Radiokrönika den 23 juni

Okej, det är pionernas tid just nu. Man kan inte komma ifrån det. Men om ni ursäktar så tänkte jag göra reklam för en helt annan sorts växter så här i midsommartid.
Det finns nämligen de som inte ser så värst mycket ut för världen men som är laddade med så mycket doft och så mycket magi att man nästan inte vågar avstå från att odla dom. Lavendel, salvia, mynta, rölleka, rosmarin, malört, det är bara att plantera så kan du slappna av sen. För då har du bombsäkra garantier för evig hälsa och kärlek och ett långt och lyckligt liv.Och just nu, i midsommarnatten, är luften proppfull med både doft och magi.

Jag brukar börja min doftturné hos vinrutan. En del tycker att den luktar vedervärdigt. Andra gillar den jättemycket. Det gör jag. Den har inga särskilt ståtliga blommor och den utmärker sig inte på något särskilt vis, men hos mig är den en riktig favorit.. Vackert gråblågröna blad har den, som till och med kan sitta kvar över hela vintern. Den går att klippa till en låg häck om man vill, och skyddar för övrigt mot både otur och trolldom.

Det mesta som doftar hör hemma i örtagården. När solen har varit framme hela dagen och daggen börjar lägga sig på kvällen, eller när det faller ett lätt lätt duggregn, vid midsommartid, det är då man ska gå runt och samla på sig dofterna.

Jag fortsätter till stenmuren där det växer kaprifol, den vilda kaprifolen, Bohusläns landskapsblomma. Den har säkert flera tusen knoppar, men det krävs bara att en enda har spruckit ut, så fylls hela det första trädgårdsrummet av kaprifoldoft.

I nästa rum växer klätterhortensian, fantastiskt doftande den också, i sällskap med en äppelros. Det är den enda ros som doftar även om den inte har en enda blomma- den är nämligen döpt efter bladens doft. Skänker dessutom äkta kärlek och inre frid, och det kan ju vara bra att ha.

När man går förbi den så råkar man trampa på en kvist pepparmynta som sträckt ut sig på marken. Har man en gång planterat mynta, så har man den kvar, kanske inte just där man satte den, men någonstans i närheten, och pepparmynta kan ingen ta miste på. Skänker hälsa och dämpar svartsjuka, mycket användbart.

Efter pepparmyntan passerar man en rugge doftande lavendel i medeltidsrummet, där myskmadran och vadstenamyntan också är med och slåss om uppmärksamheten . När det gäller doften är det myskmadran som vinner, men Vadstenamyntan kommer nog att ta över reviret om den får hålla på.

Nu tänker jag, för att vara helt på den säkra sidan, binda mig en midsommarkrans av alla dessa örter, ta in och torka, och sedan räcker både lyckan och kärleken ända till nästa sommar. Det är jag helt säker på.

Radiokrönika 16 juni.(Ber om ursäkt för stora mellanrum i texten. Teknikkrångel)

Den som lever riktigt riktigt länge kanske kan räkna med att bli uppåt 100 år. Då har man varit med om en hel del.

