I väntan på julrosorna

Det ser riktigt lovande ut i julrosrabatten. Jag har den framför ögonen just där jag sitter, med utsikt från fönstret mot väggen till skjulet. Där, under de kala grenarna till Flammentanzrosen, syns stora knippen av julrosknoppar. De flesta ser ut att vara mörkt röda, men man vet aldrig. Några plantor har korsat sig med varandra, och det kan bli vad som helst.
Fjolårsbladen ser rätt så tilltufsade ut, den sista snön var nog inte så nyttig. Och bladen på den korsikanska julrosen, den med limegröna blommor, är illa svedda av snö och frost. Jag får nog gå ett varv med sekatören och hyfsa den.
För ett år sen, i början av mars, var jag i England, och skådade hela mattor av julrosor i full blom, i Beth Chattos trädgård utanför Colchester. Blomman på bilden är en av dom, en underbart ljusrosa med mörkröda fräknar. Den som hittar en sån i en plantskola, var vänlig och skicka adressen!
I cafeet och i butiken i hennes trädgård simmade hundratals julrosblommor i stora skålar med vatten.
Jag läste just på nätet att det pågår en utställning i London, på The Garden Museum, om Beth Chattos livsverk. Hon som var den första trädgårdsmänniskan som insåg att det blev allra bäst om man anpassade sin trädgård efter naturens villkor. Måste besökas när jag är där efter påsk, Elin! Både trädgården och museet!
Den 15-e april håller Chatto själv och Alan Titchmarsh ett offentligt samtal där på museet. Jag åker hem från London den 15 april!!! Gräm, gräm.
Men när jag kommer hem har jag säkert rabatten full av egna julrosor, som jag kan klippa och lägga i stora skålar med vatten. Alldeles själv.

Men vad nu?

Man vaknar en helt vanlig fredagmorgon och det är den 27 mars, och det ser ut så HÄR???

Hundreds and thousands

Så heter tomaterna jag fick med posten igår. Med åtta frön i påsen. Så jag antar att dom menar att det ska komma hundreds and thousands med tomater på varje planta. Tro det.
Dom som jag sådde för ett par veckor sen ser ut som ovan. Snart dags för första omplanteringen. I år ska jag försöka dela med mig av plantorna lite tidigare än jag brukar, så jag slipper transportera stora ömtåliga plantor i bil in till stan när jag inser att dom inte kommer att få plats i växthuset. Jag KAN bara inte kasta växande plantor.

Solig lördag i mars

Elva plusgrader! Blå himmel! Vindstilla!
Första trädgårdsdagen ute. Man vet inte riktigt var man ska börja.
Städa runt julrosorna ? Röda knoppar skjuter upp ur jorden, och börjar veckla ut sina underverk till blommor vilken dag som helst.
Gräva fram gräslöksplantorna bland visset gräs och oregano som nästlat sig in? Snart kan man klippa dom första gröna skotten, och vilken doft, vilken smak, vilken känsla!
Riva bort gammalt ogräs som växer över gula och lila krokus som inte syns fast dom blommar som bara den?
Röja i växthuset och tvätta av alger och smuts från väggar och tak?
Beskära vinbärsbuskarna innan dom skjuter nya skott som går av när man sliter runt i grenarna?
Och förbereda för vinbärssaft och Töllåsvin årgång 2009... ja, så får det bli. En åttondel av varje buske ska bort, luft och ljus ska in. Fram med sekatör, handskar och kvistsåg. Egentligen borde man ha rustning och visir också, det kryper omkring elaka björnbärsbuskar i vinbären. En buske är så intrasslad i björnbärsskott så jag får kalla på min hjältemodige man som rycker ut med såg och spade och gräver upp alltihop.
Innan dess har han hunnit både rensa dammen och gräva bort det översta jordlagret i växthuset.
Och med rinnande ögon efter angrepp från vinbärskvistar, gammalt ogräs i håret och tappade glasögon känner man sig som en riktig trädgårdshjälte. Mission accomplished. Våren är här.

