Det är en sorts tröst

...att det fortsätter att ske saker i naturen och trädgården, trots att min egen värld just har stannat till. Lunginflammationen blev inte bättre. Den blev sämre och nu ligger han på IVA och doktorerna försöker förtvivlat hitta vad det är för fel. Han andas med hjälp av respirator och jag tillbringar en stor del av min tid och hundra procent av min mentala närvaro hos honom.

Till min stora förvåning så klarar sig det mesta utan mig, och jag kan plocka in gurkor till våra måltider och blommorna fortsätter att blomma utan att jag riktigt noterar det.(men bilderna föreställer mina kaliforniska krokodilpelargoner!)

Jag tyckte att ni borde få veta varför jag inte är så aktiv på den här platsen just nu.

Sångstenen

Detta är platsen för uruppförande av diverse sångnummer. Publiken kan antingen sitta på parkett, fast där blir det väldigt fort fullsatt, eller stå på muren ovanför och titta ner, som fotografen gör. Sångstenen ligger mitt inne i klosterruinen, och bilden är från förra året. I år krävs det massiv ogräsrensning innan man kan ta en liknande bild.
Imorgon kommer hon flygande igen, sångfågeln själv, tvärs överAtlanten. Håll tummarna för att det går bra! Och håll tummarna för min man som ligger sjuk i lunginflammation och 40 graders feber. Imorgon tror jag att han är på gång igen.

Istället för FUN light

Jag kollade på safthyllan i min butik idag, bara för skojs skull. Finns där någon FUN light att bekämpa myror med, som Ruben föreslår? Sure. Det är vad som finns. FUN light, i femton olika smaker och storlekar. Hela hyllan. Nästan inget annat i saftväg.
Och vad i innehållsförteckningen kan det vara som har ihjäl myrorna då? Jo, det finns en del att välja på. Och det är fullständigt sjukt, kolla här:Det börjar med vatten. Bra. Men sedan:

E950(acesulfan K), E951(aspartam), E104(kinolingult), E161b(lutein), E202(kaliumsorbat), E296(äppelsyra), E300(askorbinsyra).E331(natriumcitrater), E414(gummi arabicum), E415(xantangummi),samt E445(glycerolestrar). Slut.

Vilken myra som helst skulle dö av blotta anblicken av den här katalogen. E951 aspartam lär vara den direkt myrdödande ingrediensen, men övriga E-nummer kan säkert också göra ett gott jobb.

Inte ett spår av någon frukt. Det är ju helt GROTESKT! Vilken kemibomb! Denna brygd är det alltså meningen att man ska bjuda barnen på till jordgubbstårtan i sommarstugan. Det är ju bara inte klokt vad de kan lura i oss intet ont anande konsumenter. Och det är godkänt och tillåtet av Livsmedelsverket.

Bilderna på denna sida föreställer ett gott alternativ.
Jättelätt. Du behöver:2 liter vinbär. Mest svarta. 7 dl vatten. Koka i 10 minuter. Häll upp i silduk, och låt rinna minst 30 minuter. Mät saften. Tillsätt 5-6 dl socker per liter avrunnen saft. och koka upp igen. Om du ska spara saften i varmt utrymme kan du behöva tillsätta 1 kryddmått natriumbensoat utrört i lite varm saft. Häll upp på rena flaskor och tillslut genast.
Krusbär kan du också blanda i om du vill. Eller körsbär, eller blåbär eller hallon eller vad du har till hands. Det blir inte "light", men vem vill vara smal och full av kemikalier om man kan vara söt och glad?
Eller också kan du göra Töllåsvin. Det blir man också glad av. Det receptet ska du få en annan dag!