Det är ändå inte mycket att komma med om man jämför med många av våra växter. Ta bara pionen som står i blom just nu och ser så ljuv och ömtålig ut. Det är en ren synvilla, kan jag säga. Pionen är en överlevare av guds nåde som klarar de flesta strapatser. Det sägs att världens äldsta enskilda pionplanta är 700 år gammal. Sjuhundra! Den växer vid ett kloster i Kina, och den ska alltså ha stått på samma plats och sett generationer födas och dö, kejsare och dynastier komma och falla, ända sen 1300-talet. Medeltid, alltså. Tänk vad den pionen skulle kunna berätta om den kunde tala med oss. Här hemma kan man ofta se blommande pioner i högt gräs vid gamla övergivna tomter, som vägrar ge upp fast ingen bryr sig om dem längre. Den här veckan är det öppna trädgårdar i Uddevallatrakten och jag hälsade på hos Kerstin Edvardsson, som har en liten villaträdgård i Helenedal. Hennes tomt är sannerligen inte övergiven, den är rena pionparadiset just nu. Hon tillhör sällskapet Trädgårdsamatörerna och hon går grundligt tillväga. Hon sår sina pioner själv. Från frö. Men då tar det ungefär sju år innan dom börjar blomma, säger Kerstin. Men de kanske inte gror första året. Det är tålamod som krävs med pioner. Om man tar frön från en riktigt vacker pion och försöker så dem, vet man då att det ska bli samma sort? -Det finns ju dubbla pioner som ger frön, men oftast blir blommorna enklare, säger Kerstin. -Men här jag jag lyckats få en dubbel ändå, säger hon och visar på en rosa, riktigt fylld pion, med 50-60 knoppar. Den är mellan 10 och 15 år gammal, tror Kerstin. Pioner är inte särskilt känsliga för frost. De är tåliga, och står de bara dränerat så brukar de klara sig bra. -Jag har också en vildpion, en rosenpion som blommar tidigt, och den ger väldigt mycket frö. Fröplantorna går ofta från rosdaröd till ljust rosa och kan blekna till vit också. Det låter som om det var värt att vänta sådär en sex sju år att vänta på en sådan. Annars går det faktiskt utmärkt att inhandla en färdig pionplanta i närmaste plantskola. Men välj platsen den ska stå med omsorg. Den kanske blir kvar i sjuhundra år, vem vet.

Idag börjar pionsäsongen

Lördag förmiddag. Pionknopp med tillhörande myra. Är det någon som vet vad myrorna sysslar med på pionerna? De tycks inte göra någon skada, och så snart blommorna har slagit ut är de borta. Och var bor de? Är det särskilda pionmyror som bor under själva pionerna? Eller går ryktet bland myrstackarna i trakten: "hörni, det är pionknoppar på gång hos Tant Grön...ska vi ta oss en sväng?"

Samma blomma lördag eftermiddag. Solen har tittat fram och värmer lite lagom. Myran har gått hem. Om man skulle ta och slå ut? Näe, jag väntar lite...

Söndag morgon. Helt packat med kronblad innanför det rosa skalet. Det blir nog mera sol idag.

Tadaaaaa! Söndag eftermiddag. Säsongens första pion har bestämt sig för att slå ut på riktigt
! Föreställningen har börjat! Jag tror hon är av sorten Paeonia lactiflora och heter Sarah Bernhardt. Hon står i ett stort sällskap av andra lukt-och bondpioner, samt en stackars förskrämd nyplanterad jättedyr kinesisk luktpion som jag inte tror vågar sig på någon blomning i år.

Men Bowl of Beauty i andra änden av pionrabatten har å andra sidan 97 knoppar. Nu väntar den stooooora pionshowen 2011!

Kära bloggvänner

Tekniken är dum mot mig. Nästan varenda gång som jag går in och försöker kommentera hos er så blir jag utkastad. Jag lyckas bara någon enstaka gång. Och så har det varit i flera veckor.
Inlägg kan jag däremot göra, så härmed presenteras veckans blomma: Iris germanica "Immortality". Gör sig särskilt bra i lite duggregn.

Dagen efter är också gul och blå

Flaggan åkte ner men färgerna finns kvar. Hälsningar från en lätt stressad Tant Grön som är glad för att vissa delar av trädgården sköter sig själva.

And the winner is....

.....Finola! Hon får priset som Årets Uthålligaste Tulpan på Töllås.
Knäppt namn på ståtlig tulpan.
Hon är den sista akten i tulpanshowen 2011. Som,om jag får säga det själv, har varit något i särklass. För mig som sysslat med mer lönearbete än vanligt och byggande av hönshus hela våren, så var det ett bra knep att plantera massor av tulpaner. Dom står över sådant som vanskötsel och ogräs, och fortsätter obekymrat att blomma och se vackra ut.
Finola har jättestora dubbla blommor, nästan som pioner, med läckert rosa-vita kronblad. En del blommor har gröna strimmor . På etiketter står bara namnet, ingenting om ursprung och art. Någon som vet?