Återkommande tema

Ringblommor måste väl ändå vara trädgårdens snällaste och gladaste blommor. Självsår sig, gror villigt och tidigt, dyker upp lite var som helst när man glömmer att rensa- och det gör man- och fortsätter att blomma, långt efter att frostnätterna slagit till.

Den blå vasen är en nostalgisk dyrgrip. Carsten Ström var granne till min morfar på skånska sydkusten där vi brukade tillbringa varje sommarlov när jag växte upp. Han var keramiker och barnboksförfattare och mina föräldrar köpte lite keramik av honom då och då. Jag minns flundror med jättestora ögon av glas, sådana delades ofta ut som presenter till släkt och vänner, och så den här fina fågelvasen som de köpte till sig själva.

Keramiken brydde jag mig inte så värst mycket om när jag var liten, men barnböckerna var jätteroliga. De handlade om de exakt likadana tvillingarna Ettan och Tvåan, häxan Gummigutta och rövaren Rabaldus och ett gäng andra figurer som bodde i ett sockerhus i en liten stad. Allt i huset var tillverkat av godis, och så snart något blev uppätet, så trollade Gummigutta fram nytt. Skurkgänget hette Svarta Hatten och Ettan och Tvåan var detektiverna som avslöjade deras skurkaktigheter.

I själva verket bodde tvillingarna i huset intill Carsten Ströms, de hette Monica och Birgitta och var mina lekkamrater. De var verkligen exakt likadana som Ettan och Tvåan. Jag minns att vi låg på mage på golvet på deras vind och bläddrade i böckerna. Jag, som var ett år äldre än dem, hade just lärt mig läsa, och det var väldigt speciellt, tyckte jag, att läsa högt för själva huvudpersonerna.

Böckerna har jag läst många gånger för mina barn, och de är utslitna vid det här laget, men vasen, den är precis lika fin. Och perfekt för ringblommor.