Det är i alla fall sommartid idag

Den 1 december skrev jag ett inlägg med rubriken: Efter mörkret-inlandsisen.
Det var en j-a tur att jag inte visste hur rätt jag hade.
Käraste pelargoner, ni står där i fönstret och ïnbillar er att det är vår. Ni vet inte att det är åtta minusgrader på nätterna, och att rabatterna är bottenfrusna. Ni tror att jag snart kommer att plantera om er och sätta ut er i den vackra vårsolen. Ni vet inte att den vackra vårsolen bara är lurendrejeri.
Att ni får  räkna med att stå där och trängas med varann i många, många veckor till.
                                
Trängas med både det ena och det andra förresten. Här ett litet experiment som ser ut att ha lyckats: En väldigt bra köpetomatplanta från förra året som jag behandlade på följande vis: Jag klämde ut alla frön ur en mogen tomat på ett hushållpapper. Det fick ligga och torka, och sen hade förstås fröna klistrat ihop sig med papperet så det var helt kört att få loss. Men de fick ligga kvar.  Nu har jag lagt hela sjoket med hushållpapper och tomatfrön i en kruka med jord, och här är alltså resultatet. Busenkelt. I alla fall så här långt.
Sedär, det här inlägget blev ju inte så deprimerande som det såg ut från början.
God fortsättning på påsken!

Tant Gröns trädgårdkrönika 13 mars

Förhoppningsfull purjolök ´Musselburgh´, sådd 1/3

Bladen från förra årets julrosor ligger som platta grönbruna blaffor på marken, ställningen efter ett misslyckat litet plastväxthus står kvar mitt i grönsakslandet med torra rester från förra årets försök med sockerärter, dom som sniglarna åt upp det mesta av- tillsammans med torra stjälkar från förra årets ringblommor.

Det här är vad jag ser från fönstret alltså, för det är inte riktigt läge att gå ut i trädgården och  försöka hämta inspiration till vårens första trädgårdskrönika. Våren är helt enkelt inte där, inte nån annanstans heller vad jag kan se.

Det känns som om Mårran, ni vet den där skrämmande figuren i Muminböckerna som glider fram genom landskapet alldeles tyst och sen sätter sig stilla och bara stirrar med små gula stela ögon, och marken blir hård och frusen runt omkring henne, det känns som om hon sveper runt här om nätterna och förlamar hela naturen, och ser till så att våren håller sig undan.

Men den finns, jag vet. Jag har sett den. Jag såg den i England för ett par veckor sen, där var det stora mattor av snödroppar och till och med gula påskliljor i parkerna och gräsmattorna var alldeles gröna.

Och den finns i mina fönster, där finns den alldeles bestämt, för där har alla pelargoner bestämt sig för att det är dags att börja skjuta nya skott. Jag räknade till 48  krukor när jag planterade om dom, och ungefär lika många sticklingar som väntar på plantering. Än så länge har jag ingen aning om hur dom ska få plats, men det brukar lösa sig.

Prins Nikolaj var namnet

Och frösådderna har börjat titta upp, chiliplantorna som är sådda i slutet av januari har kommit längst. Jag har aldrig sått så tidigt förr, så årets första trädgårdsinvestering  blev en liten ställning med ett lysrör med särskilt bra växtljus som ska hålla dem på gott humör inomhus så länge kvällarna är mörka. Och  faktiskt så ser dom  riktigt glada ut. De första tomatplantorna har kommit upp, några bara som små små krokar som inte ens har vecklat ut de första hjärtbladen, men dom är på gång.

Chili ´Cayenne Long Slim´. sådd 27/1

En pyts med purjolök står också där med  fullt av smala gröna blad. Jag vet, man kan köpa såna pytsar med purjolökar som är helt färdiga att plantera ut, man kan köpa dom i plantskolor för bara fjorton och femtio i maj, men jag kan inte låta bli. Det är mycket roligare att se dom växa, och tänka på att det där, det kommer att bli mat till hushållet ända långt fram i november.

Pelargonsticklingar ´Happy Thought´

 För så är det med odling, det finns både liv och hopp, trots att Mårran  sitter därute och håller marken frusen. Och det blev ju en vårkrönika, vem kunde tro det?

Tomato time

Härmed dokumenterat. Sådda idag: tre sorters tomater.
Vi har haft stora problem med potatisbladmögel på tomaterna de senaste åren, så i år har jag förskt få tag på resistenta sorter.  Hos T&M hittade jag två sorter, Ferline och Legend. Påsen med  frön till små olikfärgade plommontomater fick jag på köpet.
Ynkligt få frön i varje påse var det, fem-sex stycken bara, och de är dessutom F1-hybrider, så det går inte att ta frön till nästa år och tro att det ska bli samma sort. Men i år hoppas jag på en GIGANTISK skörd. Wish me luck!
Någon som provat bladmögelresistenta sorter?