PS. Påskliljorna på bilden har dessvärre ingenting att göra med min trädgård. Dom är köpta på ICA.

Lägesrapport för krokodiler

Jag hade med mig tre sticklingar hem-nerpackade i en glassmaskinskål . Dom passerade gränskontrollen, trots att tullen i USA hade gått igenom resväskan noggrant efter incheckningen, vilket dom berättade för mig i en liten skrift som jag hittade i väskan när jag packade upp den hemma. Antingen hittade dom inte sticklingarna i glassmaskinen, eller också är det faktiskt tillåtet att föra ut krokodilsticklingar ur landet.
Nåväl-ovan syns resultatet så här långt: två sticklingar är planterade, en av dom ser glad ut, den KAN ha rotat sig om jag har tur. Den andra börjar svartna i bladkanterna, och kommer nog att ge upp. Den tredje står fortfarande i vatten, men ser fräsch ut. Hur mår dina, Maria?
Plantan som inte är en krokodil har rotat sig och börjat växa. Det är en stickling av den som jag håller på att plantera om på bilden. Marias amerikanska får den heta.
Solen lyser och små små lila krokusar har börjat dyka upp här och där i trädgården!

Tomatpremiär

Tigerella, Gardener´s Delight, Green Grape, Mini Orange, Ildi, Yellow Pear, Monte Carlo, Bloody Butcher-nu är alla tomatfröna i jorden. Ungefär en vecka senare än förra året. Och med frön från samma fröpåsar. Jag sådde i lördags, och efter tre dagar dyker dom första groddarna upp-och det är den kära gamla pålitliga och trogna Gardener´s Delight som leder grodd-ligan. Samtliga frön har grott, i en prydlig rad. Undrar om det beror på att just dom fröna låg i en oöppnad påse? En del av dom andra tror jag till och med kan ha legat ännu längre i lådan, det ska bli spännande att se hur det går.
Förra året, när jag sådde alla frön den åttonde mars, och var riktigt noga med extra belysning när fröplantorna dök upp, så växte dom till sig riktigt bra, och det var rejäla kraftiga plantor som jag satte ut i växthuset i maj. Sen blev det en eländigt kylig och solfattig sommar så det blev inte så stor skörd av tomater ändå, men så ska det INTE bli i år!
Purjolöken hamnade i jorden av bara farten, den har också grott. En ny -blåsvart- trumpetblomma som jag aldrig har prövat förr, är också sådd, liksom jätteverbena. Förra året hade den överlevt vintern i den torra söderrabatten , men jag vågar nog inte tro att den gör om den bedriften. Bäst att gardera med nya fröplantor.
Och nio snödroppar har jag räknat in idag!

Man tager ett barr

...och så tar man några till och så knyter man runt lite snöre och så blir det en sån här fin liten korg!
Nej, det är inte jag som har gjort den, det är naturligtvis Maria, vem annars? Ett litet exempel på vad man kan taga vara på i sin trädgård om man är tillräckligt fingerfärdig. Och om barren är tillräckligt långa, ska också sägas.
Detta är förstås amerikanska barr, modell XL, och hantverket är ett genuint indianskt påfund. Skickliga barrkorgmakare kan göra sina korgar så täta att dom till och med duger att bära vatten i. Imponerande.

Krokodilpelargoner?

Någon som hört talas om det? Jag hade det inte. Jag såg den i en stor kruka utanför entren till  Berkeley Botanical Garden och greps av begär. Den hade inga blommor, men  vad gör det med såna spektakulära blad?  Glatt vårgröna, med gult krokodilmönster.  Måste ha!  En stickling, stulen från sin moderplanta, ska nu transporteras över Atlanten och övertalas att växa i en kruka i Bohuslän istället.  Hoppas inte den botaniska gränspolisen slår till när jag ska lämna landet.

För säkerhets skull är två sticklingar av samma krokodil redan planterade i en kruka i Marias hus, utom räckhåll för gränspolisen. 

Håll tummarna för att det går bra, pelargoner är till för att spridas. 

Och ja, dom heter faktiskt Crocodile.