Mutation

Underlig, eller hur? Men här dök den plötsligt upp, med dessa imponerande klockor i toppen på varje blomstängel. Bara sådär, hemma i min trädgård. Kanske bara för att understryka att digitalisar, dem vet man aldrig var man har. Man vet inte var de ska dyka upp, vilken färg de ska ha, om de är vita eller rosa eller purpurfärgade, med eller utan prickar i svalget.
Kolla bara! Varje blomstängel har en klocka i toppen. En humla var på besök och tumlade runt bland frömjölet i klockorna när jag hittade dem. Blir de pollinerade? Kommer det att dyka upp nya nästa år? Är det någon som har sett något liknande?
Och det är inte första gången jag ser en muterad digitalis. På midsommarnatten 2007 hittade jag en vit digitalis vid vägkanten, några hundra meter hemifrån, med en stor malvaliknande blomma i toppen. Men den kom inte tillbaka, varken förra året eller detta.

Om humlan har lyckats med sitt jobb och de kommer tillbaka i min trädgård nästa år ska jag döpa dem till digitalis töllåsiensis och visa upp dem på Chelsea Flower Show.

Albertine 1 och 2 samt klippande av buxbom

Detta är en special-häcksax, avsedd för buxbom, samt en klippt buxbomhäck i en skånsk trädgård.
Här är min Albertine, utslagen! Än så länge är hon inte så värst kaxig, hon spretar lite åt alla håll och försöker haka fast sig i ens kläder när man rundar hörnet till ingången till ruinen. Men vackra blommor fick hon verkligen redan denna första sommar. Jag misstänker att hon kräver en hel del pyssel för att bli lika ståtlig som sin förebild, i Ystads klosterträdgård.
...det vill säga den här. I fullt flor, med knoppar och blommor i alla stadier, står hon och skådar nådigt ner på alla besökare och beundrare. Ingen dålig bakgrund har hon heller: det imponerande gråbrödraklostret i Ystad. Ibland hör man sång från en medeltida munkkör strömma ut ur de små gluggarna i väggen. Det är säkert en illusion, en cd på repeat med högst moderna högtalare inbyggda i klostermurarna, men det gör ingenting. Det skapar helt rätt atmosfär för denna plats.
Denna högst imponerande Albertine har också en högst imponerande ställning att klättra på. Hon har sällskap med flera helsystrar och flera exemplar av en vitblommande halvsyster, och alla är mer än tre meter höga, och omgärdar en springbrunn med lite porlande vatten i mitten. I övriga kvarter runt omkring växer andra buskrosor och klätterrosor i alla kulörer, de flesta sk historiska rosor, men också några moderna Austinrosor. Kul att se dem alla i verkligheten, men rent estetiskt är det defintivt för mycket på en gång. Man skulle behöva ett lugnt andningshål mellan alla intensivt blommande rosenbuskar.
Som till exempel ett parti buxbom... kanske inte så lugnt och stillsamt och estetiskt i detta skick, och detta hänger inte alls ihop med Albertine. Det blev bara en bra övergång... Detta är nämligen inte en del av klosterträdgården i Ystad, utan en del av den hundraåriga buxbomhäck som blev delvis kraschad för några år sen, när vi tvingades fälla en stor alm i vår Skåneträdgård. Almen sågades ner i bitar av en professionell trädfällare, och gigantiska delar av trädet föll ner i den stackars häcken. På insidan av häcken finns gamla grusgångar, och en kvadratisk gräsmatta, på utsidan nässlor och kers och sly och en nästan igenvuxen perennrabatt.
Okej, buxbom ska ju tåla att klippas rejält, så igång med sekatören. Man vill ju bara kolla lite, hur det kan bli...
Aj! Det tar tre kvart, sedan har jag kraftiga blåsor på insidan av tummen. Sekatör är inte bra, här krävs en vass häcksax. Iväg till byggmarknaden och skaffa en. Arton timmar senare har jag röjt nässlor och kers och sly och klippt nästan hela buxbomhäcken. Inte så kraftigt som jag borde ha gjort, men lite tillsnyggad blev den. Och den var inte ohjälpligt förstörd av nedfallande alm. Tilltufsad är den, men den bör gå att reparera .Och hade jag haft arton timmar till så kanske det hade blivit riktigt ordentligt gjort. Men själv är jag i toppform med klart förbättrade armmuskler och riktigt god kondition.