilla bambun -som för övrigt vägrar att bli högre än så här-ser fräsch ut. Precis som pyracanthan vid stenmuren inne i pergolan. OK så här långt.
Här är en riktig överlevare. Nötväckan är byns tuffaste. Låter sig fotograferas när de andra flyr fältet. Hon ser nog till att inte svälta ihjäl. Däremot kan tuffheten möjligen bli hennes fall, ehuru rovdjur i form av katter lurar i busken.
Denna stackare är inte längre igenkännlig. Det var en gång en korsikansk julros, innan rådjuren gav sig på den. Den brukar stå grön och vacker hela vintern igenom. Så icke längre. Den behöver nödvändigtvis inte klassas som avliden, men det lär inte bli så mycket blommat den här säsongen.
Mahonia därmot, är en riktig överlevare, och den har klarat sig från rådjur. De sticker sig kanske i mulen(heter det så på rådjur?!) på bladens vassa taggar. Den är lite känslig för vårsolen, och får ibland svarta fläckar på bladen, men blomma brukar den göra i alla lägen. Gult och underbart doftande.
Men här är det nog kört. Den lär vara bortom all räddning när den töar fram. Och inte har man någonting att skylla på heller. Den kom fram till skjuldörren, men tog sig liksom inte in. Märkligt.

Också en sorts blommor

Jag håller på att uppdatera min stickblogg efter en lång lång stickdepression. Det har tagit månader att komma i stickform igen efter nyckelbensbrottet.
Och då såg jag att den här bilden, den kan ju lika gärna hamna trädgårdsbloggen, eller hur? Ringblomsinspirerad barnkofta, blommar lika bra i snö som i tö.... Det tar lite längre tid från frö till färdig planta, men å andra sidan så behöver man inte gödsla och vattna och beskära hela tiden. Och när den väl har börjat blomma så fortsätter den forever and ever...

Fredag kl 16:45: -18,9 grader

Stackars stackars rådjuren. Jag hann inte få upp kameran imorse när de, väldigt väldigt tveksamt, drog sig tillbaka från staketet när jag öppnade ytterdörren. Det kan inte vara kul att vara rådjur när marken är täckt av is och snö och det inte sticker upp ens ett visset strå ut marken. Det finns spår efter dem överallt i trädgården. Under oxlarna har de tillbringat mycket tid, kanske med att försöka nå de bär som finns kvar på de lägsta grenarna, kanske med att försöka sparka upp så mycket snö att de finner det som ligger kvar.
Men det här måste väl ändå vara deras sista halmstrå. Murgröna. Den smakar säkert ruskigt illa och såvitt jag vet är den svårt giftig, i alla fall för människor. Den råget och hennes kid som jag träffade på just här imorse har säkert hemskt ont imagen just nu. Många gånger har jag svurit över deras aptit, men jag önskar verkligen inte livet ur dem. Jag önskar endast att de ska låta bli mina rosor och tulpaner.

Lite gammalt, lite nytt. Here comes 2010!

Nyponen som fått så fina vintermössor sitter på den gigantiska äppelrosen som vaktar ingången till "klosterruinen". Den måste beskäras jättehårt varje år, för att man över huvud taget ska kunna ta sig förbi. Men doften är fantastisk, särskilt i skymningen, tidig sommar. Men den glädjer oss även den här årstiden- dock inte utan visst besvär. Jag sjönk ner till knäna i snö för att kunna ta den här bilden.

Årets första pelargonblomma har slagit ut! Jag har ingenstans att vinterförvara mina pelargoner, så de får helt enkelt stå kvar i fönstren. Ibland går det, ibland går det inte. De som blir för stora tar jag sticklingar av och själva plantan får gå till komposten. Årets första heter passande nog "New Century White" och jag köpte den som stickling från Wyevale
i Chelmsford-en sorts engelsk motsvarighet till Plantagen- för tre eller fyra år sedan.

Den dröser vita blomblad på sovrumsgolvet, men det gör inte så mycket, för den blommar ju så flitigt, nästan året runt.

Vi har fortfarande klart och kallt och vitt och vackert, väldigt o-bohuslänskt. Och isen håller på att lägga sig i fjordarna runt Orust. En gång i slutet av 80-talet kunde vi åka skridskor ute i skärgården. Kanske kanske får vi uppleva det igen!